Ekorrar (familjen Sciuridae) – arter, beteende och utbredning
Upptäck ekorrarnas värld: arter, beteenden, utbredning och överlevnadsstrategier. Från trädlevande flygekorrar till jordekorrar — fakta och bilder.
Ekorrar är en stor familj av små till medelstora gnagare. Den omfattar även trädkryp, som beskrivs på den här sidan. Familjen innehåller över 200 arter med mycket varierande utseende och levnadssätt.
Arter och grupper
De andra ekorrarna är: jordekorrar, jordekorrar, murmeldjur (inklusive murmeldjur), flygekorrar och präriehundar. Dessa grupper skiljer sig åt i byggnad, beteende och livscykel: vissa lever i träd, andra på marken och några kan glidflyga mellan trädstammar.
Utseende och anpassningar
Ekorrar är vanligen små till medelstora, ofta med lång, buskig svans som används för balans och värme. De har vassa klor för klättring, kraftiga framtänder som växer kontinuerligt och god rörlighet i leder som underlättar hopp och klättring. Storleken varierar mellan arterna — från små flygekorrar till större murmeldjur.
Utbredning
Ekorrar är inhemska i Amerika, Eurasien och Afrika och har introducerats i Australien. De tidigaste kända ekorrarna är från Eocen och är närmast besläktade med bergsbävern och hasselmusen bland de levande gnagarfamiljerna.
Kost och födoval
De flesta ekorrar är allätare och har en flexibel diet. Många arter är specialiserade på vegetabilisk föda och tar gärna nötter, frön, kottar, bär och svampar. En del kompletterar med insekter, fågelägg eller små ryggradsdjur vid behov.
Många trädlevande ekorrar lägger upp förråd inför vintern genom att samla och gräva ner nötter och frön (s.k. scatter-hoarding). Marklevande ekorrar använder ibland andra strategier; vissa arter bygger stora förråd, medan andra inte lagrar och istället övervintrar, vilket innebär att de tillbringar vintern i en djup sömn.
Beteende och fortplantning
De flesta ekorrar är dagaktiva, men det finns undantag — exempelvis är många flygekorrar nattaktiva. Fortplantningen varierar mellan arter: parningar sker ofta en eller två gånger per år, dräktigheten är relativt kort och kullstorlekarna kan vara från ett par ungar upp till flera stycken beroende på art. Ungarna föds blinda och får di fram tills de är självständiga.
Rovdjur och hot
Ekorrar har många rovdjur och fiender. Vanliga rovdjur är:
Utöver naturliga rovdjur hotas många ekorrpopulationer av habitatförlust, trafik, sjukdomar och konkurrens från introducerade arter.
Betydelse för ekosystemet
Ekorrar spelar viktiga roller i skogsekosystem: genom att sprida frön bidrar de till föryngring av träd och spridning av växter. Deras förrådsbeteende kan leda till uppväxt av nya träd där nötter glöms bort eller inte återfinns.
Sammanfattning
Ekorrarna (familjen Sciuridae) är en mångformig grupp gnagare med över 200 arter som fyller många ekologiska nischer — från trädkronor till öppna slätter. De är anpassade till klättring, hoppar och (i vissa fall) glidflygning, har varierande födoval och strategier för överlevnad under vintermånaderna, och utgör föda för en rad rovdjur.
Röd ekorre
Flera arter av ekorrar har melanistiska faser. I stora delar av USA och Kanada är den melanistiska formen av den östra grå ekorren den vanligaste sorten som man ser i stadsområden.
Trädkryp
De vanligaste europeiska ekorrarna är röda eller bruna, medan vanliga amerikanska ekorrar är grå eller svarta. Grå ekorrar har introducerats från Amerika till Europa (framför allt Storbritannien).
De gråa ekorrarna bär på ett virus som de är immuna mot, men som är dödligt för röda ekorrar. De har tagit över större delen av de röda ekorrens revir i lövskogarna. Detta har lett till en kraftig minskning av den röda ekorrarnas population. Röda ekorrar är fortfarande dominerande i tallskogarna i norra Storbritannien, men de är numera sällsynta i de sydliga områdena.
Den grå ekorren betraktas som skadedjur. Det är olagligt att släppa ut några i naturen, och de som fångas måste avlivas på ett humant sätt.
Livscykel
Ekorrar förökar sig i februari och mars på vintern och i juni och juli på sommaren. Honorna kan bli dräktiga upp till två gånger per år. Vanligtvis föds fyra till sex ungar efter en dräktighetsperiod på cirka 39 dagar. Endast modern tar hand om ungarna, som föds helt hjälplösa. Unga ekorrar är döva och blinda under de första levnadsveckorna.
De flesta ekorrar dör under det första levnadsåret. Vuxna ekorrar kan ha en livslängd på fem till tio år i det vilda. Vissa kan överleva 10 till 20 år i fångenskap.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är ekorrar?
S: Ekorrar är en stor familj av små till medelstora gnagare som omfattar träd- och markekorrar, jordekorrar, jordekorrar, murmeldjur (inklusive murmeldjur), flygekorrar och präriehundar.
F: Var bor ekorrar?
S: Ekorrar är inhemska i Amerika, Eurasien och Afrika och har introducerats till Australien.
F: Vad äter ekorrar?
S: De flesta ekorrar är allätare; de äter allt de hittar, t.ex. frön, bär, kottar, fågelägg och insekter.
F: Hur förbereder sig ekorrar för vintern?
S: Trädkråkor lagrar mat på hösten så att de kan äta den under vintern. Markekorrar övervintrar i stället för att lagra mat.
F: Vem eller vad är det som är ett byte för ekorrar?
Svar: Bland ekorrarnas rovdjur finns rävar, vargar, prärievargar, björnar, tvättbjörnar, lodjur, pumor, vesslor, katter, hundar, grävlingar, ormar och rovfåglar.
Sök