Aida — Giuseppe Verdis opera (1871): handling, historia och betydelse

1865 skrev Verdi Don Carlos för Paris Opéra. Librettot till denna opera skrevs av två unga män, av vilka den ena (Camille du Locle) skulle komma att bidra till att Aida kom till världen.

Verdi hade blivit alltmer missnöjd med libretton under 1860-talet. Du Locle skickade honom många libretton, både komiska och tragiska. Inget av dessa var till glädje för Verdi. Du Locle skickade honom en skiss av Auguste Mariette på en påhittad historia med egyptiskt tema.

År 1869 bad någon (möjligen du Locle) Verdi att skriva en opera för ett fjärran land. Verdi vägrade; han kunde inte hitta någon lämplig handling. I början av 1870 bad du Locle Verdi att acceptera det förslag som han hade gjort föregående vinter. Operan beställdes av Khediven av Egypten som ville fira byggandet av en ny teater i Kairo som hade byggts för att hedra Suezkanalen. Verdi vägrade. Du Locle fortsatte att komma med förslag till operabehandlingar. Endast ett intresserade Verdi. Det var en egyptisk skiss av Auguste Mariette, en fransk egyptolog. Du Locle omvandlade skissen till fransk prosa. Verdi bad sin förläggare om en italiensk librettist och Antonio Ghislanzoni valdes.

Plats: Platsen: Det gamla Egypten

Tid: Ospecificerad, faraonernas dagar

Egyptierna är i krig med etiopierna. Aida är en etiopier som har tillfångatagits och gjorts till slav åt Amneris, dotter till Egyptens kung. Aida är dotter till Amonasro, Etiopiens kung. Egyptierna är omedvetna om detta. Amonasro planerar att invadera Egypten för att befria sin dotter. Under tiden har Aida och Radames, en ung egyptisk soldat, blivit förälskade i varandra. Den svartsjuka och misstänksamma Amneris älskar också Radames. Hon känner att han älskar en annan, men hon vet inte att det är Aida.

Första akten

Scen 1: En sal i den egyptiske kungens palats i Memphis.

Radames hoppas kunna leda den egyptiska armén mot de invaderande etiopierna. Ramfis, översteprästen, berättar för honom att gudarna har valt arméns ledare. Ramfis ger sig av för att berätta för kungen om gudarnas val. Radames skulle vilja bli chef för den egyptiska armén. Han vill det, inte bara för att få militär ära, utan för att han hoppas att det ska göra det möjligt för honom att gifta sig med Aida. Han sjunger om sin kärlek i "Celeste Aida" ("Divine Aida").

Amneris kommer in. Hon är kär i Radames. Hon vill att han ska bli en militär hjälte. Hon är orolig för att han är kär i någon annan. Hon lägger märke till hur han ser störd ut när Aida kommer in och undrar om hon är flickan som Radames älskar.

Kungen, översteprästen, Ramfis och hela palatset kommer in. En budbärare meddelar att etiopierna, ledda av kung Amonasro, marscherar mot Thebe. Kungen säger att egyptierna måste bekämpa etiopierna. Han utser Radames till ledare för armén. Folkmassan beger sig till Vulcans tempel där Radames kommer att invigas för sin uppgift.

Även Aida vill att Radames ska bli en hjälte. När hon lämnas ensam ropar hon: "Ritorna Vincitor" ("Återvänd segraren"). Hon skäms över att hennes kärlek till Radames står i konflikt med hennes kärlek till sin far och sitt folk. Hon ber gudarna att förbarma sig över henne: "Numi, pieta del mio soffrir!". ("Gudar, förbarma er över mitt lidande!")

Scen 2: Inne i Vulcans tempel

I de mörka salarna i Vulcans tempel ges heliga vapen till Radames. Alla ber för hans kommande prövningar och för hans seger i strid. Prästinnorna utför en helig dans. Scenens högtidlighet står i skarp kontrast till de känslomässiga scener som föregått och följt den. När scenen avslutas förenar sig Radames med prästerna i andra ritualer.

