Don Carlos (Don Carlo) — Verdis opera från 1867: historia och versioner
Don Carlos är en opera komponerad av Giuseppe Verdi. Den skrevs till ett libretto på franska av Camille du Locle och Joseph Méry och bygger på den tyska pjäsen Don Carlos, Infante of Spain av Friedrich Schiller. Schillers drama i sin tur grundar sig på den verkliga historien om Carlos, prins av Asturien (1545–1568). Carlos blev som ung förlovad med Elisabeth av Valois, men hon giftes sedermera med Carlos far, Filip II av Spanien, som del av fredsavtalet mellan husen Habsburg och Valois efter det italienska kriget 1551–1559.
Premiär och form
Operan uruppfördes på Théâtre Impérial de l'Opéra i Paris den 11 mars 1867. Verdi skrev verket som en stor, fransk "grand opéra" i fem akter med bland annat balett- och körscener, vilket var typiskt för Parisoperan vid denna tid.
Historia och dramaturgi
Don Carlos handlar om maktkamp, lojalitet, kärlek och samvetskonflikter i ett politiskt laddat hov. Förutom det personliga dramat mellan Don Carlos, Elisabeth och Filip II innehåller verket konflikter kring frihet och tyranni, gestaltade bland annat genom relationen mellan Don Carlos och hans vän Marquis de Posa. Verdis musik betonar både de stora scenernas dramatik och de inre psykologiska motiven hos huvudpersonerna.
Versioner och framförandetradition
Eftersom operan ursprungligen var skriven för Paris kunde dess längd och inslag (som balett) uppfattas som väl omfattande utanför Frankrike. Redan tidigt klipptes delar bort för att passa internationella smakpreferenser — i vissa tidiga icke-franska produktioner försvann till exempel hela akt I (Fontainebleau-scenens inledande delar). Under 1900-talet började man sakta återställa mer av originalmaterialet, och idag framförs verket antingen i:
- Femaktsversionen på franska — ursprungsformen från Paris, ofta benämnd "originalversionen".
- Fyraaktsversionen på italienska — en av de vanligare varianterna i operahusets repertoar, där Fontainebleau-scenen (akt I) tagits bort eller kraftigt förkortats för att korta ner total speltid.
Det finns flera alternativa redaktioner och kombinationer av utskurna och återinsatta partier. Modern forskningskritik och nya utgåvor har lett till att fler operahus åter ger den längre franska versionen, men den kortare italienska versionen är fortfarande vanlig i många repertoarsammanhang. När operan sjungs på
språk — i Italien och i många tidiga inspelningar — kallas den ofta Don Carlo, medan titeln på franska är Don Carlos.
Musikaliska kännetecken
Verdi blandar storslagna körscener, intima duetter och stora soloscener. Några scener som ofta framhålls av kritiker och publik är den tidiga Fontainebleau-scenen (om den ingår), de politiskt laddade körpartierna i Flandern och den dramatiskt laddade autos-da-fé-scenen. Operan rymmer också kraftfulla scener för solister: konfrontationer mellan Filip II och Don Carlos, samt inre brottningar hos Elisabetta och Eboli. Ebolis stora scena är en av de mest krävande rollmomenten för en mezzosopran/kontraalt.
Roller (översikt)
- Don Carlos (tenor) — hovets unga prins, operans hjälteroll.
- Elisabetta (sopran) — Filip II:s drottning och Don Carlos oförlösta kärlek.
- Filip II (bas) — Spaniens kung, en komplex och plågad monark.
- Marquis de Posa (bariton) — Don Carlos’ vän och frihetskämpe.
- Prinsessan Eboli (mezzosopran) — hovdam med en dramatisk, tvetydig roll i handlingen.
- Den stora inkvisitorn (bas) och flera mindre roller samt kör.
Speltid och språk
Speltiden varierar kraftigt beroende på vilken version som framförs. Den fullständiga femaktsversionen kan ta omkring 4 till 5 timmar, medan den förkortade fyraktsvarianten ofta ligger närmare 3 till 3,5 timmar. Originalspråket är franska, men operan sjungs ofta på italienska i Europa och på andra språk i vissa historiska eller lokala produktioner.
