Agilodocodon var en docodont i spindelstjocklek från den mellersta juratiden. Det är den tidigaste kända trädklättrande däggdjursliknande therapsid.
Värt att förtydliga är att docodonterna inte är egentliga däggdjur utan en grupp mammaliaform — alltså däggdjurslika släktingar som ligger nära däggdjuren i evolutionen. Fossilen av Agilodocodon scansorius kommer från mellersta Juratiden i Kina och visar hur tidiga däggdjurslika djur redan utforskade trädlevande nischer.
Utseende och anatomi
Agilodocodon scansorius var cirka 13 centimeter från huvud till svans och vägde cirka 27 gram. Dess yttre liknade en liten ekorre med en lång nos och en kropp byggd för rörlighet. Skelettet visar böjda, horniga klor och relativt rörliga fot- och handledsleder, egenskaper som ofta förknippas med trädlevande däggdjur. Dessa drag tyder på god förmåga att greppa grenar och röra sig i tredimensionella miljöer.
Skalle och tänder ger viktig information om födovalet. Framtänderna beskrivs som spadformade, vilket ledde till tolkningen att Agilodocodon kunde gnaga i trä för att komma åt inre växtsaft. Detta skulle i så fall ha gjort den till en av få tidiga däggdjurslika djur som utnyttjade sav eller gummiliknande födokällor.
Levnadssätt och diet
Den kombination av gripande klor, flexibla leder och relativt lätt kroppsvikt pekar starkt mot ett scansoriellt (trädklättrande) levnadssätt — alltså att den ofta rörde sig i träd. Författarna till den ursprungliga tolkningen föreslog att spadeformade framtänder kunde användas för att gnaga bort bark och komma åt växtsaft eller kåda, vilket i texten också beskrivits som att den åt tuggummi eller saft från träd.
Vetenskaplig debatt
Denna tolkning har dock ifrågasatts. En annan paleontolog har pekat på att Agilodocodons tänder "är helt annorlunda" jämfört med de moderna saftätande aporna, och att den långa, tunna underkäken kan vara för svag för att gnaga i hård bark. Kritiker framhåller också att tandmorfologi, käkstyrka och mikroslitagemönster måste studeras noggrant innan man drar säkra slutsatser om diet.
Sammanfattningsvis visar fossilet av Agilodocodon scansorius ett intressant exempel på tidig anpassning till trädlevande liv bland däggdjurslika djur. Även om de rörliga lederna och klorna tydligt stöder en scansoriell livsstil, återstår detaljerna kring exakt vad arten åt och hur den använde sina tänder — en fråga som fortsatt diskuteras och undersöks i paleontologisk forskning.