Påven Pontian (Pontianus) (påve 230–235 e.Kr.) var den artonde påven, med den officiella titeln biskop av Rom i den katolska kyrkan. Pontian tjänstgjorde som påve mestadels under den romerske kejsaren Severus tid, en period som ofta beskrivs som relativt lugn för de kristna, men han dog under kejsaren Maximinus Thraxs regeringstid. Maximinus Thrax tolererade inte de kristna och lät förfölja dem. Han arresterade Pontian och Hippolytus och skickade dem i exil till gruvorna på Sardinien där de båda avled kort därefter. Pontians kropp återbördades till Rom och han begravdes i Callistus katakomber på Via Appia. Katakomberna var underjordiska grav- och begravningsplatser där många tidiga kristna både begravdes och dyrkade.

Liv och pontifikat

Pontian är en relativt skuggig gestalt i kyrkohistorien; få skriftliga dokument från hans hand har bevarats. Han blev påve omkring år 230 och ledde kyrkan i en tid då kristendomen ännu var en minoritet i Romerriket. Under hans pontifikat uppstod teologiska tvister, och Pontian är känd för att ha tagit ställning mot vissa läror, bland annat fördömde han Origenes, en framstående teolog under tiden, och förbjöd spridningen av vissa av hans läror.

Fängslandet, avgång och död

År 235 arresterades Pontian i samband med de hårdare förföljelser som följde efter kejsarbyte. I samband med exilen till Sardinien valde Pontian att avsäga sig påveämbetet — han är den första påven i historiska källor som säkert uppges ha avgått. Avgången gjordes så att en efterträdare kunde väljas och ledarskapet i kyrkan inte skulle vara förlamat under hans frånvaro. Pontian dog i exil tillsammans med Hippolytus; enligt traditionen ses deras död som martyrdöd.

Arv och helgonförklaring

Pontian räknas som martyr och helgon i den katolska kyrkan. Hans minne hyllas särskilt för hans beslut att avgå i svåra omständigheter och för hans försök att bevara ordningen i kyrkan. Hans och Hippolytus' kvarlevor fördes senare tillbaka till Rom och begravdes gemensamt i Callistus katakomber, vilket bidrog till deras gemensamma minne inom kyrkan.

Högtidsdag

Pontians högtidsdag firas den 13 augusti tillsammans med Hippolytus. Dagen hedrar deras liv och den traditionella uppfattningen att de båda var martyrer som led och dog för sin tro.

Viktiga punkter i korthet:

  • Pontian var påve cirka 230–235 e.Kr. och räknas som den 18:e biskopen av Rom (påven).
  • Han verkade under kejsarperioden som ofta förknippas med Severus och dog under Maximinus Thrax.
  • Pontian avgick som påve i samband med sin deportation — den första kända avsägelsen i påvedömet.
  • Han fördömde läror av Origenes och förbjöd vissa av dessa läror.
  • Han dog i exil på Sardinien, återfördes till Rom och begravdes i Callistus katakomber.
  • Han betraktas som martyr och helgon, med minnesdag den 13 augusti.