NHL-säsongen 1992–93 var den 76:e ordinarie säsongen i National Hockey League. För att fira Stanley Cups hundraårsjubileum bar varje spelare ett minnesmärke på sin tröja både under grundserien och i slutspelet. Tjugofyra lag spelade 84 matcher vardera.

Grundserien — rekord i mål

Säsongen 1992–93 blev vid tiden den poängrikaste i NHL:s historia: totalt gjordes 7 311 mål. Med 24 lag som spelade 84 matcher vardera spelades totalt 1 008 matcher, vilket ger ett snitt på cirka 7,25 mål per match — en nivå som visar hur offensivt spelad ligan var den säsongen. Tjugo av de tjugofyra lagen gjorde i genomsnitt tre mål eller mer per match, och endast två lag, Toronto Maple Leafs och Chicago Blackhawks, släppte in färre än tre mål per match. Endast 63 shutouts noterades under ordinarie säsong, vilket återspeglar den höga målproduktionen.

Säsongen präglades av flera individuella framgångar. Bland de mest minnesvärda prestationerna var Teemu Selännes fantastiska rookie-säsong för Winnipeg Jets, då han satte rookie-rekord i mål (76 mål) och belönades med Calder Trophy som ligans bäste rookiespelare. Många spelare nådde också treciffriga poängsiffror, vilket bidrog till den offensiva explosionen.

Slutspelet och Stanley Cup

I slutspelet nådde Montreal Canadiens final och mötte Los Angeles Kings. Montreal vann finalserien med 4–1 och säkrade sin 24:e Stanley Cup. Lagets framgångar under slutspelet starkt förknippas med målvakten Patrick Roy, som gjorde avgörande insatser och utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare (Conn Smythe Trophy).

Betydelse och eftersmak

Säsongen 1992–93 lever kvar i historien som en av de mest målrika i NHL: den offensiva stilen, rookiegenombrottet för Selänne och Roys slutspelsinsatser är ofta framhävda i retrospektiv. Från och med slutet av säsongen 2007-08 var detta — och fram till juni 2024 fortfarande — den senaste gången som ett kanadensiskt lag vunnit Stanley Cup.