Andra akten

Scen 1: Amneris kammare

Andra akten utspelar sig två år senare. Ramades och den egyptiska armén har vunnit sitt slag mot etiopierna. Danser äger rum för att fira segern. Amneris vill ta reda på om Aida och Radames verkligen älskar varandra. Hon talar med Aida. Hon låtsas vara ledsen över att etiopierna (Aidas folk) har förlorat sin strid. Aida säger att hon inte kan bli lycklig förrän hon vet vad som hänt hennes far och bröder. Amneris berättar nu en lögn för Aida. Hon berättar för henne att Radames har dödats. När Aida bryter ihop i tårar berättar Amneris för henne att det inte var sant och att Radames lever. Aida är lättad över att höra detta. Amneris är nu arg. Hon säger till Aida att hon vet att hon och Radames är kära. Hon berättar för henne att hon själv också älskar honom. Hon hotar Aida och säger till henne att hon, Aida, kommer att krypa i stoftet medan hon, Amneris, blir drottning.

Scen 2: Den stora porten till staden Thebe

Radames och den egyptiska armén marscherar in i staden för att fira sin seger. De etiopier som tillfångatagits förs fram inför folkmassan. En av dem är den etiopiske kungen Amonasro, Aidas far, även om egyptierna inte vet vem han är. Aida rusar till sin far. Hon förklarar för folkmassan att Amonasro är hennes far. Amonasro ljuger för egyptierna: han säger att den etiopiske kungen (han själv, förstås) har dödats i strid. Aida, Amonasro och de tillfångatagna etiopierna vädjar alla till den egyptiske kungen att rädda dem, men egyptierna vill att de ska dödas. Radames vädjar till kungen att skona Aida och Amonasro. Kungen belönar Radames genom att säga att han kan bli kung av Egypten och att han får gifta sig med sin dotter Amneris.

Aida och Amonasro stannar kvar som gisslan för att se till att etiopierna inte hämnas för sitt nederlag.

Tredje akten

Vid Nilens strand, nära Isis tempel.

När Amneris går för att be inför sitt bröllop sjunger prästerna böner. Aida undrar varför Radames vill träffa henne. Amonasro går till Aida och säger till henne att hon måste ta reda på från sin älskare, Radames, åt vilket håll den egyptiska armén kommer att marschera för att bekämpa etiopierna. Aida vägrar först att göra detta, men hennes far säger att om hon inte gör det och hennes folk dödas kommer det att vara hennes fel. Hon ändrar sig.

När Radames kommer föreslår hon att de ska fly tillsammans. Radames vägrar först, men Aida lyckas övertala honom. Han berättar för henne vilken väg armén kommer att ta. Amonasro, som har lyssnat i hemlighet, kommer då ut ur sitt gömställe och avslöjar att han är Etiopiens kung. Radames känner att han har förrått sitt land eftersom han avslöjat en militär hemlighet. Han vägrar att fly med Aida och hennes far. Vakterna fångar honom.

Akt 4

Scen 1: En sal i rättvisans tempel. På ena sidan finns dörren som leder till Radames fängelsecell.

Amneris ber att få träffa Radames. Radames vägrar att försvara sig. Han är lättad över att höra att Aida fortfarande lever och att hon hoppas kunna återvända till sitt eget land. Amneris tycker inte om att höra honom säga detta. Radames ställs inför rätta. Han vägrar att försvara sig och döms till döden.

Scen 2: Valvet i templet

Amneris vill försöka rädda Radames, som är fånge i ett mörkt valv. Radames tror att han är ensam. Han blir förvånad och otroligt glad när han finner Aida där. Hon hade gömt sig i valvet. Hon säger till honom att hon vill dö med honom. Det är deras öde. Medan Amneris ber dör Aida i Radames famn. SLUTET

Operans musik är utmärkt hela vägen. Det finns lugna sånger av otrolig skönhet såväl som stora körnummer. Musiken är alldeles berömd, men bland de mest kända delarna finns den aria som Radames sjunger nära början av första akten där han drömmer om seger i strid och att gifta sig med Aida, den etiopiska slaven. Sången heter Celeste Aida ("himmelska Aïda"). Kören i scen ii i andra akten, Gloria all'Egitto, ad Iside ("Gloria all'Egitto, ad Iside!") är en av de mest kända marscher som någonsin skrivits.

Operan har anpassats till film flera gånger, t.ex. i en film från 1953 med Lois Maxwell och Sophia Loren i huvudrollerna och en svensk produktion från 1987.

1998 gjordes operan om till en Broadway-musikal med musik av Elton John.