Abdikation – vad det innebär när en monark avgår från tronen
Abdikation: Vad det innebär när en monark avgår från tronen — orsaker, historiska exempel och konsekvenser, från Edvard VIII till moderna tronföljder.
Abdikation (ibland används engelska ordet "abdication") är handlingen att formellt avstå från ett ämbete, framför allt som härskare över ett land. Begreppet används normalt om kungar och drottningar som beslutar att ge upp sin position och därmed avslutar sin regeringstid. Termen används också för påvar när de lämnar ämbetet.
Vad innebär en abdikation?
En abdikation innebär att den sittande monarken frivilligt eller under tvång överlåter sin suveränitet till någon annan — vanligen nästa i successionsordningen — eller att en regent utnämns. Praktiskt sker det oftast genom en formell handling eller ett dokument (ett så kallat instrument of abdication) där monarken avsäger sig tronen. I vissa länder krävs dessutom parlamentariskt godkännande eller särskild lagstiftning för att göra abdikationen giltig.
Varför abdikerar monarker?
Orsakerna kan variera:
- Hälsa eller ålder: monarken kan känna att hen inte längre klarar av uppgifterna.
- Personliga skäl: önskan om ett mer privat liv eller att lämna plats för yngre generationer.
- Politiskt tryck eller skandal: en kris eller skandal kan tvinga eller starkt uppmuntra till avgång.
- Konstitutionella orsaker: för att undvika instabilitet eller för att underlätta en smidig maktväxling.
Juridiska och praktiska konsekvenser
Hur en abdikation hanteras beror på landets konstitution och traditioner. I vissa monarkier krävs en formell lag för att genomföra abdikationen — i Storbritannien antogs till exempel His Majesty's Declaration of Abdication Act 1936 efter att Kung Edvard VIII i Storbritannien abdikerade. I andra länder räcker en kunglig förklaring följd av successionsförfaranden.
Efter en abdikation förändras ofta den tidigare monarkens formella titel (till exempel blir en tidigare drottning eller kung "emeritus", återgår till titeln prins/prinsessa eller får en särskild hederstitel) och hen avsäger sig statliga uppgifter. I vissa fall kan före detta monarker fortfarande ha inflytande i det offentliga livet, i andra fall dras de tillbaka helt.
Abdikation kontra avgång
I svenska språket skiljer man ofta mellan "abdikation" (för ärftliga ämbeten såsom kungliga) och "avgång" eller "resignation" som används för valda eller utsedda tjänstemän. Begreppet "avgång" kan också användas när en monark tvingas lämna av politiska skäl, men tekniskt sett är abdikation den korrekta termen för avstående från en tron.
Historiska och moderna exempel
Abdikationer förekommer i både äldre och modern tid och kan vara både fredliga och dramatiska. Exempel som ofta nämns är:
- Kung Edvard VIII i Storbritannien (abdikerade 1936 för att kunna gifta sig med Wallis Simpson).
- Tsar Nikolaj II av Ryssland (abdikerade 1917 under revolutionen).
- Napoleon Bonaparte (abdikerade 1814 och återigen 1815 efter Waterloo).
- Kung Albert II av Belgien (abdikerade 2013).
- Drottning Beatrix av Nederländerna (abdikerade 2013 till förmån för sonen Willem-Alexander).
- Kung Juan Carlos I av Spanien (abdikerade 2014 till förmån för sin son Felipe VI).
- Kejsar Akihito av Japan (avgick 2019 efter att riksdagen antog en särskild lag som möjliggjorde hans efterträdelse; titeln blev "emeritus").
- Påven Benedictus XVI (avgick 2013) — för påvar används ibland ordet "avgång" eller "resignation" men även begreppet abdikation förekommer i vardagligt tal.
Konsekvenser för succession och monarkins framtid
En abdikation leder normalt till att successionsordningen träder i kraft och en ny monark tillträder. I vissa fall kan abdikationen utlösa politiska debatter om monarkins roll eller i extrema situationer bidra till övergång mot republik, särskilt om abdikationen följs av politisk instabilitet.
Sammanfattningsvis är abdikation en relativt ovanlig men betydelsefull åtgärd som förändrar en stats ceremoniella och ibland även politiska landskap. Hur processen går till och vilka följder den får varierar kraftigt mellan olika länder beroende på konstitution, lagstiftning och historisk praxis.
Välj en lista över abdikeringar
- Caedwalla av Wessex, 688
- Ine av Wessex, 726
- Påve Benedictus IX, 1048
- Stefan II av Ungern, 1131
- Påve Celestine V, 1294
- Richard II av England, 1399
- Påven Gregorius XII, 1415.
- Murad II, osmansk sultan, 1444-1445
- Karl V, tysk-romersk kejsare, 1556
- Christina av Sverige, 1654
- Jakob II av England, 1688
- Filip V av Spanien, 1724
- Ahmed III, Turkiets sultan, 1730
- Napoleon I, Frankrikes kejsare, 1814 och 1815
- Karl X av Frankrike, 1830
- Pedro I av Brasilien, 1831
- Miguel av Portugal, 1834
- Ludvig Filip I av Frankrike, 1848
- Edward VIII av Storbritannien, 1936
- Påven Benedictus XVI, 2013.
- Drottning Beatrix av Nederländerna, 2013
- Kung Albert II av Belgien, 2013
- Kung Juan Carlos I av Spanien, 2014
- Japans kejsare Akihito, 2019
Frågor och svar
F: Vad är abdikation?
S: Abdikation är att avgå från ett ämbete eller en position, särskilt från att vara ledare för ett land.
F: Vem brukar abdikera?
S: Kungar och drottningar är vanligtvis de som abdikerar från sin position, vilket innebär slutet på en kunglig regeringstid.
F: Vad är skillnaden mellan abdikation och avgång?
S: Abdikation används för kungar och drottningar och avser den handling att avgå från sin kungliga position, medan avgång är en liknande term som används för en vald eller utsedd tjänsteman som lämnar sitt jobb.
F: Vem är ett exempel på en kung som abdikerade?
S: Kung Edward VIII av Storbritannien är ett exempel på en kung som abdikerade.
F: Används termen "abdikation" endast för kungar och drottningar?
S: Nej, termen används även för påvar som beslutar sig för att avgå från sin position.
F: Vad är innebörden av att abdikera?
S: Abdikationen innebär slutet på en regeringstid och är ofta en viktig historisk händelse med politiska konsekvenser.
F: Hur skiljer sig abdikation från en vanlig avskedsansökan?
S: Abdikation innebär att man ger upp en kunglig position medan avsked är en mer allmän term för att lämna ett jobb. Abdikation är också en mer formell och ceremoniell process med större uppmärksamhet och historisk betydelse.
Sök