Mellersta juratiden (174–163 M år) – geologi, klimat och Pangaeas splittring

Upptäck mellersta juratiden (174–163 M år): geologi, klimat och Pangaeas splittring — kontinenternas uppdelning, Atlantens födelse och bergbildning.

Den mellersta juraen är den andra geologiska epoken i juraen. Den började för 174,1 miljoner år sedan och slutade för 163,5 miljoner år sedan.

Under den mellersta juratiden började Pangaea splittras. Den började delas upp i Laurasia och Gondwana, och Atlanten bildades. Tektoniska aktiviteter stängde Paleo-Tethys-havet. En subduktionszon vid västra Nordamerikas kust fortsätter att skapa de ursprungliga Klippiga bergen.

Geologi och stratigrafi

Den mellersta juraen omfattar fyra huvudavdelningar (stratigrafiska stadier): Aalenian, Bajocian, Bathonian och Callovian. Dessa stadier används globalt för att datera sedimentära bergarter med hjälp av fossila indexorganismer, särskilt ammoniter. Under denna tid avsattes stora mängder kalksten, skiffrar och sandsten i grunda, varma hav och på kontinenternas marginella bassänger. I samband med rifting och spridning bildades också vulkaniska bergarter och intrusiva magmatiska kroppar i vissa områden.

Tektonik och Pangaeas splittring

Riftingprocesser under den mellersta juraen påbörjade den långvariga separationen av Pangaea. Riftzoner och sprickbassänger utvidgades, vilket ledde till öppnandet av proto-Atlanten och gradvis separation mellan Laurentia (Nordamerika), Baltica och andra delar av Laurasia från Gondwana. Samtidigt försköts havsytor och havsbassänger omorganiserades; Paleo‑Tethys minskade då oceanisk lithosfär subducerades under intilliggande plattor.

På västkusten av det som idag är Nordamerika fanns subduktionszoner som orsakade vulkanism och ackumulering av sediment i kontinentala marginella skålar — processer som var förstadier till de senare omfattande bergbildningarna i Cordillerasystemet och de framtida Klippiga bergen.

Klimat och havsnivå

Klima­tet under mellersta juraen var i stort sett varmt och fuktigt med höga koldioxidhalter jämfört med idag. Polområden saknade stora inlandsisar, vilket gav en jämnare temperaturgradient mellan ekvator och pol. Havsnivåerna var generellt höga och många låglandsområden täcktes av grunda, epikontinentala hav. Dessa förhållanden gynnade omfattande sedimentation av kalkrika material och bildandet av vidsträckta rev och plattformar.

Liv och ekosystem

Den mellersta juraen kännetecknas av en rik och divers biologisk mångfald både i hav och på land:

• Marint liv: Ammoniter och belemniter var vanliga och viktiga indexfossil. Bivalver, gastropoder, koralldjur, svamplika revbyggare samt mikrofossil som foraminiferer är vanliga i sedimenten. Stora marina reptiler som plesiosaurier och ichthyosaurier jagade i haven.
• Terrestriskt liv: Dinosaurier diversifierade kraftigt — stora sauropoder, olika theropoder och stegosaurs levde i skogar och öppna landskap. Små däggdjur fanns redan i bakgrunden, huvudsakligen nattaktiva och insektsätande. Pterosaurier fyllde luftens nischer som flygande reptiler.
• Växter: Landskapet dominerades av barrträd (koniferer), cykader, ginkgos och ormbunkslika växter. Den moderna gruppen blomväxter (angiospermer) hade ännu inte uppstått i någon större utbredning.

Fossilfynd och vetenskaplig betydelse

Mellersta juraens bergarter bevarar en rik fossilfauna som ger nyckeldata för evolutionära studier, paleoklimatologi och biostratigrafi. Ammoniter används för att exakt datera lagerföljder, och välbevarade rekonstruktioner av marina och terrestriska ekosystem hjälper forskare att förstå hur livet svarade på rifting, havsnivåförändringar och klimatförändringar under juraperioden.

Ekonomisk betydelse

Juraperiodens sedimentära paket är ekonomiskt viktiga i många regioner. Karbonatplattformar och sandstensformationer fungerar ofta som reservoarer för olja och gas, medan organiska skiffrar från olika juraskeenden kan utgöra källbergart. Kalksten och andra bergarter från den mellersta juraen bryts också för byggnadsmaterial och industriellt bruk.

Sammanfattningsvis var den mellersta juraen en dynamisk period i jordens historia med intensiv tektonisk aktivitet, höga havsnivåer, varmare klimat och en blomstrande biologisk mångfald både i haven och på land — en tid då Pangaeas uppdelning satte formen för de moderna kontinenterna.

Sök med bokstav