Eleanor Roosevelt

Tidigt liv

Bakgrund

Hennes födelseort är 56 West 37th Street, New York City, New York. Hennes föräldrar var Elliott Roosevelt I och Anna Hall Roosevelt. Två bröder följde den unga Anna Roosevelt. Familjen Roosevelt kompletterades med Elliott Jr (1889-1893) och Hall Roosevelt (1891-1941). Hon är en femte kusin, en gång borttagen, till Franklin Roosevelt, som senare blev hennes make.

Hon var en favoritdotter till Theodore Roosevelt, en av USA:s presidenter.

Hennes familj härstammade från Claes Martenszen van Rosenvelt. Han kom till New Amsterdam, Manhattan från Nederländerna på 1640-talet. Hans sonsöner, Johannes och Jacobus, startade två grenar av Roosevelt-familjen. Johannes' ättlingar var Roosevelt-familjen i Oyster Bay, New York. Jacobus' ättlingar var Roosevelt-familjen i Hyde Park, New York. Eleanor var en ättling till Johannesgrenen. Hennes framtida make Franklin härstammade från Jacobusgrenen.

Theodore Roosevelt, en av USA:s presidenter, var hennes farbror. Han var som en far för Eleanor, den blivande presidentfrun. Anna Eleanor tyckte om att använda namnet Eleanor och använde sitt namn som Anna Eleanor endast i officiella dokument och för att skriva under bankcheckar. Från moderns sida härstammade hon från William Livingston, en av undertecknarna av den amerikanska konstitutionen.

Barndom

Hennes föräldrar dog tidigt. Därefter uppfostrades hon av hennes mormor, Marry Ludlow Hall (1843-1919). Hon tillbringade sin barndom i Tivoli, New York. De flesta av hennes mors familjemedlemmar tenderade att se ner på henne, kanske på grund av hennes enkla utseende och hennes två meter långa ram. Till och med hennes Roosevelts från Hyde Park, inklusive hennes blivande svärmor Sara Delano Roosevelt, anmärkte till henne om Roosevelts från Manhattan: "Vi har allt utseende och alla pengar".

På senare tid har det framkommit anklagelser om att hon kände sig osäker i sin mormors hem. Många manliga medlemmar brukade dricka mycket dryck. När hon en gång besökte sin moster Bamie Roosevelt (syster till Theodore Roosevelt) bröt hon ihop och utropade i tårar: "Jag har inget riktigt hem".

Tant Bamie var mycket hjälpsam. Hon försökte hitta bättre utbildningsmöjligheter för henne. Hon ordnade så att Eleanor kunde åka till England för att utbilda sig, och Eleanor gick gärna med på det.

Utbildning

Eleanor fick uppmuntran av Bamie Roosevelt, syster till Theodore Roosevelt, att skaffa sig en bra utbildning. Hon åkte till London och började sina studier på en flickinternatskola i Allenswood utanför London. Hon studerade där från 1899 till 1902. Mademoiselle Marie Souvestre var hennes rektor. Senare skulle Eleanor minnas att Souvestre var en av de tre viktigaste personerna som påverkade hennes liv.

På somrarna besökte Eleanor Europa tillsammans med sin rektor, Souvestre. Hon studerade också historia, språk och litteratur. Hon blev intresserad av social rättvisa och studierna gav henne kunskap och självförtroende för att kunna framföra sina åsikter i många frågor. Ett av hennes stora ögonblick i skolan på Allenswood var när hon kom med i landhockeylaget. Hon var en av skolans favoritelever och när hon återvände till USA saknade skolan henne.

Eleanor och FDR

Eleanor och Franklin Delano Roosevelt (FDR) träffades 1902 när Eleanor studerade på Harvard. De träffades och förlovade sig i november 1903. FDR:s mor var dock emot deras äktenskap. Hon skickade till och med FDR på en lång turné för att fördröja äktenskapet och få FDR på andra tankar. På St Patrick's Day (17 mars 1905) gifte sig dock FDR och Eleanor. President Theodore Roosevelt tog på sig den ceremoniella rollen att ge bort bruden. Efter äktenskapet fortsatte Eleanors svärmor att ge råd (och kanske lägga sig i) i det unga parets liv.

