Johann Friedrich Blumenbach – tysk läkare, naturforskare och antropolog (1752–1840)
Johann Friedrich Blumenbach (1752–1840) – tysk läkare, naturforskare och antropolog. Pionjär i jämförande anatomi och tidig klassificering av människans raser inom naturhistorien.
Johann Friedrich Blumenbach (11 maj 1752-22 januari 1840) var en tysk läkare, naturforskare, fysiolog och antropolog. Han var en av de första som utforskade studiet av människan som en aspekt av naturhistorien. Han använde sig av jämförande anatomi för att klassificera mänskliga raser, av vilka han listade fem.
Biografi och akademisk karriär
Blumenbach föddes i Gotha 1752 och kom tidigt att intressera sig för medicin och naturhistoria. Han var under större delen av sin yrkesverksamma tid verksam vid universitetet i Göttingen, där han undervisade i medicin, fysiologi och naturhistoria och byggde upp ett omfattande samling av zoologiska och osteologiska föremål. Hans undervisning och skrifter gjorde honom till en ledande figur inom tysk upplysningstidens naturvetenskap.
Forskningsområden och metod
Blumenbach arbetade med jämförande anatomi, kraniologi (studiet av skallar), och allmän naturhistoria. Han betonade noggrann observation och jämförelse mellan individer och arter. Genom att studera skelett, särskilt skallar, försökte han kartlägga likheter och skillnader mellan mänskliga grupper och förklara dem som variationer inom en enda art snarare än som separata arter.
Rasindelningen
I sitt mest kända verk, De Generis Humani Varietate Nativa, presenterade Blumenbach en indelning av människosläktet i fem huvudsakliga "raser" (varieteter). Han såg dessa grupper som uttryck för naturens variationer snarare än fasta och oöverstigliga barriärer. De fem kategorierna formulerades i termer som ofta översätts till svenska så här:
- Kaukasisk (ofta kallad "vit")
- Mongolisk (ofta kallad "gul")
- Malajisk (ofta kallad "brun")
- Etiopisk (ofta kallad "svart")
- Amerikansk (ofta kallad "röd")
Syn på mänsklig enhet och miljöpåverkan
Blumenbach var förespråkare för monogenism — idén att alla människor härstammade från ett gemensamt ursprung. Han betonade att yttre skillnader i utseende kunde förklaras av klimat, kost, livsvillkor och andra miljöfaktorer samt av gradvisa förändringar över tid. Till skillnad från vissa senare rasvetenskapsmän tog han inte klart ställning för hierarkiska värderingar mellan grupper och uttryckte kritik mot slaveri och omänskligt bemötande.
Betydelse och eftermäle
Blumenbachs arbete hade stort inflytande på tidig antropologi, kraniologi och typologisk klassifikation. Han myntade inte alla termer som senare associerats med ras, men hans kategorisering och användning av skallar bidrog till att skapa en vetenskaplig ram för diskussioner om mänsklig variation. Samtidigt användes delar av hans indelning senare av andra för att rättfärdiga rasistiska idéer — något som måste förstås i ett historiskt perspektiv.
Hans samlingar, särskilt av skallar och naturhistoriska föremål, kom att bli centrala delar av Göttingens anatomiska och naturhistoriska samlingar och bidrog till forskning och undervisning under lång tid.
Kritik och modern syn
Idag ses biologiska "raser" hos människor i huvudsak som en förlegad och vetenskapligt otillräcklig kategori för att beskriva mänsklig biologisk variation. Modern antropologi och genetik betonar kontinuerlig variation och populationers historia snarare än fasta rasindelningar. Blumenbachs försök att systematisera mänsklig variation var viktigt för sin tid, men många av hans metoder och slutsatser har antingen reviderats eller övergetts i senare forskning.
Utvalda verk
Blumenbach publicerade flera skrifter om naturhistoria, anatomi och mänsklig mångfald. Mest känd är hans avhandling/uppsats De Generis Humani Varietate Nativa, som sammanfattar hans syn på människans naturliga variation.
Blumenbachs klassificering av raser
Blumenbach delade in människosläktet i fem raser år 1779. Senare baserade han dem på den mänskliga skallens anatomi. Blumenbachs arbete omfattade beskrivningen av sextio kranier som publicerades som Decas craniorum (Göttingen 1790-1828). Detta var ett grundarbete för andra vetenskapsmän.
Han kallade de fem tävlingarna (1793/1795):
- den kaukasiska rasen eller den vita rasen
- den mongoliska eller gula rasen
- den malajiska eller bruna rasen
- den etiopiska eller svarta rasen
- den amerikanska eller röda rasen.
Han ansåg inte att andra raser var sämre än den kaukasiska rasen och att de kunde vara goda samhällsmedlemmar.
Anatomiska studier ledde honom till slutsatsen att "enskilda afrikaner skiljer sig lika mycket, eller till och med mer, från andra enskilda afrikaner som européer skiljer sig från européer". Dessutom ansåg han att afrikaner inte var sämre än resten av mänskligheten "när det gäller sunda förståndsförmågor, utmärkta naturliga talanger och mentala förmågor".
"Slutligen är jag av den åsikten att efter alla dessa många exempel som jag har samlat på dugliga negrer, skulle det inte vara svårt att nämna hela välkända provinser i Europa, från vilka man inte lätt skulle förvänta sig att få så goda författare, poeter, filosofer och korrespondenter till Parisakademin; och å andra sidan finns det ingen så kallad vild nation som är känd under solen som har utmärkt sig så mycket genom sådana exempel på perfektion och ursprunglig förmåga till vetenskaplig kultur, och som därmed har knutit sig så nära till de mest civiliserade nationerna på jorden, som negern."
Dessa idéer hade betydligt mindre inflytande. Hans idéer antogs av andra forskare och uppmuntrade vetenskaplig rasism. Blumenbachs arbete användes av många biologer och jämförande anatomister på 1800-talet som var intresserade av rasernas ursprung: Wells, Lawrence, Prichard, Huxley och William Flower är goda exempel på hans inflytande på människans biologi.
När det gäller människans ursprung trodde Blumenbach att de första människorna hade sitt ursprung i Asien.
Blumenbachs fem tävlingar
Sök