Karl von Frisch
Karl Ritter von Frisch (20 november 1886-12 juni 1982) var en österrikisk etolog som fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1973 tillsammans med Niko Tinbergen och Konrad Lorenz.
Han arbetade med det europeiska honungsbinas kommunikation och sinnen. Han var den förste som översatte betydelsen av vickdansen. Genom att utföra dansen när de kommer tillbaka till kupan visar honungsbina var de har hittat nektar och andra detaljer.
Hans teori ifrågasattes av andra forskare och möttes av skepsis på den tiden. Det var först nyligen som den slutgiltigt bevisades vara en korrekt teoretisk analys.
Uppfattning av bin
Luktsinne: Frisch upptäckte att bin kan skilja olika blommande växter åt genom deras doft och att varje bi är "blomkonstant". 45–51
Polarisationsmönster: Ljus som sprids på en blå himmel bildar ett mönster av delvis polariserat ultraviolett ljus. Detta beror på solens position och är osynligt för mänskliga ögon. Varje linsenhet i ett sammansatt öga har en UV-receptor och ett UV-filter som är orienterat på olika sätt i varje enhet, så ett bi kan upptäcka detta polarisationsmönster. Det räcker med en liten bit blå himmel för att ett bi ska kunna känna igen de mönsterförändringar som sker under en dag. Detta ger inte bara riktningsinformation utan även information om tiden på dagen.
Variationer i solens position under dagen: Karl von Frisch bevisade att variationer i solens position gav bin ett verktyg för navigering. De använder denna förmåga för att få information om hur dagen fortskrider djupt inne i en mörk bikupa. Detta gör det möjligt för bina att förmedla aktuell riktningsinformation under sin vingeldans, utan att behöva göra en jämförelse med solen under långa dansfaser.
Intern klocka: Bin har en inre klocka med tre olika synkroniseringsmekanismer. Om ett bi känner till riktningen till en födosökslokal som hittats under en morgonutflykt, kan det också hitta samma plats, liksom den exakta tiden då denna källa ger föda på eftermiddagen, baserat på solens position. 137–147
Vaggdansen
Tolkning av vickeldansen
Vackeldans
En enkel dans som kallas "runddans" används för närliggande blommor. Det betyder att det finns en födosöksplats nära bikupan på 50-100 meters avstånd. Blomdoften kan också tas upp.
Den egentliga vickeldansen används för att ge anvisningar till en källa som ligger längre bort. Andra bin följer henne när hon dansar och håller kontakten med sina antenner. Dansen är en åttafigur, med variationer som vinkel och styrka på vickningarna. Kommunikationen är tydligen ganska effektiv.
