Påve Benedikt XII – Jacques Fournier, Avignon och pontifikat (1334–1342)

Upptäck påve Benedictus XII (Jacques Fournier): reformer, Avignonvistelsen och hans inflytelserika pontifikat 1334–1342 — en fängslande historisk översikt.

Påve Benedictus XII (latin: Benedictus Duodecimus; död 25 april 1342), född Jacques Fournier, var en fransk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 198:e påven från 1334 till 1342.

Han var den tredje av de sju påvarna som bodde i Avignon i Frankrike.

Tidigt liv och kyrklig karriär

Jacques Fournier föddes troligen kring 1285 i södra Frankrike. Han gick i kloster och blev medlem av cistercienserorden, där han utbildade sig inom teologi och kyrklig förvaltning. Under sitt tidiga prästerliga liv gjorde han sig känd för sin stränga asketism, noggranna disciplin och administrativa förmåga, egenskaper som senare kom att prägla hans pontifikat.

Biskop, inkvisitor och kardinal

Innan han valdes till påve tjänstgjorde Fournier som biskop och deltog i kyrkliga visitations- och inkvisitionsarbete. De protokoll och register som upprättades under hans tid som biskop har bevarats och är värdefulla källor för forskare som studerar medeltida folkreligiositet, kätteri och lokala sedvanor. Han utnämndes senare till kardinal av påven Johannes XXII, vilket förberedde vägen för hans val till petrusstolen 1334.

Pontifikatets inriktning och reformarbete

Som påve försökte Benedictus XII föra en återhållsam och reforminriktad politik. Han betonade kyrklig disciplin, reform av klostren och bättre förvaltning av kyrkans ekonomiska medel. Hans stil var mer återhållsam än vissa av hans efterträdare; han föredrog ordning och juridisk noggrannhet framför pomp och personlig prakt.

Avignon – byggnader och administration

Benedictus XII verkade från Avignon och gjorde, liksom andra avignonpåvar, staden till centrum för den romersk-katolska kyrkans administration. Under hans pontifikat inleddes arbeten som bidrog till att skapa ett mer permanent och representativt residens för påvarna i Avignon. Han lade grunden till de större byggnadsarbetena som senare skulle utvecklas till det påvliga palatset, och han stärkte den centrala byråkratin som behövdes för att sköta kyrkans angelägenheter från Frankrike.

Relationer med världsliga makter

Benedictus XII verkade i en tid av komplicerade förhållanden mellan kyrka och världsliga härskare. Som påve måste han balansera relationen till franska kronan, andra europeiska regenter och det Tysk-romerska riket. Han sökte behålla kyrkans rättigheter och oberoende samtidigt som han undvek öppna konfrontationer som skulle kunna försvaga den avignoniska kurian.

Död och eftermäle

Benedictus XII avled den 25 april 1342. Hans pontifikat bedöms ofta som ett försök att föra kyrkan tillbaka till en mer ordnad och moralisk bana genom administrativa reformer och en sparsam, disciplinär stil. Hans insatser för kyrkans förvaltning och för det påvliga residenset i Avignon hade bestående effekter, samtidigt som hans strama hållning gjorde att han ibland framställs som mindre populär i samtiden jämfört med mer pråliga påvar.

Betydelse: Jacques Fournier, som påve Benedictus XII, lämnar efter sig ett arv som präglas av reformvilja, ett fokus på rättsordning och dokumentation samt konkreta byggnadsprojekt i Avignon. De kvarlämnade inkvisitions- och visitationshandlingarna från hans tidigare tid som biskop är särskilt värdefulla för historiker som studerar kyrkans kontakt med det troende folket under högmedeltiden.

Sök med bokstav