Tuberkulos (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier. Förr kallade man den för konsumtion.
TBC orsakas av flera olika typer av mykobakterier, vanligtvis Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen angriper vanligen lungorna, men den kan också drabba andra delar av kroppen.
Vad är tuberkulos?
Tuberkulos är en bakterieinfektion som oftast finns i lungorna (pulmonell TB), men kan även finnas i lymfkörtlar, skelett, njurar och centrala nervsystemet (extrapulmonell TB). Sjukdomen sprids främst via små droppar i luften när en person med aktiv lungtuberkulos hostar, nyser eller pratar.
Symtom
Symtomen kan komma långsamt och vara ospecifika. Vanliga tecken är:
- Hosta som varar mer än 2–3 veckor (ibland blodtillblandad)
- Feber, oftast låggradig på kvällar/nätter
- Nattliga svettningar
- Viktnedgång och aptitlöshet
- Trötthet och allmän sjukdomskänsla
- Beroende på sjukdomens lokalisation kan även lokala symtom uppträda (t.ex. ryggsmärta vid skelett-TB eller huvudvärk och neurologiska symtom vid TB i hjärnhinnorna)
Latent TB
En del personer får en latent (tyst) infektion där bakterien finns i kroppen men inte orsakar symtom och inte är smittsam. Latent TB kan i vissa situationer reaktiveras och bli aktiv sjukdom, särskilt om immunförsvaret försvagas (t.ex. vid HIV-infektion, vissa läkemedel eller hög ålder).
Hur ställs diagnosen?
- Sputumprov: mikroskopi för syrafasta stavar (snabbt), odling (säkrast) och molekylärprov (PCR/GeneXpert) för snabb detektion och resistensbestämning.
- Röntgen av lungor: ofta används för att se förändringar i lungvävnaden.
- Blodprov/Test för latent TB: Mantoux (tuberkulintest) eller IGRA (interferon-gamma release assays) används för att upptäcka tidigare exponering/latent infektion.
- Biopsi eller andra lokaliserade prover: vid extrapulmonell TB tas ofta vävnadsprov från drabbat organ.
Behandling
TB behandlas med antibiotika under lång tid. Standardbehandling för känslig pulmonell TB är oftast kombination av fyra substanser i två faser:
- Intensivfas: isoniazid, rifampicin, pyrazinamid och etambutol (vanligtvis 2 månader)
- Konsolideringsfas: isoniazid och rifampicin (ytterligare vanligen 4 månader)
Behandlingen kräver noggrann följsamhet och uppföljning av vården. Biverkningar, särskilt på levern, kan förekomma och blodprover tas regelbundet. Vid latent TB kan behandling erbjudas för att minska risken för reaktivering (t.ex. isoniazid eller kortare rifampicinbaserade regimer).
Multiresistent TB (MDR/XDR)
Motstånd mot vanliga TB-läkemedel (multiresistens, MDR-TB) kräver längre behandling med andra, ofta mer biverkningsbelastade, andradelsläkemedel. I vissa fall används även nyare läkemedel som bedaquiline eller linezolid. Resistensbestämning är därför viktig.
Smittsamhet och förebyggande
- Personer med aktiv lungtuberkulos kan vara smittsamma tills de svarar på behandling och följer vårdens rekommendationer.
- God ventilation, tidig upptäckt, snabb start av behandling och korrekt skyddsutrustning i vårdmiljöer minskar spridning.
- BCG-vaccin ges i vissa länder och skyddar framförallt mot svår TB hos små barn, men ger begränsat skydd mot pulmonell TB hos vuxna.
- I Sverige är TB en anmälningspliktig sjukdom och smittspårning görs för att hitta och utreda personer som utsatts för smitta.
Vem har högre risk?
- Personer med nedsatt immunförsvar (t.ex. HIV-infektion, immunsuppressiv behandling)
- Personer från eller som nyligen vistats i områden med hög förekomst av TB
- Boende eller arbetande i trånga förhållanden (t.ex. vissa institutionsmiljöer)
- Missbruk av alkohol eller narkotika, samt undernäring
Prognos
Med korrekt och fullföljd behandling är de flesta former av TB botbara. Obehandlad eller försenad behandling kan däremot leda till allvarliga komplikationer och ökad dödlighet.
När ska du söka vård?
Sök vård om du har ihållande hosta i mer än 2–3 veckor, nattliga svettningar, oförklarlig viktnedgång eller om du varit i kontakt med någon som haft TB. Tidig utredning och behandling minskar både sjuklighet och risken för smittspridning.
