Påven Benedictus XI
Påven Benedictus XI (latin: Benedictus Undecimus; 1240-7 juli 1304), född Nicholas Boccasini, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 195:e påven från 1303 till 1304.
Tidigt liv
Boccasini föddes i Treviso.
Dominikansk munk
År 1254 blev Boccasini dominikanermunk vid 14 års ålder. Han steg i ordenens led och valdes till general eller mästare i predikantorden 1296.
Kardinal
Påven Bonifatius VIII upphöjde Boccasini till kardinal. År 1298 utnämndes han till kardinal av Santa Sabina.
År 1300 utnämndes kardinal Boccasini till biskop av Ostia och Velletri.
År 1302 var han Bonifatius VIII:s diplomatiska representant i Ungern.
Påven
Kardinal Boccasini valdes till påve den 22 oktober 1303 och valde att kallas Benedictus XI. Han var påve i endast åtta månader.
Benedictus var en anhängare av påven Bonifatius VIII:s ultamontanska politik.
I en försonande gest befriade Benedictus Frankrikes kung från bannlysning.
Påven Benedictus dog plötsligt i Perugia i juli 1304.
Saligförklaring
Benedictus XI saligförklarades 1773.
Välj arbeten
Benedictus XI var författare till en mängd predikningar och kommentarer till Matteusevangeliet, psalmerna, Jobs bok och Johannes' apokalyps.
