Harry S. Truman (8 maj 1884 - 26 december 1972) var USA:s 33:e president från 1945 till 1953. Han blev president när president Franklin D. Roosevelt avled under ämbetet.

Som president fattade Truman viktiga utrikespolitiska beslut, till exempel att använda kärnvapen mot Japan för att avsluta andra världskriget, att reparera Europa (som förstördes under kriget), att inleda det kalla kriget och att engagera USA i Koreakriget.

Tidiga år och politisk uppgång

Truman föddes i en jordbrukarfamilj i Missouri och arbetade som småföretagare och lantbrukare innan han tjänstgjorde i Främlingslegionens kusin—han tjänstgjorde i Förenta staternas armé under första världskriget. Efter kriget återvände han till Missouri och gick in i politiken via lokala och delstatliga uppdrag. 1934 valdes han till senator för Missouri, där han blev känd för sin arbete i Senatens utredningskommitté som undersökte slöseri och korruption i krigsupphandlingar.

Vicepresident och presidentskap

Truman valdes 1944 som vicepresident på Roosevelt-kabinetet och tillträdde posten som president den 12 april 1945, när Roosevelt avled. Han stod inför omedelbara utmaningar: att avsluta kriget i Stilla havet, hjälpa Europa att återhämta sig och omforma USA:s utrikespolitik i en värld där Sovjetunionen växte i inflytande.

Atombomberna och krigsslutet

I augusti 1945 godkände Truman användningen av atombomber mot de japanska städerna Hiroshima (6 augusti) och Nagasaki (9 augusti). Beslutet motiverades av hans regering som ett sätt att snabbt avsluta kriget och undvika en omfattande invasion av Japan, men det har sedan dess väckt intensiv debatt om etik, nödvändighet och civila förluster.

Marshallplanen och början av det kalla kriget

Efter kriget stod Europa inför stora ekonomiska och humanitära kriser. Truman-administrationen stödde och genomförde det ekonomiska stödet som kom att kallas Marshallplanen (formellt Europeisk återuppbyggnadsplan), som lanserades 1947. Planen gav omfattande ekonomiskt stöd för att återuppbygga industrin och stabilisera demokratier i Västeuropa.

Samtidigt växte spänningarna mellan USA och Sovjetunionen. Trumans politik präglades av containment — att hindra kommunismens spridning — vilket konkretiserades i Truman-doktrinen 1947, då USA lovade stöd till länder som Grekland och Turkiet för att motstå kommunistisk expansion. Andra viktiga händelser i detta skede var Berlinblockaden och luftbron 1948–1949 samt bildandet av NATO 1949.

Inrikespolitik: Fair Deal och medborgerliga rättigheter

Truman lade fram programmet Fair Deal som syftade till att bygga vidare på New Deal och stärka välfärd, bostadsbyggande, arbetsrätt och social trygghet. Många förslag (exempelvis nationell sjukförsäkring) mötte motstånd i kongressen och genomfördes inte i fullt omfång, men Truman fick igenom viktiga reformer som höjt minimilön och utvidgad socialförsäkring.

En av Trumans mest betydelsefulla inrikesåtgärder var den administrativa ordern Executive Order 9981 (1948), som avskaffade rassegregation i de väpnade styrkorna och inledde en process mot större jämlikhet inom militären.

Valet 1948

Truman ställde upp till omval 1948 och var stor favorit att förlora enligt många opinionsmätningar. Hans seger mot republikanen Thomas E. Dewey blev en av USA:s mest överraskande politiska vinster. Valet präglades av splittring inom Demokratiska partiet, där segregationistiska sydstatspolitiker bildade "Dixiecrat"-partiet och Henry A. Wallace kandiderade för progressiva grupper.

Koreakriget (1950–1953)

1950 invaderade Nordkorea Sydkorea. Truman ansåg att USA behövde ingripa för att hålla fast vid sin policy att motverka kommunistisk expansion och beordrade amerikanska trupper att delta i ett FN-ledt försvar av Sydkorea. Konflikten eskalerade snabbt: en framgångsrik FN-landsättning i Incheon leddes av general Douglas MacArthur, men Kinas intervention senare 1950 förändrade krigets förlopp.

Truman hamnade i konflikt med MacArthur om strategin och begränsningarna i kriget; i april 1951 avskedade Truman MacArthur, ett kontroversiellt beslut som väckte starka känslor i USA. Kriget slutade inte formellt med ett fredsavtal under Trumans tid, men striderna lugnade sig och vapenvila förhandlades fram som undertecknades i juli 1953, kort efter Trumans presidentperiod.

Kontroverser och kritik

  • Beslutet att använda atombomberna har både försvarats som nödvändigt för att avsluta kriget och kritiserats för de stora civila förlusterna.
  • Trumans hantering av arbetskonflikter efter kriget och hans användning av vissa presidentmakter mötte kritik från kongressen och näringslivet.
  • Anti-kommunistiska åtgärder under hans administration, inklusive lojalitetsprogram och en allmän hård linje mot kommunismen, bidrog till en klimat av misstänksamhet och förföljelse under tidigt 1950-tal.

Efter presidentskapet och arv

Truman lämnade ämbetet 1953 och återvände till Missouri. Han skrev sina memoarer och fortsatte att vara en röst i offentligheten. Historikers bedömningar av Truman har varierat över tid; initialt kritiserad i vissa kretsar, men senare ofta hyllad för sitt tydliga ledarskap i övergången från andra världskriget till ett bipolärt världssystem och för avgörande insatser som Marshallplanen, NATO-stödet, avpolitiseringen av militären och besluten i Koreakriget.

Sammantaget ses Truman som en president som med begränsade resurser och utan Rooseveltens karisma genomförde avgörande förändringar i amerikansk utrikes- och inrikespolitik och satte tonen för USA:s roll i det kalla kriget.