Plinius den äldre – romersk författare och naturforskare (23–79 e.Kr.)
Plinius den äldre (23–79 e.Kr.) – romersk författare och naturforskare, skapare av uppslagsverket "Naturalis Historia". Hans forskning, äventyr och död vid Vesuvius 79 e.Kr.
Gaius Plinius Secundus (23 e.Kr. – 25 augusti 79 e.Kr.), mer känd som Plinius den äldre, var en romersk författare, naturforskare och naturfilosof, samt sjö- och armébefälhavare i det tidiga romerska imperiet och personlig vän till kejsar Vespasianus. Han föddes i Novum Comum (nuvarande Como i Italien) i en välbärgad ekvitisk familj och tjänstgjorde under sitt liv både i militära och administrativa roller. Han ägnade större delen av sin fritid åt att studera, skriva eller undersöka naturliga och geografiska fenomen på fältet och skrev ett uppslagsverk, Natural History ("Naturalis Historia"), som blev en modell för många senare uppslagsverk.
Biografi och karriär
Plinius inledde sin karriär i den romerska offentligheten som rådgivare och tjänsteman snarare än som senator; han tillhörde den rika ekvitesklassen. Han tjänstgjorde i olika militära sammanhang och gjorde resor i Medelhavsområdet där han samlade information och artefakter. Senare i livet blev han prefekt (befälhavare) för flottan i Misenum, en viktig marinbas nära Neapel, en post som hade både militära och administrativa uppgifter.
Natural History – innehåll och betydelse
Natural History är Plinius mest kända och enda verk som i stort sett bevarats intakt. Verket omfattar 37 böcker och är ett omfattande uppslagsverk över samtida kunskap om naturen. Bland de ämnen som behandlas finns:
- astronomi och kosmologi
- geografi och etnografi
- mänsklig anatomi och medicin
- botanik och jordbruk
- zoologi och fiske
- mineralogi, metaller och bergsbruk
- konst, teknik och hantverk
Plinius samlade material från ett mycket stort antal källor — både grekiska och romerska — och citerade eller refererade ofta till äldre författare. Metoden var i hög grad kompilatorisk: han sammanställde, jämförde och kommenterade uppgifter snarare än att alltid göra systematiska egna observationer. Detta gör verket både värdefullt som källa till antik kunskap och problematiskt eftersom myter, legender och felaktiga uppgifter ibland blandas med korrekta iakttagelser.
Andra verk
Förutom Natural History skrev Plinius flera andra arbeten som i stor utsträckning gått förlorade. Bland dessa fanns verk om grammatik, retorik, militärvetenskap, lagstiftning och en encyklopedi över litteratur och konster. Hans brevs samlingar omnämns också men bevaras inte i original — mycket av vad vi vet om dessa uppgifter kommer indirekt och från samtidiga författare.
Död vid Vesuvius utbrott
Plinius den äldre dog den 25 augusti 79 e.Kr. när han försökte rädda en vän och dennes familj från Vesuvius utbrott med fartyg. Utbrottet hade just förstört städerna Pompeji och Herculaneum. Händelsen är särskilt välkänd tack vare ögonvittnesskildringar i brev av hans systerson, Plinius den yngre, som beskriver hur Plinius med flottans båtar anlände till kusten för att hjälpa nödställda. Enligt dessa beskrivningar överväldigades han av giftiga gaser och stoft, vilket ledde till hans död — sannolikt genom kvävning eller som följd av en plötslig sjukdomsattack under de extrema förhållandena.
Metod, kritik och arv
Plinius’ stil är faktasökande och encyklopedisk, men modern forskning noterar att han ibland accepterar mindre tillförlitliga källor utan sträng kritik. Trots detta är Natural History ovärderligt som sammanställning av antik kunskap och för bevarandet av citat och uppgifter från äldre författare vars egna verk gått förlorade. Under medeltiden och renässansen användes Plinius flitigt; hans verk påverkade både naturhistorisk skrivning och synen på kunskap i Europa i århundraden.
Bevarande och utgåvor
Manuskript av Natural History spreds genom medeltida kopister och verket återupptäcktes och trycktes i flera betydande latinska utgåvor under 1400–1500-talen. Moderna utgåvor och översättningar finns idag på flera språk och Plinius studeras både för sitt innehåll och som källa till antikens lärda värld.
Sammanfattning: Plinius den äldre var en produktiv och nyfiken samlare av kunskap, vars största arv – Natural History – gett eftervärlden en bred inblick i antikens naturvetenskapliga och tekniska föreställningar. Hans liv och död, särskilt vid Vesuvius utbrott, har också gjort honom till en av de mest kända personligheterna från det tidiga romerska imperiet.
Plinius naturhistoria
Naturalis Historia är ett av de största verk som har överlevt från romarriket till våra dagar. Det gör anspråk på att täcka hela det antika kunskapsområdet, baserat på de bästa auktoriteter som Plinius hade tillgång till. Han hävdar att han är den ende romare som någonsin har utfört ett sådant arbete. Det omfattar områdena botanik, zoologi, astronomi, geologi och mineralogi samt utnyttjandet av dessa resurser. Det är fortfarande ett standardverk för den romerska perioden och de tekniska framstegen och förståelsen av naturfenomenen vid den tiden.
