En fauns eftermiddag (franska: L'après-midi d'un faune) är en modern balett koreograferad av Nijinskij till ett kort symfoniskt verk av Claude Debussy, Prélude à l'après-midi d'un faune. Både musiken och baletten hämtar inspiration från dikten L'après-midi d'un faune av Stéphane Mallarmé. Det var Nijinskijs första koreograferade arbete och har blivit ett av modernismens mest omdiskuterade konstverk. Premiären skedde med Diaghilevs Ballets Russes i Paris, på Théâtre du Châtelet den 29 maj 1912. Kostymer och scenografi ritades av Léon Bakst och Nijinskij dansade rollen som faun.
Skapelse och koreografi
Nijinskijs koreografi bröt med många klassiska balettkonventioner: rörelsevokabulären betonar profilställningar, inåtvända fötter, stiliserade gestiska sekvenser och en tvådimensionell, nästan arkaiserande estetik som påminde om antik konst och symbolistisk bildvärld. Musiken av Debussy, i sin tur, var redan känd för sin nyskapande harmonik, färgskalor och atmosfäriska klang — ett idealiskt underlag för en scenisk tolkning som sökte tona fram drömlika och sensuella nyanser. Kostym- och scenbildsskaparen Léon Bakst bidrog med färgstark, orientaliserad ornamentik som förstärkte det exotiska uttrycket.
Mottagande och skandal
Balettens koreografi väckte omedelbart uppståndelse. Slutet, där faunen i scenens klimax tycks nå sin höjdpunkt mot en nymfs halsduk, uppfattades av många som utmanande eller obscen och ledde till skarp debatt. Grace Robert skriver i The Borzoi Book of Ballet att Bakst var ansvarig för koreografin och att Nijinskij endast utförde hans anvisningar. Nijinskijs syster hävdade däremot att varken Bakst eller Diaghilev var inblandade i koreografin och att de först släpptes in i repetitionerna i ett sent skede. Den exakta sanningen är svår att utreda eftersom huvudaktörerna inte längre lever.
Gaston Calmette, redaktör för Le Figaro, angrep koreografin på moraliska grunder, medan skulptören Auguste Rodin försvarade den. Den offentliga kontroversen bidrog till att skapa ökade publikintressen — kritikernas upprördhet blev en del av balettens berömmelse.
Internationell spridning och censur
Den första amerikanska föreställningen ägde rum i New York City den 17 januari 1916. I USA reagerade delar av den katolska teaterrörelsen så starkt att man krävde en förändring av slutet; ändringar genomfördes i enlighet med dessa krav. Diaghilev ska då enligt uppgift ha sagt till chefen för Metropolitan Opera House: "Amerika är räddat".
Senare uppsättningar och inflytande
Baletten har genom åren sett många olika tolkningar och rekonstruerande uppsättningar. År 1936 presenterade överste W. de Basil och hans Ballets Russes en nära faksimil av originalet på Metropolitan. Sedan dess har danshistoriker, koreografer och balettskolor fortsatt att återbesöka verket — både för dess konstnärliga betydelse och för att förstå övergången från klassisk balett till modern koreografi. Rekonstruktioner bygger ofta på fotografier, kritiska ögonvittnesskildringar, skisser av Bakst och noteringar från repetitionerna.
Betydelse
En fauns eftermiddag räknas idag som ett banbrytande verk i baletthistorien. Det symboliserar ett brytningsskede: en estetisk förflyttning mot modernismens idéer om uttryck, stilisering och scenisk suggestivitet. Verket påverkade kommande koreografer och konstnärer genom att öppna för nyanserade tolkningar av sensualitet, symbolik och kroppsspråk i dansen.
Trots att diskussionerna om upphovsrollen (Bakst, Nijinskij eller Diaghilev) och den exakta utformningen av originalkoreografin fortfarande engagerar forskare, står baletten kvar som en milstolpe — både för Debussys musikaliska nyskapande och för Nijinskijs mod att utmana samtida normer inom scenkonsten.