Carl Stumpf: tysk filosof, psykolog och pionjär inom fenomenologi
Carl Stumpf — tysk filosof och psykolog, pionjär inom fenomenologi och musikvetenskap som formade Husserl och gestaltpsykologin.
Carl Stumpf (21 april 1848–25 december 1936) var en tysk filosof och psykolog. Han är känd för sin inverkan på fenomenologin, en av 1900‑talets viktigaste filosofiska riktningar. Stumpf kombinerade noggrann empirisk forskning med filosofisk analys och arbetade både teoretiskt och experimentellt för att förstå sinnesupplevelser och musikaliska fenomen.
Han hade ett viktigt inflytande på Edmund Husserl, grundaren av den moderna fenomenologin, liksom på Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka, medgrundare av gestaltpsykologin. Många av hans elever och medarbetare kom senare att utveckla egna riktningar inom filosofi och psykologi.
Stumpf var också en av pionjärerna inom musikvetenskap och musiketnologi. Han innehade tjänster vid filosofiska institutionerna vid universiteten i Göttingen, Würzburg, Prag, München och Halle, innan han fick en stol (professur) vid universitetet i Berlin.
Liv och karriär
Carl Stumpf utbildade sig i filosofi och psykologi vid flera tyska universitet och kom tidigt i kontakt med den så kallade Brentano‑skolan, som betonade deskriptiv psykologi och intentionalitet (att medvetandet alltid är riktat mot något). Under sin akademiska bana kombinerade han undervisning, laborativ forskning och fältarbete. I Berlin ledde han en betydande forskningsverksamhet inom perception och musik och var en central figur i det tyska akademiska livet under slutet av 1800‑ och början av 1900‑talet.
Filosofi och psykologi
Stumpf förespråkade en beskrivande, fenomenologiskt influerad metod för studiet av medvetandet. Han menade att psykologi och filosofi bör börja med noggrann beskrivning av upplevelser innan man formulerar teoretiska förklaringar. Denna betoning på beskrivning och analys av uppenbara strukturer i erfarenheten bidrog till den intellektuella miljö där Husserl senare utvecklade sin rena fenomenologi.
Inom psykologin var Stumpf också känd för experimentella studier av perception, särskilt tonperception — hur vi uppfattar pitch, klangfärg, konsonans och dissonans. Hans arbete förenade teoretiska reflektioner med empiriska metoder och instrumentella mätningar.
Musikvetenskap och musiketnologi
Stumpf var en banbrytare för systematisk studium av musikens psykologi och musik från olika kulturer. Han publicerade studier om tonuppfattning och musikens ursprung och var en av initiativtagarna till insamling och bevarande av ljudinspelningar. I Berlin grundade han ett fonogramarkiv för att spara fältinspelningar av folkmusik och andra sångtraditioner — ett viktigt tidigt försök att dokumentera världens ljudkällor för forskning och jämförande studier.
Inflytande och arv
Stumpfs inflytande märks dels i filosofins och psykologiens utveckling kring sekelskiftet 1900, dels i musikvetenskapens etablering som akademiskt ämne. Genom sina elever och det nätverk han byggde vidarebefordrade han metoder och frågor som senare utmynnade i så skilda riktningar som fenomenologi och gestaltpsykologi. Hans arkiv och insamlingar blev också viktiga resurser för senare etnomusikologer och historiker.
Viktiga verk och teman
- Tonpsychologie (tonpsykologi) — Stumpf publicerade banbrytande arbete om hur tonhöjd och klang uppfattas; dessa studier var viktiga för både psykologi och musikvetenskap.
- Arbeten om deskriptiv psykologi och upplevelsesanalys — som bidrog till den framväxande fenomenologiska metoden.
- Grundandet av fonogramarkiv och insamling av etnografiska inspelningar, vilket lade grunden för jämförande studier av musikaliska traditioner.