Vissa tekniska framsteg som han diskuterar är de enda källorna till dessa uppfinningar, t.ex. hushing inom gruvteknik eller användningen av vattenkvarnar för att krossa eller mala spannmål. Mycket av det han skrev om har bekräftats av arkeologin. Det är praktiskt taget det enda verk som beskriver tidens konstnärers arbete och är ett referensverk för konsthistorien.
Arbetet blev en modell för alla senare uppslagsverk genom bredden på de ämnen som behandlades, behovet av att hänvisa till de ursprungliga författarna och en omfattande innehållsförteckning. Verket är tillägnat kejsaren Titus, son till Plinius nära vän, kejsaren Vespasianus, under Titus första regeringsår. Det är det enda verk av Plinius som har överlevt, och det sista som han publicerade, eftersom det saknades en sista revidering vid hans plötsliga och oväntade död i Vesuvius utbrott år 79 e.Kr.
Naturhistorien består av 37 böcker. Plinius utarbetade sin egen innehållsförteckning. Nedanstående tabell är en sammanfattning baserad på moderna namn på ämnen.
| I | Förord och innehållsförteckning, förteckning över auktoriteter. |
| II | Matematisk och fysisk beskrivning av världen |
| III-VI | Geografi och etnografi |
| VII | Antropologi och mänsklig fysiologi |
| VIII-XI | Zoologi |
| XII-XXVII | Botanik, inklusive jordbruk, trädgårdsodling och farmakologi. |
| XXVIII-XXXII | |
| XXXIII-XXXVII | Gruvdrift och mineralogi, särskilt i dess tillämpning på livet och konsten, inklusive: |
Plinius naturhistoria
Naturalis Historia är ett av de största verk som har överlevt från romarriket till våra dagar. Det gör anspråk på att täcka hela det antika kunskapsområdet, baserat på de bästa auktoriteter som Plinius hade tillgång till. Han hävdar att han är den ende romare som någonsin har utfört ett sådant arbete. Det omfattar områdena botanik, zoologi, astronomi, geologi och mineralogi samt utnyttjandet av dessa resurser. Det är fortfarande ett standardverk för den romerska perioden och de tekniska framstegen och förståelsen av naturfenomenen vid den tiden.
Vissa tekniska framsteg som han diskuterar är de enda källorna till dessa uppfinningar, t.ex. hushing i gruvteknik eller användningen av vattenkvarnar för att krossa eller mala spannmål. Mycket av det han skrev om har bekräftats av arkeologin. Det är praktiskt taget det enda verk som beskriver tidens konstnärers arbete och är ett referensverk för konsthistorien.
Arbetet blev en modell för alla senare uppslagsverk genom bredden på de ämnen som behandlades, behovet av att hänvisa till de ursprungliga författarna och en omfattande innehållsförteckning. Verket är tillägnat kejsaren Titus, son till Plinius nära vän, kejsaren Vespasianus, under Titus första regeringsår. Det är det enda verk av Plinius som har överlevt, och det sista som han publicerade, eftersom det saknades en sista revidering vid hans plötsliga och oväntade död i Vesuvius utbrott år 79 e.Kr.
Naturhistorien består av 37 böcker. Plinius utarbetade sin egen innehållsförteckning. Nedanstående tabell är en sammanfattning baserad på moderna namn på ämnen.
| I | Förord och innehållsförteckning, förteckning över auktoriteter. |
| II | Matematisk och fysisk beskrivning av världen |
| III-VI | Geografi och etnografi |
| VII | Antropologi och mänsklig fysiologi |
| VIII-XI | Zoologi |
| XII-XXVII | Botanik, inklusive jordbruk, trädgårdsodling och farmakologi. |
| XXVIII-XXXII | |
| XXXIII-XXXVII | Gruvdrift och mineralogi, särskilt i dess tillämpning på livet och konsten, inklusive: |
Frågor och svar
F: Vem var Plinius den äldre?
S: Han var en romersk författare, naturforskare och naturfilosof, samt en marin- och armébefälhavare i det tidiga romarriket och personlig vän till kejsaren Vespasianus.
F: Vad gjorde Plinius den äldre på sin fritid?
S: Han ägnade större delen av sin fritid åt att studera, skriva eller undersöka naturliga och geografiska fenomen i fält.
F: Vilket var Plinius den äldres mest kända verk?
S: Hans mest kända verk var ett encyklopediskt verk med titeln Naturhistoria ("Naturalis Historia").
F: Vad blev Naturalis Historia en förebild för?
S: Det blev en förebild för många efterföljande encyklopediska texter.
F: När dog Plinius den äldre?
S: Han dog den 25 augusti 79 e.Kr.
F: Hur dog Plinius den äldre?
S: Han dog när han försökte rädda en vän och hans familj med båt från Vesuvius utbrott, som just hade förstört städerna Pompeji och Herculaneum.
F: Vem var Plinius den äldres personliga vän?
S: Han var personlig vän med kejsar Vespasianus.
Sök