Edmund Husserl – fenomenologins grundare och filosofisk pionjär

Utbildning och tidiga arbeten

Husserl föddes i en judisk familj i en stad som då låg i det österrikiska kejsardömet (efter 1918 en del av Tjeckoslovakien och sedan 1993 en del av Tjeckien). Han blev medlem av den lutherska kyrkan 1886.

Han studerade först matematik men började sedan gå på föreläsningar i psykologi och filosofi. Husserl var så imponerad av Brentano att han bestämde sig för att ägna sitt liv åt filosofi.

Hans främsta skriftliga verk är Philosophie der Arithmetik (1891). I dessa första verk försöker han kombinera matematik, psykologi och filosofi med det huvudsakliga målet att ge matematiken en solid grund. Han analyserar den psykologiska process som krävs för att få fram talbegreppet och försöker sedan bygga upp en systematisk teori utifrån denna analys. För att uppnå detta använder han flera metoder och begrepp som han hämtat från sina lärare. Från Weierstrass härleder han idén att vi skapar begreppet antal genom att räkna en viss samling föremål. Från Brentano och Stumpf tar han över distinktionen mellan riktig och olämplig presentation.

I ett exempel förklarar Husserl detta på följande sätt: om du står framför ett hus har du en korrekt, direkt presentation av huset, men om du letar efter det och frågar efter vägen, är dessa anvisningar (t.ex. huset i hörnet av den ena gatan och den andra) en indirekt, olämplig presentation. Med andra ord kan man ha en korrekt presentation av ett objekt om det faktiskt är närvarande, och en olämplig (eller symbolisk som han också kallar det) om man bara kan ange objektet genom tecken, symboler osv.

Ett annat viktigt element som Husserl tog över från Brentano är intentionalitet, dvs. uppfattningen att medvetandets viktigaste egenskap är att det alltid är avsiktligt. Även om det ofta förenklat sammanfattas som "omhet" eller förhållandet mellan mentala handlingar och den yttre världen, definierade Brentano det som den viktigaste egenskapen hos mentala fenomen, genom vilken de kunde särskiljas från fysiska fenomen.

Utvecklingen av fenomenologin

Några år efter publiceringen av sitt huvudverk, Logische Untersuchungen (1900-1901), gjorde Husserl några viktiga begreppsliga utvecklingar som fick honom att hävda att för att studera medvetandets struktur måste man skilja mellan medvetandets handling och de fenomen som den är riktad mot (objektet i sig självt, transcendent till medvetandet).

Kunskap om essenser skulle endast vara möjlig om man "sätter alla antaganden om existensen av en yttre värld inom parentes". Han kallade detta förfarande för epoché.

Husserl började sedan koncentrera sig på medvetandets ideala, essentiella strukturer.

Det metafysiska problemet med att fastställa vilken typ av verklighet vi uppfattar var av föga intresse för Husserl, trots att han var en transcendental idealist.

Husserl föreslog att världen av objekt och de sätt på vilka vi riktar oss mot och uppfattar dessa objekt normalt uppfattas i vad han kallade den "naturliga ståndpunkten", som kännetecknas av en tro på att objekten existerar materiellt och uppvisar egenskaper som vi ser som emanerande från dem.

Husserl föreslog ett radikalt nytt fenomenologiskt sätt att se på objekt genom att undersöka hur vi på våra många sätt att vara avsiktligt riktade mot dem faktiskt "konstituerar" dem (till skillnad från att materiellt "skapa objekt eller objekt" .

Under en senare period började Husserl brottas med de komplicerade frågorna om intersubjektivitet, särskilt hur kommunikation om ett objekt kan antas hänvisa till samma ideala enhet (Cartesian Meditations, Meditation V).

Husserl försöker med nya metoder få sina läsare att förstå fenomenologins betydelse för vetenskaplig observation: han hänvisar särskilt till psykologin) och vad han menar med att "sätta den naturliga attityden inom parentes".

The Crisis of the European Sciences är Husserls oavslutade verk som behandlar dessa frågor mest direkt. I det försöker Husserl för första gången ge en historisk översikt över den västerländska filosofins och vetenskapens utveckling och betonar de utmaningar som deras alltmer (ensidigt) empiriska och naturalistiska inriktning innebär.