Uppförandehistoria och nutida mottagande
Vid premiären fick Don Carlos blandad kritik; verket ansågs imponerande men också svårhanterligt på grund av sin längd och sin komplexa struktur. Under 1900-talet återupptäcktes mycket av operans musikaliska rikedom, och sedan dess har Don Carlos blivit en högt värderad del av Verdis senare produktion. Moderna uppsättningar tar ofta ställning till vilken version som bäst tjänar både dramatiken och publikens koncentration, och kritiska utgåvor har gjort det lättare att återföra utdragna partier i repertoaren.
Tips för åskådare
- Kontrollera vilken version som ska framföras (fem akter på franska eller fyra akter på italienska) — det påverkar både handlingens inramning och total längd.
- Var uppmärksam på att handlingen växlar mellan politiskt drama och personliga känslomoment; musiken binder ofta ihop teman och motiv över flera akter.
- För dig som vill fördjupa dig: sök efter produktioner som använder kritiska urtexter eller som uttryckligen marknadsför sig som "full version" om du vill höra så mycket som möjligt av Verdis material.
Don Carlos/Don Carlo är ett av Verdis mest ambitiösa dramatiska verk, med ett brett känsloregister och sic ett rikt partitur som belönar både lyssnare och sångare vid upprepade framföranden.
Roller
Roll | Rösttyp | Urpremiär Gjutning11 | Reviderad |
Filip II, (Filippo) kung av Spanien | Louis-Henri Obin | Alessandro Silvestri | |
Don Carlos (Don Carlo), infant av Spanien | tenor | A. Morère | Francesco Tamagno |
Rodrigue (Rodrigo), markis av Posa | baryton | Jean-Baptiste Faure | Paolo Lhérie |
Storinkvisitorn | bas | David | Francesco Navarini |
Elisabeth av Valois | Marie-Constance Sass | Abigaille Bruschi-Chiatti | |
Prinsessan Eboli | mezzosopran | Pauline Gueymard-Lauters | Giuseppina Pasqua |
En munk | bas | Armand Castelmary | Leopoldo Cromberg |
Thibault (Tebaldo), page till Elisabeth | sopran | Leonia Leveilly | Amelia Garten |
En röst från himlen | sopran | ||
Greven av Lerma | tenor | Gaspard | Angelo Fiorentini |
Royal Herald | tenor | Mermant | Angelo Fiorentini |
Grevinnan av Aremberg | tyst | Dominique | |
Flamländska deputerade, inkvisitorer, damer och herrar från det spanska hovet, folket, sidor, vakter, munkar, soldater - kör |
Historien om operan
Berättelsen utspelar sig vid en tidpunkt då Spanien precis håller på att avsluta kriget mot Frankrike. De två länderna har kommit överens om att Don Carlos, den spanske tronföljaren, ska gifta sig med Elisabeth, dotter till Frankrikes kung.
Akt I
Don Carlos vill träffa flickan som han ska gifta sig med. Han åker till Frankrike och deltar i hemlighet i en kunglig jakt där Elisabeth deltar. Elisabeth och hennes page skiljs från de andra. Carlos talar med henne och erbjuder sig att ta med henne hem. Prinsessan frågar honom om den prins som hon ska gifta sig med. Carlos säger att hon inte behöver oroa sig eftersom prinsen är snäll och kär i henne. Han visar sedan Elisabeth ett foto av prinsen, och då inser Elisabeth naturligtvis att det är prinsen hon pratar med. De sjunger en kärleksduett.
Några spanska tjänstemän kommer då och berättar för Elisabeth att det har beslutats att hon inte ska gifta sig med prinsen, utan med hans far, Spaniens kung. De två älskande blir bestörta över denna nyhet. Folkmassan ber Elisabeth att gå med på att gifta sig med Spaniens kung, så att kriget upphör. Till slut går hon med på det.
Andra akten
Don Carlos har åkt till ett kloster för att kunna vara tyst i sitt elände. Hans farfar, Karl V, hade tillbringat sina sista dagar i detta kloster. En munk pratar med honom. Carlos tycker att munken ser ut som hans farfar.
Carlos är glad när hans vän Rodrigue kommer. Han har just kommit tillbaka från Flandern, där det fortfarande pågår många strider. Carlos berättar en hemlighet för honom: att han är förälskad i Elisabeth som nu har gift sig med hans far och därför är drottning av Spanien. Rodrigue säger till honom att han borde ägna sin tid åt att hjälpa det fattiga folket i Flandern. Kungen och drottningen går förbi graven.
