Aida (eller Aïda) är en italiensk opera i fyra akter. Musiken är skriven av Giuseppe Verdi. Librettot (berättelse och ord) skrevs av Antonio Ghislanzoni. Operan bygger på en berättelse skriven av den franske egyptologen Auguste Mariette. Aida uruppfördes på operahuset i Kairo den 24 december 1871. I denna uppsättning spelade Antonietta Anastasi-Pozzoni rollen som Aida, Pietro Mongini rollen som Radames, Eleonora Grossi rollen som Amneris och Francesco Seller rollen som Amonasro. Verket beställdes av Khedive Isma'il Pasha för att höras i det nybyggda Khedivial Opera House i Kairo och kopplades till de pompösa officiella evenemang som omgärdade Egyptens nybyggnationer under 1800-talet.
Handling (kort)
Aida utspelar sig i det forntida Egypten och kretsar kring en kärlekstriangel och lojalitetskonflikter mellan personliga känslor och plikt. Huvudpersonerna är Aida, en etiopisk prinsessa som hålls som slav i Egypten; Radamès, en ung egyptisk befälhavare som älskar Aida; Amneris, faraos dotter som är förälskad i Radamès; och Amonasro, Aidas far och kung över etiopierna. När krig bryter ut mellan Egypten och Etiopien ställs Radamès inför valet att försvara sitt fosterland eller rädda sin älskade. Konsekvenserna leder till svek, anklagelser om förräderi och en tragisk slutscen där Aida och Radamès dör tillsammans i ett gravvalv.
Historia och uruppförande
Idén till Aida kom från en berättelse av Auguste Mariette och förmedlades till Verdi via uppdragsgivare i Egypten. Arbetet skedde i slutet av 1860-talet och början av 1870-talet; trots logistiska svårigheter — bland annat till följd av byggandet av operahuset och politiska komplikationer — fullbordades verket och premiären ägde rum i Kairo 1871. Kort därefter följde europeiska premiärer, bland andra i Milano på Teatro alla Scala i februari 1872, och operan spreds snabbt till de stora operascenerna i Europa och Amerika.
Musik och scenisk utformning
Verdis musik i Aida förenar dramatisk intensitet med storartade sceniska effekter. Verket rymmer både intimt känslomässigt drama och storslagna kör- och balettscener. Den mest kända instrumentalinslagen är den pompösa "Triumphal March" i andra akten, ofta använt vid stora ceremoniella uppsättningar. Bland solisternas höjdpunkter märks Radamès aria "Celeste Aida" (akt I) och Aidas sorgsna arior, till exempel "O patria mia" (akt III). Orkestreringen skapar en exotisk atmosfär som förstärker föreställningens historiska och geografiska inramning.
Betydelse och mottagande
Aida hör till Verdis mest spelade och publikvänliga operor. Den har blivit ett standardverk i den internationella operarepertoaren tack vare kombinationen av gripande melodier, dramatiskt driv och möjligheter till storslagen scenografi — särskilt populärt är det stora procession- och triumftåget i akt II. Verket reflekterar också samtidens intresse för orientalism och egyptiska motiv, och har på senare tid analyserats ur olika perspektiv, bland andra postkoloniala tolkningar och frågor om framställning av "det främmande".
Roller och kända tolkningar
Rollbesättningen kräver starka sångare: sopran för Aida, tenor för Radamès, mezzosopran för Amneris och baryton för Amonasro. Sedan uruppförandet har många framstående sångare sjungit dessa partier — exempelvis legendariska tolkningar av Aida av sångerskor som Maria Callas, Leontyne Price och Renata Tebaldi, och av Radamès av tenorer som Giuseppe di Stefano och Franco Corelli — vilket bidragit till verkets bestående ställning.
Uppsättningar, inspelningar och nutida relevans
Operan har gjorts i otaliga uppsättningar, från traditionella historiska sceneringar med rik kostym och stora mass-scener till modernare, mer konceptuella tolkningar. Det finns även ett stort antal inspelningar — både ljud- och video — som visar hur olika regissörer och sångare valt att betona antingen det personliga dramat eller det spektakulära kollektiva uttrycket. Aida används ofta som exempel på hur operan kan kombinera musikalisk konstnärlighet med publikattraktion och scenisk prakt.
Aida (uttalas "ah-EE-dah") är namnet på operans kvinnliga huvudperson. Det är ett arabiskt flicknamn som betyder "besökare" eller "återvändande".
.jpg)

.jpg)
