Musikteori
Musikteori handlar om att försöka förstå hur befintlig musik fungerar och hur ny musik kan eller bör organiseras. Någon som särskilt studerar musikteori är en musikteoretiker.
Människor som gör sin egen musik är kompositörer. Personer som spelar eller sjunger musik är "utövare". Det är viktigt för både kompositörer och utövare att förstå vad som får musiken att låta som den gör. På de gamla grekernas tid försökte den berömda filosofen Pythagoras förklara hur instrument stäms. Han förstod vetenskapen om de goda vibrationer som instrumenten ger upphov till och förklarade hur och varför oktaven är uppdelad i tolv delar (i vissa kulturer).
Under medeltiden fanns det flera kända musikteoretiker som skrev böcker om musikteori. Deras idéer är intressanta för oss eftersom de berättar vad människor tänkte om musik vid den tiden.
På 1700-talet skrev vissa kompositörer böcker om musikteori. Carl Philipp Emanuel Bach (son till den berömde Johann Sebastian Bach) skrev en bok som heter: "En essä om den sanna konsten att spela på tangentbordet". Leopold Mozart (far till den berömde Wolfgang Amadeus Mozart) skrev en bok med titeln The Art of Playing the Violin. Båda dessa böcker var mycket välkända på sin tid. Trots titlarna handlar de två böckernas första halvor båda om en gren av musikteorin som kallas "spelpraxis": De berättar mycket om hur musiken spelades på den tiden, hur vissa rytmer spelades ganska fritt och hur ornamenten i musiken spelades.
I dag studerar människor som vill komponera musikteori, kanske på en musikhögskola eller ett musikuniversitet. På ett konservatorieprogram studerar de harmoni och kontrapunkt samt form; på andra program ägnar de mindre tid åt tidigare teorier. De kommer att få lära sig "regler". Dessa regler är inte lagar, de betyder helt enkelt: det sätt på vilket de flesta stora kompositörer skrev musik i det förflutna. Dessa regler beskriver vad kompositörer i det förflutna gjorde, snarare än att de talar om för dagens kompositörer vad de ska göra - i själva verket kan musik som komponeras idag ha helt andra regler än musik från det förflutna.
Musikteori är viktigt för människor som spelar musik eftersom alla dessa saker hjälper människor att förstå musiken de spelar.
Frågor och svar
F: Vad är musikteori?
S: Musikteori är studiet av hur befintlig musik fungerar och hur ny musik kan eller bör organiseras. Det handlar om att förstå vad som får musiken att låta som den gör, samt att studera harmoni, kontrapunkt, form och uppförandepraxis.
F: Vilka är några kända personer som har studerat musikteori?
S: Bland kända personer som studerat musikteori finns Pythagoras i det antika Grekland, flera teoretiker från medeltiden, Carl Philipp Emanuel Bach på 1700-talet och Leopold Mozart på 1700-talet.
F: Hur kan studier av musikteori hjälpa kompositörer?
S: Att studera musikteori kan hjälpa kompositörer genom att lära dem "regler" som beskriver vad stora kompositörer i det förflutna gjorde när de skrev sina egna verk. Denna kunskap kan sedan användas som underlag för deras egna kompositioner.
F: Hur kan musikteori hjälpa utövare?
S: Att studera musikteori kan hjälpa utövare att bättre förstå och tolka ett musikaliskt verk som de spelar eller sjunger. Detta inkluderar att lära sig om rytmer, ornament, harmoni och kontrapunkt, vilket bidrar till ett mer korrekt framförande av ett verk.
F: Vad är "utövande av musik"?
S: Med "performance practice" avses hur vissa verk framfördes under olika epoker; detta omfattar information om rytmiska mönster och ornamentering som var unika för varje epoks kompositionsstil.
F: Vad skrev Carl Philipp Emanuel Bach om?
S: Carl Philipp Emanuel Bach skrev en bok med titeln "An Essay on the true art of playing Keyboard" (En essä om den sanna konsten att spela på klaviatur), som fokuserade på spelpraxis; särskilt diskuterades hur vissa rytmer spelades ganska fritt och hur ornament användes i kompositioner från den tidsperioden.
F: Vad skrev Leopold Mozart om? S: Leopold Mozart skrev en bok som heter The Art of Playing Violin (Konsten att spela violin), som också fokuserade på spelpraxis. I boken diskuterades aspekter som rytmiska mönster och ornamentering som var vanliga under hans tidsperiod.
