Stephen Collins Foster (4 juli 1826–13 januari 1864) var en amerikansk kompositör och låtskrivare. Han räknas ofta som en av de första amerikanska kompositörer som fick betalt för sina sånger, eftersom musikförlag köpte och spred hans notblad vilket gjorde det möjligt för honom att tjäna pengar på sin musik. Han föddes i Lawrenceville i Pennsylvania, som nu är en del av Pittsburgh, i en välbärgad familj. Föräldrarna hette Morrison Foster och Eliza Tomlinson Foster och i hemmet fanns tidiga musikintryck; Foster lärde sig piano och skrev sina första melodier redan i tonåren. Hans mest kända och kommersiellt framgångsrika sång är "Oh! Susanna", som enligt äldre källor framfördes första gången på Eagle Ice Cream Saloon i Pittsburgh, Pennsylvania omkring 1847 och senare fick stor spridning genom minstrelsy- och folkmusiksammanhang.

Tidiga år och utbildning

Foster studerade en kort tid vid Jefferson College i Canonsburg men avbröt sina studier för att ägna sig åt musik och komposition. Under 1840‑ och 1850‑talen skrev han både populära sånger för hemmapianot (s.k. parlor songs) och nummer för minstrelsy‑teatrar, en form av underhållning som var utbredd i USA vid den här tiden. Hans melodier var ofta enkla, lättsjungna och lättillgängliga, vilket bidrog till deras stora genomslag.

Privatliv och karriär

Foster gifte sig med Jane Denny MacDowell i juli 1850 och paret fick en dotter, Marion. Äktenskapet var problematiskt och paret separerade senare. Foster flyttade till New York City för att arbeta som professionell låtskrivare och söka samarbeten med etablerade musikförlag. Trots framgångar med enskilda hits hade han ofta ekonomiska problem, delvis eftersom han sålde rättigheter till sina låtar för relativt små summor och saknade kontrollerade inkomstkällor som moderna upphovsrättsarrangemang. Han led dessutom av dålig hälsa och sociala svårigheter under senare år.

Musikaliska genrer och kända låtar

Foster skrev huvudsakligen i tre musikaliska genrer som dominerade hans produktion:

  • Plantagesånger och minstrelsylåtar — exempelvis "Oh! Susanna", "Camptown Races" och "Old Folks at Home (Swanee River)". Dessa stycken spreds ofta via varieté- och minstrelföreställningar och bär drag av samtida populära scenuppsättningar.
  • Sällskapslåtar och parlor songs — exempelvis "Jeannie with the Light Brown Hair" och "Beautiful Dreamer" (den senare publicerades postumt och blev mycket känd). De här sångerna kännetecknas av sentimentala melodier och texter lämpade för hemmabruk och pianoackompanjemang.
  • Inbördeskrigssånger och patriotiska nummer — till exempel "We Are Coming, Father Abraham", som speglar tiden kring amerikanska inbördeskriget och som de flesta av hans sånger snabbt kunde anpassas till samtidens politiska och sociala situationer.

Stil, kritik och eftermäle

Fosters melodier är ofta enkla, minnesvärda och melodiöst byggda, vilket gjorde dem lätta att sprida och sjunga. Han brukar kallas en av de första som formade ett särskilt amerikanskt populärmusikaliskt uttryck. Samtidigt har delar av hans produktion, särskilt de låtar som skrevs för minstrelsy, kritiserats för att anamma och förstärka rasstereotyper som var vanliga i sin tid. I modern tid tolkas hans verk både som kulturhistoriska dokument och som delar av den amerikanska musiktraditionen.

Död och minne

Foster dog i New York City den 13 januari 1864, 37 år gammal. De exakta omständigheterna kring hans död har diskuterats i efterhand; samtida vittnesmål och senare tolkningar talar om att han hittades skadad eller medvetslös på gatan efter ett fall eller en skada och dog kort därefter. Efter hans död spreds flera av hans sånger ännu mer och kom att ingå i den amerikanska folkskattens repertoar. Han är begravd på Allegheny Cemetery i Pittsburgh. Hans eftermäle upprätthålls bland annat genom monument och minnesmärken i Pittsburgh‑området, som Stephen Foster Memorial, och genom att många av hans melodier lever kvar i amerikansk folkmusik och populärkultur.