Anna Eleanor Roosevelt (11 oktober 1884 – 7 november 1962) var USA:s längst tjänstgörande presidentfru. Hon innehade posten 1933–1945 under sin make, president Franklin D. Roosevelts fyra mandatperioder. Under och efter sin tid i Vita huset utvecklade hon rollen som First Lady från en ceremoniell funktion till en aktiv, politisk och opinionsbildande ställning.

Hon var också en politisk ledare i sin egen rätt och en framträdande förespråkare för social rättvisa. Hon stödde medborgarrättsrörelsen och tog ställning i frågor om jämlikhet, utbildning och sociala reformer. Efter sin makes död 1945 inledde hon en ny fas i sin karriär som författare, föredragshållare och talesperson för mänskliga rättigheter. President Harry S. Truman kallade henne First Lady of the World för att hedra hennes många resor och sitt internationella arbete för att främja mänskliga rättigheter.

Under livet mottog Roosevelt 35 hedersdiplom, ett tecken på den utbredda uppskattningen för hennes arbete vid universitet, institut och internationella organisationer.

Tidigt liv och formativa år

Eleanor Roosevelt föddes i en framstående familj i New York och var släkt med bland andra president Theodore Roosevelt. Hon växte upp under svåra omständigheter; modern dog när Eleanor var liten och fadern hade stora personliga och ekonomiska problem. Dessa tidiga erfarenheter formade hennes empati för utsatta och hennes vilja att engagera sig i samhällsfrågor. Hon utbildade sig i USA och Europa och började tidigt skriva och tala i offentliga frågor.

Roll som First Lady

Som First Lady förändrade Eleanor Roosevelt förväntningarna på ämbetet. Hon höll regelbundet presskonferenser — ofta med enbart kvinnliga reportrar — skrev en daglig tidningskolumn, och använde media för att kommunicera direkt med allmänheten. Hennes kolumn "My Day" (1935–1962) gjorde hennes åsikter tillgängliga för en bred publik och täckte allt från vardagsliv till politik och sociala frågor.

Hon stödde många av makens reformprogram, inklusive delar av New Deal, men var också beredd att kritisera administrationens svagheter i frågor om ras och jämställdhet. Genom sina tal, kampanjer och kontakter med samhällsgrupper blev hon en viktig brygga mellan Vita huset och civilsamhället.

FN, människorättsarbete och internationellt engagemang

Efter andra världskriget engagerade sig Eleanor Roosevelt i internationellt arbete. Hon tjänstgjorde som amerikansk delegat vid FN och spelade en central roll i arbetet med att formulera och främja en global människorättsagenda. Som ordförande för FN:s kommission för mänskliga rättigheter var hon en drivande kraft bakom utarbetandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (Universal Declaration of Human Rights) som antogs 1948. Hennes insatser gjorde henne till en internationellt erkänd förespråkare för mänskliga rättigheter, jämställdhet och hjälp till flyktingar och krigsoffer.

Arbetsmetoder och ställningstaganden

  • Hon kombinerade praktiskt fältarbete med opinionsbildning genom tal, skrifter och massmedia.
  • Hon arbetade för att inkludera kvinnor och minoriteter i politiken och i samhällslivet.
  • Hon använde sina kontaktnät inom både nationell politik och internationella institutioner för att driva reformer och humanitärt stöd.

Senare liv och arv

Eleanor Roosevelt fortsatte att föreläsa, skriva och verka för mänskliga rättigheter fram till sin död 1962. Hennes liv och arbete förändrade bilden av vad en First Lady kan göra och lämnade ett bestående avtryck i amerikansk politik och i internationella människorättsfrågor. Hon hyllas ofta som en av 1900-talets mest inflytelserika kvinnor och som en central gestalt i utvecklingen av moderna människorättsnormer.

Hennes arv lever vidare genom de organisationer och idéer hon stödde, genom de publikationer och tal hon lämnade efter sig, och genom det bredare erkännandet av rollen för civilt engagemang i politiken.