Efter makens död 1945 fortsatte Eleanor Roosevelt att bo på Hyde Park Estate i en stenstuga nära huvudbyggnaden. Byggnaden var ursprungligen en liten möbelfabrik, Val-Kill Industries, och omvandlades till en stuga som Eleanor och hennes nära vänner använde. Stugan gav Eleanor en nivå av avskildhet som hon hade velat ha i många år, och hon betraktade den som sitt första riktiga hem. Stugan kallas nu Eleanor Roosevelt Center och är värd för många program som fortsätter hennes arv.

Eleanor vid 14 års ålder

Första dam

Hon började sin roll som presidentfru 1933 när hennes make inledde sin första mandatperiod som USA:s president. Eleanor var en aktiv First Lady med sin egen ideologi i många frågor.

Hon stödde medborgarrättsrörelsen och afroamerikanernas rättigheter. Hennes make behövde dock stöd från demokraterna i USA:s sydstater. Därför var han inte särskilt engagerad i den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Eleanor blev i stället hans kontakt med den afroamerikanska befolkningen och hjälpte Franklin Roosevelt att vinna många röster.

1939 nekades den afroamerikanska operasångerskan Marian Anderson av Daughters of the American Revolution tillstånd att uppträda i Constitution Hall i Washington på grund av sin ras. Eleanor ordnade så att Marian Anderson fick uppträda på Lincoln Memorials trappor på påsksöndagen inför en publik på 70 000 personer. Miljoner människor lyssnade också på föreställningen i radion.

Andra världskriget

Under andra världskriget var Eleanor Roosevelt fortfarande mycket aktiv. En gång var hon också medordförande i en kommitté för civilförsvar. Hon besökte många platser, både civila och militära, för att stärka krigsmoralen. Hon stödde särskilt afroamerikaner och kvinnor.

Under andra världskriget undertecknade hennes make, i egenskap av USA:s president, en order kallad Executive Order 9066. Genom denna order spärrades omkring 110 000 amerikanska medborgare av japansk härkomst in i särskilda läger. Eleanor motsatte sig sin mans beslut att underteckna denna order.

Under en period tjänade hon 1 000 dollar i veckan på att göra reklam för Pan-American Coffee Bureau. Åtta utländska regeringar stödde och finansierade byrån. USA:s utrikesdepartement försökte avbryta affären, men kunde inte göra det.

Efterkrigstidens politik

Efter andra världskriget utarbetade hon tillsammans med René Cassin, John Peters Humphrey och andra en deklaration för Förenta nationerna: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hon var också den första ordföranden för FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling deklarationen. Detta gjorde henne mycket känd och var en stor prestation för henne.

Under ungefär fyra decennier, från 1920-talet till sin död 1962, fortsatte Eleanor att engagera sig i politiska frågor. Hon motsatte sig tillägget om lika rättigheter. Hon trodde att detta ändringsförslag skulle hindra den amerikanska kongressen från att anta andra regler för att skydda kvinnliga arbetstagare.

Roosevelt var en skicklig bågskytt och en av de första moderna kvinnorna som deltog i bågjakt. Hon skrev till och med under det manliga namnet "Chuck Painton" om sina jaktupplevelser i en populär jakttidning från den tiden, Ye Sylvan Archer. En av Roosevelts uppskattade jakttroféer hade prytt hennes makes bibliotek. Den är nu en del av Smithsonian Institutionens Community Forum Collection.

Den katolska frågan

I juli 1949 orsakade hennes osäkra inställning till amerikanska katoliker en offentlig debatt med Francis Cardinal Spellman, den katolska ärkebiskopen i New York. Eleanor hade skrivit mot vissa förslag som finansiering av vissa (icke-religiösa) aktiviteter, t.ex. busstransporter för elever, i katolska skolor. Spellman påpekade att Högsta domstolen nyligen hade godkänt sådana bestämmelser. Han anklagade henne också för antikatolicism. De flesta demokrater slöt upp bakom Eleanor Roosevelt och stödde henne. Spellman kom till Eleanors hem i Hyde Park för att överbrygga deras meningsskiljaktigheter.

I vilket fall som helst var Eleanor aldrig lika populär bland katolikerna som sin make. De var inte heller nöjda med Eleanors stöd för födelsekontrollrörelsen. De hade också varit missnöjda med att hon före kriget (före andra världskriget) sponsrade den amerikanska ungdomskongressen, där kommunisterna hade varit starkt representerade, men katolska ungdomsgrupper var inte representerade.

