Pliny the Elder
Gaius Plinius Secundus (23 e.Kr. - 25 augusti 79 e.Kr.), mer känd som Plinius den äldre, var en romersk författare, naturforskare och naturfilosof, samt sjö- och armébefälhavare i det tidiga romerska imperiet och personlig vän till kejsar Vespasianus.
Han ägnade större delen av sin fritid åt att studera, skriva eller undersöka naturliga och geografiska fenomen på fältet och skrev ett uppslagsverk, Natural History ("Naturalis Historia"), som blev en modell för många senare uppslagsverk.
Plinius den äldre dog den 25 augusti 79 e.Kr. Han försökte rädda en vän och hans familj från Vesuvius utbrott med fartyg. Utbrottet hade just förstört städerna Pompeji och Herculaneum.
Plinius naturhistoria
Naturalis Historia är ett av de största verk som har överlevt från romarriket till våra dagar. Det gör anspråk på att täcka hela det antika kunskapsområdet, baserat på de bästa auktoriteter som Plinius hade tillgång till. Han hävdar att han är den ende romare som någonsin har utfört ett sådant arbete. Det omfattar områdena botanik, zoologi, astronomi, geologi och mineralogi samt utnyttjandet av dessa resurser. Det är fortfarande ett standardverk för den romerska perioden och de tekniska framstegen och förståelsen av naturfenomenen vid den tiden.
Vissa tekniska framsteg som han diskuterar är de enda källorna till dessa uppfinningar, t.ex. hushing inom gruvteknik eller användningen av vattenkvarnar för att krossa eller mala spannmål. Mycket av det han skrev om har bekräftats av arkeologin. Det är praktiskt taget det enda verk som beskriver tidens konstnärers arbete och är ett referensverk för konsthistorien.
Arbetet blev en modell för alla senare uppslagsverk genom bredden på de ämnen som behandlades, behovet av att hänvisa till de ursprungliga författarna och en omfattande innehållsförteckning. Verket är tillägnat kejsaren Titus, son till Plinius nära vän, kejsaren Vespasianus, under Titus första regeringsår. Det är det enda verk av Plinius som har överlevt, och det sista som han publicerade, eftersom det saknades en sista revidering vid hans plötsliga och oväntade död i Vesuvius utbrott år 79 e.Kr.
Naturhistorien består av 37 böcker. Plinius utarbetade sin egen innehållsförteckning. Nedanstående tabell är en sammanfattning baserad på moderna namn på ämnen.
| I | Förord och innehållsförteckning, förteckning över auktoriteter. |
| II | Matematisk och fysisk beskrivning av världen |
| III-VI | Geografi och etnografi |
| VII | Antropologi och mänsklig fysiologi |
| VIII-XI | Zoologi |
| XII-XXVII | Botanik, inklusive jordbruk, trädgårdsodling och farmakologi. |
| XXVIII-XXXII | |
| XXXIII-XXXVII | Gruvdrift och mineralogi, särskilt i dess tillämpning på livet och konsten, inklusive: |
Plinius naturhistoria
Naturalis Historia är ett av de största verk som har överlevt från romarriket till våra dagar. Det gör anspråk på att täcka hela det antika kunskapsområdet, baserat på de bästa auktoriteter som Plinius hade tillgång till. Han hävdar att han är den ende romare som någonsin har utfört ett sådant arbete. Det omfattar områdena botanik, zoologi, astronomi, geologi och mineralogi samt utnyttjandet av dessa resurser. Det är fortfarande ett standardverk för den romerska perioden och de tekniska framstegen och förståelsen av naturfenomenen vid den tiden.
Vissa tekniska framsteg som han diskuterar är de enda källorna till dessa uppfinningar, t.ex. hushing i gruvteknik eller användningen av vattenkvarnar för att krossa eller mala spannmål. Mycket av det han skrev om har bekräftats av arkeologin. Det är praktiskt taget det enda verk som beskriver tidens konstnärers arbete och är ett referensverk för konsthistorien.
Arbetet blev en modell för alla senare uppslagsverk genom bredden på de ämnen som behandlades, behovet av att hänvisa till de ursprungliga författarna och en omfattande innehållsförteckning. Verket är tillägnat kejsaren Titus, son till Plinius nära vän, kejsaren Vespasianus, under Titus första regeringsår. Det är det enda verk av Plinius som har överlevt, och det sista som han publicerade, eftersom det saknades en sista revidering vid hans plötsliga och oväntade död i Vesuvius utbrott år 79 e.Kr.
Naturhistorien består av 37 böcker. Plinius utarbetade sin egen innehållsförteckning. Nedanstående tabell är en sammanfattning baserad på moderna namn på ämnen.
| I | Förord och innehållsförteckning, förteckning över auktoriteter. |
| II | Matematisk och fysisk beskrivning av världen |
| III-VI | Geografi och etnografi |
| VII | Antropologi och mänsklig fysiologi |
| VIII-XI | Zoologi |
| XII-XXVII | Botanik, inklusive jordbruk, trädgårdsodling och farmakologi. |
| XXVIII-XXXII | |
| XXXIII-XXXVII | Gruvdrift och mineralogi, särskilt i dess tillämpning på livet och konsten, inklusive: |
Frågor och svar
F: Vem var Plinius den äldre?
S: Han var en romersk författare, naturforskare och naturfilosof, samt en marin- och armébefälhavare i det tidiga romarriket och personlig vän till kejsaren Vespasianus.
F: Vad gjorde Plinius den äldre på sin fritid?
S: Han ägnade större delen av sin fritid åt att studera, skriva eller undersöka naturliga och geografiska fenomen i fält.
F: Vilket var Plinius den äldres mest kända verk?
S: Hans mest kända verk var ett encyklopediskt verk med titeln Naturhistoria ("Naturalis Historia").
F: Vad blev Naturalis Historia en förebild för?
S: Det blev en förebild för många efterföljande encyklopediska texter.
F: När dog Plinius den äldre?
S: Han dog den 25 augusti 79 e.Kr.
F: Hur dog Plinius den äldre?
S: Han dog när han försökte rädda en vän och hans familj med båt från Vesuvius utbrott, som just hade förstört städerna Pompeji och Herculaneum.
F: Vem var Plinius den äldres personliga vän?
S: Han var personlig vän med kejsar Vespasianus.
