Don Carlos (Don Carlo) — Verdis opera från 1867: historia och versioner

Berättelsen utspelar sig vid en tidpunkt då Spanien precis håller på att avsluta kriget mot Frankrike. De två länderna har kommit överens om att Don Carlos, den spanske tronföljaren, ska gifta sig med Elisabeth, dotter till Frankrikes kung.

Akt I

Don Carlos vill träffa flickan som han ska gifta sig med. Han åker till Frankrike och deltar i hemlighet i en kunglig jakt där Elisabeth deltar. Elisabeth och hennes page skiljs från de andra. Carlos talar med henne och erbjuder sig att ta med henne hem. Prinsessan frågar honom om den prins som hon ska gifta sig med. Carlos säger att hon inte behöver oroa sig eftersom prinsen är snäll och kär i henne. Han visar sedan Elisabeth ett foto av prinsen, och då inser Elisabeth naturligtvis att det är prinsen hon pratar med. De sjunger en kärleksduett.

Några spanska tjänstemän kommer då och berättar för Elisabeth att det har beslutats att hon inte ska gifta sig med prinsen, utan med hans far, Spaniens kung. De två älskande blir bestörta över denna nyhet. Folkmassan ber Elisabeth att gå med på att gifta sig med Spaniens kung, så att kriget upphör. Till slut går hon med på det.

Andra akten

Don Carlos har åkt till ett kloster för att kunna vara tyst i sitt elände. Hans farfar, Karl V, hade tillbringat sina sista dagar i detta kloster. En munk pratar med honom. Carlos tycker att munken ser ut som hans farfar.

Carlos är glad när hans vän Rodrigue kommer. Han har just kommit tillbaka från Flandern, där det fortfarande pågår många strider. Carlos berättar en hemlighet för honom: att han är förälskad i Elisabeth som nu har gift sig med hans far och därför är drottning av Spanien. Rodrigue säger till honom att han borde ägna sin tid åt att hjälpa det fattiga folket i Flandern. Kungen och drottningen går förbi graven.

När drottningen lämnar kyrkan går hon till trädgården där hennes damer väntar på henne. En budbärare ger henne ett brev från hennes mor i Paris, men samtidigt ger han henne i hemlighet ett brev från Carlos. Rodrigue pratar tyst med Eboli, drottningens hovdam, medan drottningen läser breven. Rodrigue ber drottningen att försöka övertala kungen att låta Carlos prata med honom. Eboli är förälskad i Carlos. Hon har lagt märke till hur Carlos har varit upprörd när han varit i drottningens närvaro och tror att det beror på att Carlos älskar henne (Eboli).

Carlos får en chans att träffa Elisabeth privat. Han frågar henne lugnt om hon kan övertala kungen att skicka honom till Flandern. Han är dock inte riktigt lugn, och snart börjar han bli arg på henne för att hon inte visar några kärlekskänslor för honom. Hon säger till honom att det är hennes plikt nu när hon är drottning. Carlos förstår, men är fortfarande kär i henne. Han faller för hennes fötter. Han tar tag i henne och förklarar sin kärlek till henne, men drottningen sliter sig från honom och han rusar iväg i förtvivlan.

Kungarna kommer ut ur kyrkan. Han är mycket arg över att hans fru har lämnats ensam. Han säger åt den väntande damen att gå iväg. Drottningen tröstar henne. Sedan går hon och hennes damer.

Rodrigue ber kungen att sluta kämpa mot Flanderns folk som fortfarande dör och svälter av hunger. Kungen säger att de inte var trogna och förtjänar att straffas. Han säger till Rodrigue att han är rädd för det som pågår mellan Elisabeth och Carlos. Han säger till honom att han ska vara medveten om inkvisitionen.

Akt III

En maskeradbal äger rum på palatset i Madrid. Carlos väntar i drottningens trädgård. En dam kommer in i trädgården och bär en mask, precis som alla andra. Han tror att det är drottningen och berättar för henne hur mycket han älskar henne. När damen tar av sig masken inser han att det är Eboni. Hon anklagar honom för att älska drottningen. I det ögonblicket kommer Rodrigue. Han säger till Eboni att Carlos inte mår bra och inte förstår vad han talar om. Men Eboni låter sig inte luras och planerar att förstöra deras kärleksaffär.

