Påven Celestine V (Pietro Angelerio) – abdikerade 1294 och helgon

Upptäck påven Celestine V (Pietro Angelerio) – kort pontifikat, oväntad abdikation 1294 och hans väg till helgonförklaring.

Påven Celestine V (latin: Coelestinus Quintus; 1215-19 maj 1296), född Pietro Angelerio di Morrone, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 193:e påven under mindre än sex månader år 1294.

Celestine V är ett helgon i den katolska kyrkan.

Tidiga år och klosterliv

Pietro Angelerio föddes omkring 1215 i närheten av Isernia i södra Italien. Som ung valde han ett eremitliv i bergsområdet Morrone och följde en asketisk tolkning av benediktinsk fromhet. Han grundade en gemenskap av eremiter som senare utvecklades till den så kallade celestinska ordensgrenen inom benediktinerna, känd som celestinerna. Hans enkla livsstil och rykte om fromhet gjorde honom vida känd och respekterad i kyrkliga kretsar.

Valet till påve

Under en period av politisk splittring i kyrkan valdes Pietro, trots sin ovilja att lämna eremitlivet, till påve som Celestine V i juli 1294. Hans val skedde i ett läge då kardinalkollegiet sökte en kompromisskandidat med stort anseende för fromhet snarare än politisk makt. Celestine, ovan vid kurial byråkrati och regering, fann ämbetet tungt och främmande.

Påvedömet och abdikationen

Som påve utövade Celestine V ett sparsamt styre; han saknade vana av den komplexa romerska administreringen och lämnade många praktiska beslut till rådgivare. Bristen på erfarenhet bidrog till kaotiska förhållanden i kyrkan, och efter några månader beslutade han att avsäga sig ämbetet. Han abdikerade i december 1294, vilket gjorde honom till ett tidigt exempel på en påve som frivilligt avgått — ett beslut som förblev historiskt ovanligt fram till påve Benedikt XVI:s avgång 2013. Hans avgång anses i efterhand ha bidragit till att klargöra att en påve i vissa fall kan avsäga sig ämbetet.

Sista år, fångenskap och död

Efter abdikationen utsattes Celestine för politiska intriger. Hans efterträdare, Bonifatius VIII, såg honom ofta som en potentiell symbol för opposition och lät hålla honom under bevakning. Pietro tillbringade sina sista år i isolering, bland annat i slottet i Fumone, där han avled den 19 maj 1296. Det har funnits samtidiga anklagelser om att hans död kunde ha varit resultatet våldsamma handlingar, men omständigheterna är inte entydigt klarlagda.

Helgonförklaring och arv

Celestine V kanoniserades 1313 och vördas som helgon i den katolska kyrkan med minnesdag den 19 maj. Hans liv har kommit att symbolisera både fromhetens ideal och svårigheterna när asketisk enkelhet möter världslig makt. Han är också historiskt intressant som exempel på en påve som avgått och därigenom lämnat ett bestående juridiskt och moralteologiskt dilemma för kyrkan.

Kulturella och litterära omnämnanden

Celestines ovanliga öde har inspirerat historieskrivning, konst och litteratur. Han förekommer i referenser och diskussioner om påvemakt, fromhet och kyrkans relation till politik, och hans namn åberopas ofta i samband med frågor om avgång och personlig samvetsfrihet i höga ämbeten.

Påven

I juli 1294 valdes munken till påve och samma år abdikerade han eller avgick från sitt ämbete.

Påven Bonifatius VIII spärrade in den före detta påven i slottet Fumone och han dog där.

Efter hans död

År 1313 blev Celestine helgonförklarad av påven Clemens V.

 
Opuscula omnia , 1640  

Sök med bokstav