New York och nationell politik

1954 kampanjade Carmine DeSapio mot Eleanors son Franklin D. Roosevelt Jr. i valet till New Yorks justitieminister. Franklin (Jr.) förlorade. Eleanor höll DeSapio ansvarig för sin sons nederlag. Hon blev äcklad av DeSapios politiska beteende under resten av 1950-talet. Tillsammans med sina gamla vänner som Herbert Lehman och Thomas Finletter lyckades hon få bort DeSapio från makten 1961.

Eleanor Roosevelt var nära vän med Adlai Stevenson. Hon stödde hans kandidaturer i presidentvalen 1952 och 1956. Hon stödde Stevenson ännu en gång 1960 men John F. Kennedy fick presidentkandidaturen.

1964 hjälpte Eleanor Roosevelt till med att grunda Roosevelt Campobello International Park på 2 800 hektar på Campobello Island i New Brunswick. Detta skedde efter att Roosevelts sommargård hade skänkts till de kanadensiska och amerikanska regeringarna.

Eleanor talar i FN 1947

Familjefrågor

Svärmor

Sara Delano Roosevelt var hennes svärmor. Redan innan Eleanor gifte sig med FDR hade hon ingen bra relation med Sara Delano. Biografer och historiker fortsätter fortfarande att diskutera frågan och orsakerna till deras svåra relation. Under de första åren av sitt äktenskap uppskattade Eleanor dock förslag från sin svärmor tills hon själv kunde utveckla självförtroende i hushållsfrågor.

Kanske ville Sara att hennes son FDR skulle ha stor framgång i alla livets frågor, inklusive äktenskap. Hon hade alltid gett sin kärlek till FDR i den mån att hon skämde bort honom. Hon gav till och med dyrbara gåvor till FDR:s och Eleanors barn. Ibland hade Eleanor problem med sådana kostsamma gåvor från sin svärmor.

Oyster Bay Roosevelts

Eleanor var alltid välvilligt inställd till sin farbror Theodore Roosevelt, huvudpersonen i Oyster Bay Roosevelt-familjen. Däremot hamnade hon i konflikt med sin kusin Alice Roosevelt. Alice var dotter till Theodore Roosevelt. Farbror Theodore ansåg att Eleanors uppförande var mer ansvarsfullt, socialt acceptabelt och samarbetsvilligt än hans egen dotter Alice. Alice var vacker och mycket fotogenisk, men en rebellisk person. Ibland sa Theodore Roosevelt till henne: "Varför kan du inte vara mer som 'kusin Eleanor'?". Dessa erfarenheter lade grunden till ett livslångt olyckligt förhållande mellan två högt uppsatta kusiner.

I och med att FDR:s politiska karriär ökade blev relationerna mellan Eleanor och Oyster Bay Roosevelt sämre. Det fanns kommentarer från "kusin Alice", till exempel hennes beskrivning av FDR som "två tredjedelar mush och en tredjedel Eleanor". Vid FDR:s presidentinstallation 1933 gick inbjudningar till Alice för att delta tillsammans med sina bröder Kermit Roosevelt och Archibald Roosevelt, som Eleanor stod varandra nära.

Eleanor 1933

Död

År 1961 sammanställdes alla delar av hennes självbiografi till The Autobiography of Eleanor Roosevelt. Den kommer dock att tryckas cirka 45 år senare.

Eleanor Roosevelt överlevde sin make med nästan 20 år. Sedan 1919 hade hon lidit av benmärgstuberkulos. Den hade återkommit från tid till annan.

Hon dog på kvällen den 7 november 1962 i sin lägenhet på Manhattan i New York City av tuberkulos. Vid sin död var hon 78 år gammal. Hon ligger begravd bredvid sin make Franklin D. Roosevelt i Hyde Park, New York. Folk gillade henne så mycket att en minneskarikatyr som publicerades vid den tiden helt enkelt visade två änglar som tittade ner mot en öppning i molnen med bildtexten "Hon är här", eftersom ingen introduktion behövdes och folk kunde förstå att "hon" betydde Eleanor Roosevelt.

Eleanor Roosevelt hade en livslång stark lojalitet med Theodore Roosevelt ("farbror Ted"). Bland hennes tillhörigheter fanns hennes medlemskort till Theodore Roosevelt Association.

1968 fick hon FN:s pris för mänskliga rättigheter. Efter hennes död försökte man utan framgång tilldela henne Nobels fredspris.

Eleanor på senare år

Relaterade sidor

• Franklin Delano Roosevelt
• Elliott Roosevelt I
• Anna Hall Roosevelt
• Hall Roosevelt
• Theodore Roosevelt
• Molly Yard
• Lucy Page Mercer Rutherfurd