Jean Chrétien

Början av karriären

I det federala valet 1963 valdes Chrétien till Liberalernas kandidat för valkretsen Saint-Maurice-Laflèche i Shawinigan. Han valdes i denna valkrets och blev parlamentsledamot för första gången. Därefter blev han parlamentarisk sekreterare för den dåvarande premiärministern Lester B. Pearson.

Från och med 1966 var han parlamentarisk sekreterare för Mitchell Sharp, som då var finansminister. Han arbetade längre tid med Sharp än med Pearson.

Chrétien valdes av Pearson till minister för nationella inkomster i januari 1968.

I Trudeaus andra kabinett

Det liberala partiet förlorade det federala valet 1979. De progressiva konservativa bildade en mycket kort regering under ledning av Joe Clark. Efter att Trudeau och Liberalerna vann valet året därpå valde Trudeau Chrétien till justitieminister.

Chrétien var en mycket viktig person i folkomröstningen i Quebec 1980, då det hölls en folkomröstning om huruvida Quebec skulle lämna Kanada. Han kämpade mycket hårt för den federala regeringen och var emot att Quebec skulle lämna Kanada.

Som oppositionsledare

Turner slutade vara ledare för det liberala partiet 1990. Vid partikonferensen i juni 1990 hölls ett val för att avgöra vem som skulle ersätta honom.

När Chrétien vann ledarvalet för det liberala partiet hade liberalerna näst flest platser i underhuset. På grund av detta blev han också oppositionsledare. Till en början hade han många problem som ledare. Till exempel valde några liberala parlamentsledamöter från Quebec att lämna partiet efter att han blivit ledare.

Premiärminister, 1993-2003

Valet 1993

När Brian Mulroney gick i pension 1993 ersattes han som premiärminister och ledare för det progressiva konservativa partiet av Kim Campbell. Hon var en del av Mulroneys kabinett vid den tiden. Eftersom val i Kanada måste äga rum minst vart femte år skulle det hållas val i oktober det året.

Ett av Chrétiens löften var att en liberal regering skulle ta bort skatten på varor och tjänster. Den hade införts av Mulroneys regering och var inte särskilt populär bland den kanadensiska allmänheten. Chrétien lovade också att de skulle förhandla om det nordamerikanska frihandelsavtalet (Nafta) en andra gång och att få ner Kanadas underskott.

Chrétien och det liberala partiet vann valet. Liberalerna fick 177 platser och blev det största partiet i underhuset. De progressiva konservativa förlorade nästan alla sina platser i det valet och vann endast två platser.

Politiska åsikter

Chrétien tillhörde i början av sin karriär det liberala partiets vänsterflygel. När han var premiärminister var han dock mycket nyliberal och skattemässigt konservativ.

Personligt liv

Hans föräldrar var Wellie Chrétien och Marie Boisvert.

Chrétien gifte sig med Aline Chaîné 1957. De båda kände varandra när de var unga i Shawinigan. Chaîné blev en av de personer som Chrétien litade mest på när han fattade viktiga beslut. De förblev gifta tills hon dog 2020. De fick två söner och en dotter.

Utövade ämbeten