När drottningen lämnar kyrkan går hon till trädgården där hennes damer väntar på henne. En budbärare ger henne ett brev från hennes mor i Paris, men samtidigt ger han henne i hemlighet ett brev från Carlos. Rodrigue pratar tyst med Eboli, drottningens hovdam, medan drottningen läser breven. Rodrigue ber drottningen att försöka övertala kungen att låta Carlos prata med honom. Eboli är förälskad i Carlos. Hon har lagt märke till hur Carlos har varit upprörd när han varit i drottningens närvaro och tror att det beror på att Carlos älskar henne (Eboli).
Carlos får en chans att träffa Elisabeth privat. Han frågar henne lugnt om hon kan övertala kungen att skicka honom till Flandern. Han är dock inte riktigt lugn, och snart börjar han bli arg på henne för att hon inte visar några kärlekskänslor för honom. Hon säger till honom att det är hennes plikt nu när hon är drottning. Carlos förstår, men är fortfarande kär i henne. Han faller för hennes fötter. Han tar tag i henne och förklarar sin kärlek till henne, men drottningen sliter sig från honom och han rusar iväg i förtvivlan.
Kungarna kommer ut ur kyrkan. Han är mycket arg över att hans fru har lämnats ensam. Han säger åt den väntande damen att gå iväg. Drottningen tröstar henne. Sedan går hon och hennes damer.
Rodrigue ber kungen att sluta kämpa mot Flanderns folk som fortfarande dör och svälter av hunger. Kungen säger att de inte var trogna och förtjänar att straffas. Han säger till Rodrigue att han är rädd för det som pågår mellan Elisabeth och Carlos. Han säger till honom att han ska vara medveten om inkvisitionen.
Akt III
En maskeradbal äger rum på palatset i Madrid. Carlos väntar i drottningens trädgård. En dam kommer in i trädgården och bär en mask, precis som alla andra. Han tror att det är drottningen och berättar för henne hur mycket han älskar henne. När damen tar av sig masken inser han att det är Eboni. Hon anklagar honom för att älska drottningen. I det ögonblicket kommer Rodrigue. Han säger till Eboni att Carlos inte mår bra och inte förstår vad han talar om. Men Eboni låter sig inte luras och planerar att förstöra deras kärleksaffär.
Den andra scenen i akten utspelar sig på ett torg i Madrid. En auto-da-fé håller på att förberedas. Under den spanska inkvisitionens tid var detta en ceremoni där alla som inte höll med den romersk-katolska kyrkan brändes till döds. Munkar går in, följt av de olyckliga människor som ska brännas. Folket sjunger om Spaniens ära. Kung Philippe dyker upp och upprepar hur han kommer att kämpa mot alla som är fiender till den romersk-katolska kyrkan. Sex personer, däribland Carlos, dyker upp och kastar sig ner för hans fötter och ber honom att stoppa sina trupper från att döda flamländarna. Kungen vill inte höra på det. En del av publiken stöder kungen, men andra ber honom om nåd. Carlos ber då sin far att låta honom styra Flandern åt honom. Kungen tillåter inte detta, eftersom han inser att detta skulle kunna vara ett tillfälle för Carlos och det flamländska folket att resa sig mot honom. Carlos är desperat. Han drar sitt svärd och säger att han ska rädda Flandern. Publiken är livrädd för att se honom bete sig så här inför kungen. Kungen beordrar sina soldater att ta bort svärdet från Carlos, men ingen lyder honom. Till slut räddar Rodrigue (som inser att detta kommer att bli illa för honom) situationen genom att lugnt be Carlos om svärdet. Han överlämnar det och Rodrigue ger det till kungen. Munkarna processar vidare och en röst från himlen lovar fred i den kommande världen.
ActIV
Kungen är ensam i kyrkan. I en underbar aria sjunger han om sin sorg över att hans hustru inte verkar älska honom. Storinkvisitorn kommer in. Han är mycket gammal och blind. Kungen berättar för honom om sin son och frågar inkvisitorn om Carlos ska förlåtas eller dömas till döden. Inkvisitorn svarar att det är Rodrigue som ska dödas. Kungen vågar inte hålla med. Inkvisitorn säger till kungen att han inte ger sitt hjärta till Gud. Inkvisitorn går.
