Vad är tuberkulos (TB)? Definition, symtom och behandling

Vad är tuberkulos? Lär dig tydlig definition, vanliga symtom, smittvägar och moderna behandlingsalternativ — en snabb guide för att känna igen och agera.

Tuberkulos (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier. Förr kallade man den för konsumtion.

TBC orsakas av flera olika typer av mykobakterier, vanligtvis Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen angriper vanligen lungorna, men den kan också drabba andra delar av kroppen.

Vad är tuberkulos?

Tuberkulos är en bakterieinfektion som oftast finns i lungorna (pulmonell TB), men kan även finnas i lymfkörtlar, skelett, njurar och centrala nervsystemet (extrapulmonell TB). Sjukdomen sprids främst via små droppar i luften när en person med aktiv lungtuberkulos hostar, nyser eller pratar.

Symtom

Symtomen kan komma långsamt och vara ospecifika. Vanliga tecken är:

• Hosta som varar mer än 2–3 veckor (ibland blodtillblandad)
• Feber, oftast låggradig på kvällar/nätter
• Nattliga svettningar
• Viktnedgång och aptitlöshet
• Trötthet och allmän sjukdomskänsla
• Beroende på sjukdomens lokalisation kan även lokala symtom uppträda (t.ex. ryggsmärta vid skelett-TB eller huvudvärk och neurologiska symtom vid TB i hjärnhinnorna)

Latent TB

En del personer får en latent (tyst) infektion där bakterien finns i kroppen men inte orsakar symtom och inte är smittsam. Latent TB kan i vissa situationer reaktiveras och bli aktiv sjukdom, särskilt om immunförsvaret försvagas (t.ex. vid HIV-infektion, vissa läkemedel eller hög ålder).

Hur ställs diagnosen?

• Sputumprov: mikroskopi för syrafasta stavar (snabbt), odling (säkrast) och molekylärprov (PCR/GeneXpert) för snabb detektion och resistensbestämning.
• Röntgen av lungor: ofta används för att se förändringar i lungvävnaden.
• Blodprov/Test för latent TB: Mantoux (tuberkulintest) eller IGRA (interferon-gamma release assays) används för att upptäcka tidigare exponering/latent infektion.
• Biopsi eller andra lokaliserade prover: vid extrapulmonell TB tas ofta vävnadsprov från drabbat organ.

Behandling

TB behandlas med antibiotika under lång tid. Standardbehandling för känslig pulmonell TB är oftast kombination av fyra substanser i två faser:

• Intensivfas: isoniazid, rifampicin, pyrazinamid och etambutol (vanligtvis 2 månader)
• Konsolideringsfas: isoniazid och rifampicin (ytterligare vanligen 4 månader)

Behandlingen kräver noggrann följsamhet och uppföljning av vården. Biverkningar, särskilt på levern, kan förekomma och blodprover tas regelbundet. Vid latent TB kan behandling erbjudas för att minska risken för reaktivering (t.ex. isoniazid eller kortare rifampicinbaserade regimer).

Multiresistent TB (MDR/XDR)

Motstånd mot vanliga TB-läkemedel (multiresistens, MDR-TB) kräver längre behandling med andra, ofta mer biverkningsbelastade, andradelsläkemedel. I vissa fall används även nyare läkemedel som bedaquiline eller linezolid. Resistensbestämning är därför viktig.

Smittsamhet och förebyggande

• Personer med aktiv lungtuberkulos kan vara smittsamma tills de svarar på behandling och följer vårdens rekommendationer.
• God ventilation, tidig upptäckt, snabb start av behandling och korrekt skyddsutrustning i vårdmiljöer minskar spridning.
• BCG-vaccin ges i vissa länder och skyddar framförallt mot svår TB hos små barn, men ger begränsat skydd mot pulmonell TB hos vuxna.
• I Sverige är TB en anmälningspliktig sjukdom och smittspårning görs för att hitta och utreda personer som utsatts för smitta.

Vem har högre risk?

• Personer med nedsatt immunförsvar (t.ex. HIV-infektion, immunsuppressiv behandling)
• Personer från eller som nyligen vistats i områden med hög förekomst av TB
• Boende eller arbetande i trånga förhållanden (t.ex. vissa institutionsmiljöer)
• Missbruk av alkohol eller narkotika, samt undernäring

Prognos

Med korrekt och fullföljd behandling är de flesta former av TB botbara. Obehandlad eller försenad behandling kan däremot leda till allvarliga komplikationer och ökad dödlighet.

När ska du söka vård?

Sök vård om du har ihållande hosta i mer än 2–3 veckor, nattliga svettningar, oförklarlig viktnedgång eller om du varit i kontakt med någon som haft TB. Tidig utredning och behandling minskar både sjuklighet och risken för smittspridning.

Upptäckt och behandling

Diagnosen av aktiv tuberkulos bygger på radiologi. Läkare tittar ofta på en röntgenbild av bröstkorgen. Dessutom kontrollerar de kroppsvätskor. Dessa vätskor innehåller mikrober som odlas i cellkulturer. Cellkulturerna analyseras sedan för att se om personen är smittad av tuberkulos.

Om patienten har tuberkulos men inte visar några symptom är sjukdomen latent. Läkare använder ett hudtest, Mantoux-testet, för att upptäcka latent tuberkulos. De gör ofta också blodprov.

Det finns ett vaccin mot vissa former av tuberkulos. Det kallas bacillus Calmette-Guérin-vaccin.

Förr var tuberkulos lätt att behandla och bota med antibiotika. Bakterien är dock numera mycket resistent mot de flesta antibiotika. Denna resistens gör behandlingen svår. Många olika typer av antibiotika måste ges under lång tid. Det finns en form av tuberkulos som är resistent mot alla läkemedel.

 
Närbild av en kultur av Mycobacterium tuberculosis. De fläckar som ser ut som skum är det typiska tillväxtmönstret för dessa bakterier.  

Hur vanligt är tuberkulos?

Experter tror att en tredjedel av världens befolkning är smittad av M. tuberculosis. Nya infektioner inträffar i en takt av en per sekund. År 2007 var cirka 13,7 miljoner kroniska fall aktiva globalt. Under 2010 utvecklades cirka 8,8 miljoner nya fall och nästan 1,5 miljoner människor dog av sjukdomen, de flesta i utvecklingsländerna. Antalet tuberkulosfall har minskat sedan 2006 och antalet nya fall har minskat sedan 2002.

Tuberkulos förekommer inte i samma takt i hela världen. Omkring åttio procent av befolkningen i många asiatiska och afrikanska länder testar positivt för tuberkulos, men endast fem till tio procent av befolkningen i USA gör det.

Människor får vanligtvis tuberkulos på grund av ett försvagat immunförsvar. Många personer med hiv och aids kan också få tuberkulos.

 
Denna världskarta visar förekomsten av tuberkulos per 100 000 invånare år 2007. Länder med fler fall visas i gult, länder med färre fall visas i blått. De flesta fallen registrerades i Afrika söder om Sahara, men många förekom även i Asien.  

Sök med bokstav