Vesuvius (italienska: Monte Vesuvio, latin: Mons Vesuvius) är en stratovulkan vid Neapelbukten i Italien, cirka 9 kilometer öster om Neapel. Vulkanen hör till den campanska vulkaniska bågen och bildades vid tektonisk aktivitet där den afrikanska kontinentalplattan föser sig under den eurasiska. Vesuvius är den enda vulkanen på det europeiska fastlandet som haft utbrott under de senaste 100 åren; det senaste större utbrottet skedde 1944. Två andra viktiga aktiva vulkaner i Italien finns på öar: Etna och Stromboli.

Utbrottet år 79 e.Kr. och konsekvenser

Vesuvius är mest känd för sitt katastrofala utbrott år 79 e.Kr., som begravde de romerska städerna Pompeji och Herculaneum. En samtida ögonvittnesskildring — framför allt brev av Plinius den yngre — beskriver en hög aska- och pumiceskärm följd av heta pyroklastiska strömmar. Pompeji täcktes av aska och pimpsten, medan Herculaneum blev begravt i tätare, glödande material som bevarade byggnader, möbler och organiskt material på ett unikt sätt. Städerna återuppbyggdes aldrig och glömdes bort tills de av misstag upptäcktes i slutet av 1700‑talet genom arkeologiska utgrävningar som sedan dess har gett oerhörd kunskap om det romerska livet.

Utbrottet ändrade också landskapet: Sarnoflodens flöde påverkades och havsstranden höjdes, så att Pompeji inte längre låg direkt vid floden eller kusten. Bergstoppen och dess vegetation förändrades av den intensiva värmen och de explosiva processerna.

Geologi och vulkanstruktur

Vesuvius är en stratovulkan med en komplex struktur. Det moderna vulkaniska komplexet kallas ofta Monte Somma–Vesuvio: en äldre caldera (Monte Somma) omger en yngre central kon som är den aktiva toppen. Utbrottstyper varierar, men explosioner kan vara mycket kraftiga (pliniska utbrott) med höga aska‑kolonner och farliga pyroklastiska flöden. På grund av denna explosiva natur räknas Vesuvius som särskilt farlig.

Senare utbrott, befolkning och övervakning

Vesuvius har haft många utbrott sedan år 79 och är fortfarande aktiv. I dag bor uppskattningsvis cirka 3 000 000 människor i området kring vulkanen — fler människor än vid någon annan aktiv vulkan i världen — vilket gör riskhantering och beredskap mycket viktig. Den italienska vulkanologiska forskningen övervakar Vesuvius kontinuerligt, bland annat via Osservatorio Vesuviano (del av Istituto Nazionale di Geofisica e Vulcanologia), med seismiska mätningar, gasanalyser och deformationövervakning. Myndigheter har utvecklat evakueringsplaner och områden med störst risk kallas ofta “röda zonen” där snabba utrymningar måste kunna genomföras vid varning om stort utbrott.

Arkeologi, kultur och myter

Vesuvius har en lång historia i litteraturen och i kulten. En orm som kallas "Vesuvius" förekommer i fresker på många lararia (hushållstempel) från Pompeji. I Capua visar inskriften "IOVI VESVVVIO" (Jupiter Vesuvius) att han dyrkades som en kraft kopplad till Jupiter. Historikern Diodorus Siculus återgav en myt om att Herkules passerade landet kring Cumae på väg till Sicilien och fann den så kallade "flegreiska slätten" (phlegraion pedion, "eldslätten"). Det sades att från en kulle tidigare spydde ut eld — det som senare kallades Vesuvius — och jättelika "jordens söner" bodde där. Med gudarnas hjälp hjälpte Herkules människorna och for vidare. En ode av Martial från år 88 e.Kr. antyder att Venus och Herkules dyrkades på platser som förstördes av utbrottet år 79 e.Kr.

Turism och skydd

Arkeologiska utgrävningar i Pompeji och Herculaneum är bland Italiens viktigaste kulturarvsplatser och lockar många besökare varje år. Området kring Vesuvius ingår också i Parco Nazionale del Vesuvio, som skyddar naturvärden och ger möjlighet till guidade vandringar upp mot kratern. Samtidigt är säkerheten prioriterad: lokala och nationella myndigheter arbetar för att kombinera turism, forskning och beredskap för att minimera riskerna för de som bor och verkar nära vulkanen.