Husserl förklarar att den mentala och andliga verkligheten har sin egen verklighet som är oberoende av varje fysisk grund.

På tyska

• 1887. Über den Begriff der Zahl. Psykologiska analyser.
• 1891. Philosophie der Arithmetik. Psychologische und logische Untersuchungen (Aritmetikens filosofi).
• 1900. Logische Untersuchungen. Erste Teil: Prolegomena zur reinen Logik (Logical Investigations, Vol 1)
• 1901. Logische Untersuchungen. Zweite Teil: Untersuchungen zur Phänomenologie und Theorie der Erkenntnis (Logical Investigations, Vol 2).
• 1911. Philosophie als strenge Wissenschaft (ingår i Phenomenology and the Crisis of Philosophy: Philosophy as Rigorous Science och Philosophy and the Crisis of European Man).
• 1913. Ideen zu einer reinen Phänomenologie und phänomenologischen Philosophie. Första boken: Allgemeine Einführung in die reine Phänomenologie (Idéer: Allmän introduktion till ren fenomenologi).
• 1923-24. Erste Philosophie. Zweiter Teil: Theorie der phänomenologischen Reduktion (Första filosofi, band 2: Fenomenologiska reduktioner).
• 1925. Erste Philosophie. Erste Teil: Kritische Ideengeschichte (Första filosofi, vol. 1: Kritisk idéhistoria)
• 1928. Vorlesungen zur Phänomenologie des inneren Zeitbewusstseins.
• 1929. Formale und transzendentale Logik. Versuch einer Kritik der logischen Vernunft (Formell och transcendental logik)
• 1931. Méditations cartésiennes (Cartesianska meditationer)
• 1936. Die Krisis der europäischen Wissenschaften und die transzentale Phänomenologie: Eine Einleitung in die phänomenologische Philosophie (De europeiska vetenskapernas kris och den transcendentala fenomenologin: En introduktion till den fenomenologiska filosofin)
• 1939. Erfahrung und Urteil. Untersuchungen zur Genealogie der Logik. (Erfarenhet och dom)
• 1952. Ideen II: Phänomenologische Untersuchungen zur Konstitution.
• 1952. Ideen III: Die Phänomenologie und die Fundamente der Wissenschaften.

På engelska

• Cartesian Meditations, 1960 [1931]. Cairns, D., övers. Dordrecht: Kluwer. Online.
• The Crisis of European Sciences and Transcendental Philosophy, 1970 [1936/54], Carr, D., trans. Evanston: Northwestern University Press.
• Experience and Judgement, 1973 [1939], Churchill, J. S., och Ameriks, K., översättare. London: Routledge.
• Formal and Transcendental Logic, 1969 [1929], Cairns, D., trans. Haag: Nijhoff.
• Idéer om en ren fenomenologi och en fenomenologisk filosofi -- Första boken: Allmän introduktion till en ren fenomenologi, 1982 [1913]. Kersten, F., övers. Haag: Nijhoff.
• Idéer om en ren fenomenologi och en fenomenologisk filosofi - andra boken: Studies in the Phenomenology of Constitution, 1989. R. Rojcewicz och A. Schuwer, översättare. Dordrecht: Kluwer.
• Idéer om en ren fenomenologi och en fenomenologisk filosofi - Tredje boken: Phenomenology and the Foundations of the Sciences, 1980, Klein, T. E., och Pohl, W. E., översättare. Dordrecht: Kluwer.
• Logical Investigations, 1973 [1913], Findlay, J. N., trans. London: Routledge.
• Om fenomenologin för medvetandet om den inre tiden (1893-1917), 1990 [1928]. Brough, J.B., övers. Dordrecht: Kluwer.
• "Philosophy as Rigorous Science", översatt i Lauer, Q., red., 1965 [1910] Phenomenology and the Crisis of Philosophy. New York: Harper.
• Philosophy of Arithmetic, Willard, Dallas, 2003 [1891]. Dordrecht: Kluwer.

Antologier:

• Willard, Dallas, trans., 1994. Tidiga skrifter i logikens och matematikens filosofi. Dordrecht: Kluwer.
• Welton, D., red., 1999. The Essential Husserl. Bloomington: Indiana University Press.