Eliza McCardle Johnson (4 oktober 1810–15 januari 1876) var USA:s första dam och hustru till Andrew Johnson, USA:s 17:e president. Hon hade tidigare tjänstgjort som andra dam under 1865.

Tidiga år och utbildning

Eliza McCardle föddes i Greeneville, Tennessee, 1810. Hon hade begränsad formell skolgång men var intresserad av läsning och undervisning. Under hennes tidiga relation med Andrew Johnson spelade hon en betydande roll i hans egenutbildning: det är allmänt berättat att hon hjälpte honom att lära sig läsa, skriva och räkna, vilket bidrog till hans senare politiska karriär.

Äktenskap och familj

Eliza och Andrew Johnson gifte sig 1827. Paret fick flera barn och familjelivet präglades av enkla förhållanden och ekonomiska svårigheter i de tidiga åren, innan Andrew Johnsons politiska bana blev framgångsrik. Eliza beskrivs i källorna som lojal och stödjande mot maken och som en skyddande familjemamma som höll fast vid hemmet som sin primära sfär.

Rollen som andra dam och första dam

När Andrew Johnson blev vice president 1865 följde Eliza med rollen som andra dam, och efter Abraham Lincolns mördad samma år blev Andrew Johnson president. Som första dam 1865–1869 deltog hon dock i mycket begränsad utsträckning i de officiella sociala plikterna i Vita huset. På grund av långvariga hälsoproblem och en allmänt tillbakadragen natur undvek hon många offentliga framträdanden, och deras dotter Martha "Mattie" Johnson Patterson övertog ofta värdinneskapet vid officiella mottagningar.

Hälsa, tillbakadragenhet och senare år

Eliza led av dålig hälsa under stora delar av sitt liv, vilket bidrog till hennes undvikande av det offentliga livet. Efter makens presidentskap återvände paret till Greeneville, Tennessee, där de levde ett relativt tillbakadraget liv. Eliza avled den 15 januari 1876 och är begravd vid Andrew Johnsons gravplats i Greeneville.

Historisk betydelse

Eliza McCardle Johnson framträder i historieskrivningen främst som en stödjande maka som spelade en viktig roll i sin makes personliga utveckling och karriär. Hennes ovilja att ta en framträdande offentlig roll gör att hon ofta framställs som en mer reserverad och privat första dam än många av hennes efterträdare. Hon är också ett exempel på hur politiska ledare ofta hade makthavare vid sin sida som påverkade dem i det tysta snarare än i rampljuset.