Andrew Johnson (29 december 1808–31 juli 1875) var USA:s 16:e vicepresident och därefter den 17:e president. Han tillträdde presidentämbetet i april 1865 efter Abraham Lincolns mord och ledde landet under den första, turbulenta delen av återuppbyggnaden (Reconstruction) efter amerikanska inbördeskriget.

Tidigare liv och politisk karriär

Johnson kom från enkla förhållanden och började som skräddarlärling innan han blev politiskt aktiv. Han tjänstgjorde bland annat som borgmästare i Greeneville, Tennessee, i delstatens lagstiftande församling, som kongressledamot, som guvernör i Tennessee och senare som senator. Han valdes till vicepresident på Abraham Lincolns enhetliga (National Union) biljett vid valet 1864.

Presidentperioden och politik

Som president ställde sig Johnson mot många av de republikanska kongressledamöternas krav på hårdare villkor för de före detta konfedererade delstaterna och för långtgående rättigheter för de frigivna slavarna. Han förespråkade en relativt mild återintegrationspolitik för de tidigare konfedererade staterna och använde ofta presidentens veto mot lagar som syftade till att ge större skydd eller rättigheter åt de frigivna. Kongressen överröstade flera av hans veto.

Konflikten med kongressen och riksrätt

Kongressen, dominerad av så kallade radikala republikaner, motsatte sig starkt Johnsons politik. Konflikten kulminerade i att han blev den första amerikanska presidenten som formellt åtalades i riksrätt (impeachment) 1868. Anklagelsen grundade sig i huvudsak på hans avskedande av krigsministern – ett beslut som enligt kongressen stred mot den nyligen antagna Tenure of Office Act, vilken begränsade presidentens rätt att avskeda vissa ämbetsinnehavare utan senatens godkännande.

Representanthuset ställde upp flera åtalspunkter (totalt elva artiklar). I senaten hölls rättegång och för att fälla presidenten krävdes två tredjedelar av rösterna. I omröstningen i maj 1868 röstade 35 senatorer för fällande och 19 emot, vilket betydde att man missade gränsen med en röst. Johnson blev därmed kvar i ämbetet och avslutade sin mandatperiod i mars 1869.

Efter presidentskapet och arv

Efter att ha lämnat Vita huset kandiderade Johnson 1872 med liten framgång och drog sig därefter tillbaka från politiken. Hans presidentskap har anammandats som en tid präglad av svåra politiska konflikter om hur nationen skulle återuppbyggas och vilka rättigheter som skulle garanteras de frigivna slavarna. Historiker bedömer ofta hans insatser kritiskt, särskilt hans motstånd mot federala åtgärder för medborgerliga rättigheter åt afroamerikaner.

Viktiga punkter i korthet

  • Tillträdde som president 1865 efter Abraham Lincolns död.
  • Förde en mild återuppbyggnadspolitik mot de tidigare konfedererade staterna.
  • Blev 1868 den första amerikanske presidenten att ställas inför riksrätt (åtalades), anklagad främst för att ha avskedat krigsministern i strid med Tenure of Office Act.
  • Acquitterades i senaten med en röst mindre än vad som krävdes för fällande och avslutade sin mandatperiod 1869.