Den andra scenen i akten utspelar sig på ett torg i Madrid. En auto-da-fé håller på att förberedas. Under den spanska inkvisitionens tid var detta en ceremoni där alla som inte höll med den romersk-katolska kyrkan brändes till döds. Munkar går in, följt av de olyckliga människor som ska brännas. Folket sjunger om Spaniens ära. Kung Philippe dyker upp och upprepar hur han kommer att kämpa mot alla som är fiender till den romersk-katolska kyrkan. Sex personer, däribland Carlos, dyker upp och kastar sig ner för hans fötter och ber honom att stoppa sina trupper från att döda flamländarna. Kungen vill inte höra på det. En del av publiken stöder kungen, men andra ber honom om nåd. Carlos ber då sin far att låta honom styra Flandern åt honom. Kungen tillåter inte detta, eftersom han inser att detta skulle kunna vara ett tillfälle för Carlos och det flamländska folket att resa sig mot honom. Carlos är desperat. Han drar sitt svärd och säger att han ska rädda Flandern. Publiken är livrädd för att se honom bete sig så här inför kungen. Kungen beordrar sina soldater att ta bort svärdet från Carlos, men ingen lyder honom. Till slut räddar Rodrigue (som inser att detta kommer att bli illa för honom) situationen genom att lugnt be Carlos om svärdet. Han överlämnar det och Rodrigue ger det till kungen. Munkarna processar vidare och en röst från himlen lovar fred i den kommande världen.

ActIV

Kungen är ensam i kyrkan. I en underbar aria sjunger han om sin sorg över att hans hustru inte verkar älska honom. Storinkvisitorn kommer in. Han är mycket gammal och blind. Kungen berättar för honom om sin son och frågar inkvisitorn om Carlos ska förlåtas eller dömas till döden. Inkvisitorn svarar att det är Rodrigue som ska dödas. Kungen vågar inte hålla med. Inkvisitorn säger till kungen att han inte ger sitt hjärta till Gud. Inkvisitorn går.

Drottningen rusar in och ber kungen hjälpa henne att leta efter ett skrin med juveler som försvunnit från hennes rum. Kungen visar henne att den ligger på bordet. Han säger till henne att hon måste öppna den. Hon gör det. Högst upp finns ett porträtt av Carlos. Kungen blir mycket arg och anklagar henne för äktenskapsbrott. Hon svimmar. Kungen kallar Eboli och Rodrigue till hjälp. Kungen känner sig ledsen för sin misstänksamhet, men Eboli känner sig ännu mer ledsen eftersom det var hon som hade tagit kistan eftersom hon var svartsjuk på Carlos och Elisabeth. Det var hon som hade föreslagit att kungen skulle titta i smyckeskrinet. Rodrigue känner att han bara kan rädda sin vän genom att erbjuda sig själv att bli dödad i stället för Carlos. Kungen och Rodrigue ger sig av. Eboni kastar sig för drottningens fötter, som nu har återupplivats, och bekänner att hon själv är skyldig till äktenskapsbrott eftersom hon har legat med kungen. Elisabeth förblir lugn, men säger till Eboni att hon ska gå bort från henne för alltid och leva i ett nunnekloster. När Eboni lämnas ensam uttrycker hon sina känslor av fruktansvärt elände. Innan hon går till nunneklostret har hon en sak till att göra: att försöka rädda Carlos från att bli dödad.

Den andra scenen i akten visar Carlos i fängelse. Rodrigue kommer till honom. Han vet att flamländska brev adresserade till Carlos har hittats i hans ägo. Någon kommer in och dödar Rodrigue. När han dör säger han till Carlos att drottningen kommer att vänta på honom nästa dag utanför klostret och att hon kommer att träffa honom för sista gången. Han dör.

Ibland slutar akt IV här, men vissa föreställningar fortsätter med en scen där kungen försöker ge tillbaka svärdet till sin son, men Carlos anklagar honom för att ha mördat sin vän. En grupp människor, däribland Eboli, går in i fängelset och ropar till kungen att han ska släppa Carlos fri. Inkvisitorn dyker upp. Han säger ilsket till folkmassan att de är onda när de går emot Guds vilja. Han uppmanar dem alla att gå ner på knä och ångra sig.

Akt V

Elisabeth knäböjer inför Karl V:s grav och sjunger om sin förlorade ungdom i Frankrike (en del av musiken från första akten återkommer här). Hon ber om fred. Elisabeth och Carlos möts sedan för sista gången (deras tredje duett i operan) och önskar sig lyckligare tider. Kungen och inkvisitorn har gömt sig. De dyker nu upp och griper Carlos. Vakterna uppmanas att gripa honom, men Carlos försvarar sig. Plötsligt hörs Karl V:s röst (eller en förklädd munk). Han tar med sig sin sonson in i klostrets trygga rum.

Don Carlos är en storartad opera. Den innehåller några av Verdis bästa musikstycken, särskilt musiken i akt IV scen i, där händelserna i de tidigare akterna sammanförs. Det finns några underbara duetter (tre duetter för Carlos och Elisabeth) och några fantastiska basarior. Operan är dock mycket lång, men det är svårt att skära bort någon sång utan att förstöra dramatiken.

En del tycker att slutet på operan är svagt. I Schillers pjäs finns det ett annat slut. Carlos överlämnas till inkvisitionen och avrättas.