Andrew Huxley — brittisk fysiolog och biofysiker, Nobelpristagare i medicin

Andrew Huxley — Nobelpristagande brittisk fysiolog och biofysiker; banbrytande forskning om nervimpulser och jonkanaler tillsammans med Alan Hodgkin.

Sir Andrew Huxley OM FRS (Andrew Fielding Huxley, 22 november 1917 - 30 maj 2012) var en engelsk fysiolog och biofysiker. Han är internationellt känd för sitt banbrytande arbete kring de elektriska signalerna i nervceller och för matematisk beskrivning av dessa processer.

Huxley föddes i Hampstead i London. Han var yngste son till författaren och redaktören Leonard Huxley och hans andra hustru Rosalind Bruce. Han var halvbror till författaren Aldous Huxley och biologen Julian Huxley och sonson till biologen T H H Huxley. Han studerade naturvetenskap vid Trinity College i Cambridge, där han etablerade många av sina långvariga vetenskapliga kontakter.

Vetenskapliga bidrag och Nobelpris

Huxley fick 1963 Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Alan Hodgkin och John Eccles för sitt experimentella och matematiska arbete tillsammans med Alan Hodgkin på grundval av nervaktionspotentialer. Dessa är de elektriska impulser som får nervfibrerna att fungera, och därmed hela det centrala nervsystemet.

Hodgkin och Huxley genomförde noggranna experiment, framför allt på den kraftigt förstorade jätteaxonen från bläckfisk (squid), och använde bland annat den så kallade ”voltage clamp”-tekniken för att mäta de elektriska strömmarna över nervcellsmembranet. Utifrån dessa mätningar formulerade de en matematisk modell (den s.k. Hodgkin–Huxley-modellen) bestående av differentialekvationer som beskriver hur membranets spänning förändras över tiden och hur olika jonströmmar (särskilt natrium och kalium) bidrar till aktionspotentialen. Deras arbete visade att de observerade elektriska impulserna kan förklaras av spänningsberoende ledningsförmågor i membranet.

Hodgkin och Huxley delade priset det året med Sir John Eccles, som fick priset för sin forskning om nervsynapser. Hodgkins och Huxleys upptäckter ledde till att paret föreslog att det fanns jonkanaler, som upptäcktes först årtionden senare. Den teoretiska och experimentella grund de lade har haft stor betydelse för senare upptäckter inom neurovetenskap, elektrofysiologi och klinisk forskning, till exempel inom hjärt- och nervsjukdomar samt farmakologi.

Karriär, ledarskap och utmärkelser

Huxley valdes till ledamot av Royal Society den 17 mars 1955. Han var ordförande för Royal Society 1980-1985 och Master of Trinity 1984-1990. Han adlades av drottning Elizabeth II den 12 november 1974 och utnämndes till riddare av Order of Merit den 11 november 1983.

Utöver de formella titlarna var Huxley känd för sin förmåga att förena experimentella metoder med matematisk analys — ett arbetssätt som bidrog till att göra neurofysiologin mer kvantitativ och förutsägbar. Han fortsatte vara verksam inom forskning och handledning långt efter sin mest kända period och påverkade flera generationer av forskare.

Arv och betydelse

Andrew Huxleys arbete utgör en av hörnstenarna i modern neurovetenskap. Den Hodgkin–Huxley-modellen används fortfarande i undervisning och forskning som en grundläggande beskrivning av hur aktionspotentialer uppkommer och sprids. Deras förutsägelse om jonkanaler banade väg för senare upptäckter av de specifika proteiner i cellmembranet som medierar jonflöden — upptäckter som också lett till nya läkemedel och diagnostiska metoder.

Huxley avled den 30 maj 2012. Hans forskning och hans roll som vetenskapligt ledarskap lever vidare i de metoder och modeller som idag är centrala inom neurovetenskap, biomedicin och biofysik.

Frågor och svar

F: Vad var Sir Andrew Huxleys yrke?

Fråga: Var föddes han?

F: Vilka var hans syskon?

F: Vilket universitet gick han på?

Fråga: Vad fick han Nobelpriset för 1963?

Sök med bokstav