Bisfenol A skadar det sätt på vilket hormonerna reglerar (styr) människokroppen (hormonstörande ämne). BPA kan låtsas vara kroppens egna hormoner. BPA kan orsaka hälsoproblem. Mycket små barn är mest känsliga för BPA. Vissa studier har visat att det finns en koppling (samband) mellan BPA-exponering före födseln (prenatal) och senare problem i nervsystemet. Hälsoorganisationer har beslutat hur mycket BPA (i ett ämne) som är säkert för människor. Men nya studier har fått andra forskare och hälsoorganisationer att inte hålla med om dessa beslut. I en studie från 2011 där man undersökte hur många kemikalier som gravida kvinnor i USA utsätts för hittade man BPA hos 96 procent av kvinnorna.
År 2009 sade Endocrine Society att man var orolig för människors nuvarande exponering för BPA.
År 2011 sade den brittiska livsmedelsmyndigheten Food Standards Agency:s chefsforskare att "bevisen tyder på att BPA snabbt absorberas, avgiftas och elimineras från människor - och att det därför inte utgör något hälsoproblem".
Slutsatser från expertpanelen
År 2007 skrev 38 experter på bisfenol A ett konsensusuttalande där de konstaterade att de genomsnittliga nivåerna hos människor är högre än de nivåer som skadar många djur i laboratorieförsök. Experterna noterade dock att 1) BPA inte är långlivat i miljön eller hos människor, 2) undersökningar av biomonitorering visar att exponeringen är kontinuerlig, 3) det är svårt att använda akuta studier av djurexponering för att uppskatta människors dagliga exponering för BPA, och 4) inga studier som undersökt BPA:s farmakokinetik i djurmodeller hade följt kontinuerliga exponeringar på låga nivåer. Mätningen av BPA-nivåer i människors serum och andra kroppsvätskor tyder på att antingen är BPA-intaget mycket högre än vad man tidigare trott eller att BPA kan bioackumuleras under vissa förhållanden, t.ex. under graviditet, eller både och. I en studie från 2011, som var den första som undersökte BPA vid kontinuerlig exponering på låg nivå under hela dagen, fann man ett ökat upptag och en ökad ackumulering av BPA i blodet hos möss.
År 2007 visade 153 statligt finansierade BPA-experiment på försöksdjur och vävnader på negativa effekter, medan 14 inte hade några negativa effekter. Däremot rapporterade alla 13 studier som finansierades av kemiföretag inga skador. I de studier som visade på skador rapporterades en rad skadliga effekter hos avkommor av gnagare som utsattes för BPA i livmodern: onormal viktökning, insulinresistens, prostatacancer och för stor utveckling av bröstkörtlarna.
En panel som sammankallades av U.S. National Institutes of Health 2007 konstaterade att det fanns "viss oro" för BPA:s effekter på fostrets och spädbarnens hjärnutveckling och beteende. Oron för BPA:s effekter på spädbarn ökade också på grund av att spädbarn och barn uppskattas ha det högsta dagliga intaget av BPA. I en rapport från 2008 från USA:s nationella toxikologiprogram (NTP) instämde man senare med panelen och uttryckte "viss oro för effekter på hjärnan, beteendet och prostatakörteln hos foster, spädbarn och barn vid nuvarande exponering av bisfenol A" och "minimal oro för effekter på bröstkörteln och en tidigare pubertetsålder för kvinnor hos foster, spädbarn och barn vid nuvarande exponering av bisfenol A". NTP ansåg att det fanns "försumbar oro för att gravida kvinnors exponering för bisfenol A skulle leda till fosterdödlighet eller neonatal dödlighet, fosterskador eller minskad födelsevikt och tillväxt hos deras avkomma".