Sammanfattningsvis var Carl Stumpf en mångsidig forskare som rörde sig mellan filosofi, experimentell psykologi och musikvetenskap. Hans betoning på noggrann beskrivning av upplevelser och hans empiriska arbetssätt gjorde honom till en central figur i övergången från 1800‑talets psykologi till 1900‑talets fenomenologiska och experimentella traditioner.
Fenomenologi
Stumpf påbörjade sin Tonpsychologie (Tonpsykologi) 1875, som kanske är hans största bidrag till psykologin. Han gjorde skillnad mellan fenomen och mentala funktioner och menade att fenomen som toner, färger och bilder antingen är sensoriska eller imaginära. Stumpf kallade studiet av sådana fenomen för fenomenologi. Han gjorde en mängd olika studier av ljud från olika instrument, melodi, tonal sammansmältning och toners konsonans och dissonans.
Uppseendeväckande fenomen
1903 och 1904 var Stumpf inblandad i två offentliga episoder om sensationella fenomen. Först hävdade en ingenjör från Prag att han hade uppfunnit en maskin som kunde omvandla fotografier av ljudvågor till ljud. Efter att ha deltagit i en demonstration skrev Stumpf en artikel där han ifrågasatte den, och man hörde aldrig mer talas om den. Fallet med Clever Hans, en till synes briljant häst som ägdes av Herr von Osten, var dock ännu mer sensationellt. Den forskning som gjordes under hans ledning motbevisade idén att djuret förstod språk. Det visade sig att hästen följde subtila ledtrådar som ägaren omedvetet gav.
Större arbeten
- 1885. Tonpsykologi
- 1911. Die Anfänge der Musik
- 1928. Gefühl und Gefühlsempfindung
- 1939-1940. Erkenntnislehre. 2 volymer, Leipzig: J.A. Barth.
- 1997. Carl Stumpf - Schriften zur Psychologie. H. & L. Sprung (eds) Frankfurt am Main: P. Lang.
Andra källor
- 1911. Pfungst O. Clever Hans (herr von Ostens häst): ett bidrag till experimentell psykologi, djurpsykologi och mänsklig psykologi. New York: Henry Holt.
- 1982. Spiegelberg H. Den fenomenologiska rörelsen. 3rd ed, Haag: Nijhoff.
- 1995. Ash M.G. 1995, Gestaltpsykologi i tysk kultur 1890-1967. Cambridge: Camb. U. Press.
- 2006. Carl Stumpf - Renaissance de la philosophie. D. Fisette (red), Paris: Vrin.
- 2009. Carl Stumpf. Gestaltteori. vol. 30, #2.
Frågor och svar
Fråga: Vem var Carl Stumpf?
S: Carl Stumpf var en tysk filosof och psykolog som hade en betydande inverkan på fenomenologin, en viktig filosofisk trend under 1900-talet.
F: Vem påverkade Carl Stumpf?
S: Carl Stumpf hade ett viktigt inflytande på Edmund Husserl, grundaren av den moderna fenomenologin, samt Max Wertheimer, Wolfgang Köhler och Kurt Koffka, medgrundare av gestaltpsykologin.
F: Vad var Carl Stumpfs pionjärarbete?
S: Carl Stumpf var en av pionjärerna inom musikvetenskap och etnomusikvetenskap.
F: Var hade Carl Stumpf sina positioner?
S: Carl Stumpf hade befattningar vid de filosofiska institutionerna vid universiteten i Göttingen, Würzburg, Prag, München och Halle.
F: Fick Carl Stumpf någonsin en stol (professur) vid ett universitet?
S: Ja, Carl Stumpf erhöll en professur vid Berlins universitet.
F: Vilken betydelse har Carl Stumpfs inverkan på fenomenologin?
S: Carl Stumpfs inverkan på fenomenologin är betydelsefull eftersom den bidrog till att forma en av de viktigaste filosofiska trenderna under 1900-talet.
F: Hur bidrog Carl Stumpf till områdena musikvetenskap och etnomusikvetenskap?
S: Carl Stumpf bidrog till musikvetenskapen och etnomusikologin genom att vara en av pionjärerna inom dessa områden.
Sök