Påven Pontian (Pontianus) – romersk påve, martyr och helgon (230–235 e.Kr.)
Påven Pontian (Pontianus) (påve 230–235 e.Kr.) var den artonde påven, med den officiella titeln biskop av Rom i den katolska kyrkan. Pontian tjänstgjorde som påve mestadels under den romerske kejsaren Severus tid, en period som ofta beskrivs som relativt lugn för de kristna, men han dog under kejsaren Maximinus Thraxs regeringstid. Maximinus Thrax tolererade inte de kristna och lät förfölja dem. Han arresterade Pontian och Hippolytus och skickade dem i exil till gruvorna på Sardinien där de båda avled kort därefter. Pontians kropp återbördades till Rom och han begravdes i Callistus katakomber på Via Appia. Katakomberna var underjordiska grav- och begravningsplatser där många tidiga kristna både begravdes och dyrkade.
Liv och pontifikat
Pontian är en relativt skuggig gestalt i kyrkohistorien; få skriftliga dokument från hans hand har bevarats. Han blev påve omkring år 230 och ledde kyrkan i en tid då kristendomen ännu var en minoritet i Romerriket. Under hans pontifikat uppstod teologiska tvister, och Pontian är känd för att ha tagit ställning mot vissa läror, bland annat fördömde han Origenes, en framstående teolog under tiden, och förbjöd spridningen av vissa av hans läror.
Fängslandet, avgång och död
År 235 arresterades Pontian i samband med de hårdare förföljelser som följde efter kejsarbyte. I samband med exilen till Sardinien valde Pontian att avsäga sig påveämbetet — han är den första påven i historiska källor som säkert uppges ha avgått. Avgången gjordes så att en efterträdare kunde väljas och ledarskapet i kyrkan inte skulle vara förlamat under hans frånvaro. Pontian dog i exil tillsammans med Hippolytus; enligt traditionen ses deras död som martyrdöd.
Arv och helgonförklaring
Pontian räknas som martyr och helgon i den katolska kyrkan. Hans minne hyllas särskilt för hans beslut att avgå i svåra omständigheter och för hans försök att bevara ordningen i kyrkan. Hans och Hippolytus' kvarlevor fördes senare tillbaka till Rom och begravdes gemensamt i Callistus katakomber, vilket bidrog till deras gemensamma minne inom kyrkan.
Högtidsdag
Pontians högtidsdag firas den 13 augusti tillsammans med Hippolytus. Dagen hedrar deras liv och den traditionella uppfattningen att de båda var martyrer som led och dog för sin tro.
Viktiga punkter i korthet:
- Pontian var påve cirka 230–235 e.Kr. och räknas som den 18:e biskopen av Rom (påven).
- Han verkade under kejsarperioden som ofta förknippas med Severus och dog under Maximinus Thrax.
- Pontian avgick som påve i samband med sin deportation — den första kända avsägelsen i påvedömet.
- Han fördömde läror av Origenes och förbjöd vissa av dessa läror.
- Han dog i exil på Sardinien, återfördes till Rom och begravdes i Callistus katakomber.
- Han betraktas som martyr och helgon, med minnesdag den 13 augusti.
Frågor och svar
Fråga: Vem var påven Pontian?
S: Påven Pontianus, även känd som Pontianus, var den artonde påven och biskopen av Rom i den katolska kyrkan som tjänstgjorde 230-235 e.Kr.
F: Under vilken regeringstid tjänstgjorde Pontianus som påve?
S: Pontian tjänstgjorde som påve mestadels under den romerske kejsaren Severus regeringstid.
F: Vad hände med Pontian under Maximinus Thrax regeringstid?
S: Under Maximinus Thrax regeringstid arresterades Pontian och skickades till gruvorna på Sardinien där han dog kort därefter.
F: Vad är katakomber?
S: Katakomber var underjordiska kammare där många kristna levde, dog och begravdes.
Fråga: Vad gjorde Pontian med Origenes?
S: Pontian fördömde Origenes, en dåtida teolog, och förbjöd hans läror.
F: Anses Pontian vara en martyr?
S: Ja, Pontian anses vara en martyr för den katolska kyrkan.
F: När firas Pontians högtidsdag?
S: Pontians festdag firas den 13 augusti tillsammans med martyrkollegan Hippolytos.