Drottningen rusar in och ber kungen hjälpa henne att leta efter ett skrin med juveler som försvunnit från hennes rum. Kungen visar henne att den ligger på bordet. Han säger till henne att hon måste öppna den. Hon gör det. Högst upp finns ett porträtt av Carlos. Kungen blir mycket arg och anklagar henne för äktenskapsbrott. Hon svimmar. Kungen kallar Eboli och Rodrigue till hjälp. Kungen känner sig ledsen för sin misstänksamhet, men Eboli känner sig ännu mer ledsen eftersom det var hon som hade tagit kistan eftersom hon var svartsjuk på Carlos och Elisabeth. Det var hon som hade föreslagit att kungen skulle titta i smyckeskrinet. Rodrigue känner att han bara kan rädda sin vän genom att erbjuda sig själv att bli dödad i stället för Carlos. Kungen och Rodrigue ger sig av. Eboni kastar sig för drottningens fötter, som nu har återupplivats, och bekänner att hon själv är skyldig till äktenskapsbrott eftersom hon har legat med kungen. Elisabeth förblir lugn, men säger till Eboni att hon ska gå bort från henne för alltid och leva i ett nunnekloster. När Eboni lämnas ensam uttrycker hon sina känslor av fruktansvärt elände. Innan hon går till nunneklostret har hon en sak till att göra: att försöka rädda Carlos från att bli dödad.
Den andra scenen i akten visar Carlos i fängelse. Rodrigue kommer till honom. Han vet att flamländska brev adresserade till Carlos har hittats i hans ägo. Någon kommer in och dödar Rodrigue. När han dör säger han till Carlos att drottningen kommer att vänta på honom nästa dag utanför klostret och att hon kommer att träffa honom för sista gången. Han dör.
Ibland slutar akt IV här, men vissa föreställningar fortsätter med en scen där kungen försöker ge tillbaka svärdet till sin son, men Carlos anklagar honom för att ha mördat sin vän. En grupp människor, däribland Eboli, går in i fängelset och ropar till kungen att han ska släppa Carlos fri. Inkvisitorn dyker upp. Han säger ilsket till folkmassan att de är onda när de går emot Guds vilja. Han uppmanar dem alla att gå ner på knä och ångra sig.
Akt V
Elisabeth knäböjer inför Karl V:s grav och sjunger om sin förlorade ungdom i Frankrike (en del av musiken från första akten återkommer här). Hon ber om fred. Elisabeth och Carlos möts sedan för sista gången (deras tredje duett i operan) och önskar sig lyckligare tider. Kungen och inkvisitorn har gömt sig. De dyker nu upp och griper Carlos. Vakterna uppmanas att gripa honom, men Carlos försvarar sig. Plötsligt hörs Karl V:s röst (eller en förklädd munk). Han tar med sig sin sonson in i klostrets trygga rum.
Utvärdering
Don Carlos är en storartad opera. Den innehåller några av Verdis bästa musikstycken, särskilt musiken i akt IV scen i, där händelserna i de tidigare akterna sammanförs. Det finns några underbara duetter (tre duetter för Carlos och Elisabeth) och några fantastiska basarior. Operan är dock mycket lång, men det är svårt att skära bort någon sång utan att förstöra dramatiken.
En del tycker att slutet på operan är svagt. I Schillers pjäs finns det ett annat slut. Carlos överlämnas till inkvisitionen och avrättas.
Frågor och svar
Fråga: Vem komponerade operan Don Carlos?
S: Giuseppe Verdi komponerade operan Don Carlos.
F: På vilket språk skrevs librettot till Don Carlos?
S: Librettot till Don Carlos skrevs på franska.
F: Vad är historien om Don Carlos baserad på?
S: Don Carlos bygger på en berömd tysk pjäs av Friedrich Schiller, "Don Carlos, Infante of Spain", som i sin tur bygger på den sanna historien om prins Carlso av Asturien (1545-1568).
Fråga: När och var spelades Don Carlo första gången?
S: Operan uruppfördes på Théâtre Impérial de l'Opéra i Paris den 11 mars 1867.
Fråga: Hur många akter har den?
S: Don Carlo har fem akter.
F: Varför har detta orsakat problem med dess rykte?
S: Eftersom det var tradition i Frankrike att skriva mycket långa operor som innehöll både balettmusik och sång, var den för lång för att passa folk när den spelades i andra länder, så många klipp gjordes, till och med till en början hela första akten.
Fråga: Finns det en italiensk version av denna opera? Svar: Ja, när den sjungs på italienska kallas den "Don Carlo".