Marsch (musik) – definition, historia och kända exempel

Marsch (musik): definition, historia, taktarter och kända exempel — från Sousa och Chopin till Mahler och kröningsmarscher. Lär dig om militär rytm och klassisk tradition.

Inom musiken är en marsch ett musikstycke med en stark marschrytm. Marscher skrivs ofta speciellt för att soldater ska kunna marschera till dem. Andra marscher är kanske inte avsedda att marschera, men de har ändå en stark, regelbunden takt så att människor kan marschera till musiken om de vill. Marscher är vanligtvis i 2/4-takt (en - två - en - två - vänster - höger - vänster - höger) eller 4/4 (samma som två takter), även om andra taktarter är möjliga.

Marscher kan vara långsamma marscher eller snabba marscher. En långsam marsch kan vara en begravningsmarsch.

John Philip Sousa var en kompositör vars marscher blev mycket populära (t.ex. Colonel Bogey's March).

I den klassiska musiken har många kompositörer skrivit marscher som inte är avsedda att marschera till, men som ändå ger stämningen av en marsch. Några kända exempel på begravningsmarscher är andra satsen i Beethovens Eroica-symfoni, Marche funèbre (begravningsmarsch) i Chopins pianosonat i b-moll och Dead March i Händels oratorium Saul.

Gustav Mahler skrev ofta marscher i sina symfonier. Marscher förekommer ofta i operor (t.ex. Verdis Aïda), baletter (t.ex. Prokofjevs Romeo och Julia) eller i vilken musik som helst.

I musik som är komponerad för marscher används instrument som soldater spelar i marscherande musikkårer, t.ex. mässingsinstrument, träblåsinstrument, inklusive fife, lurar och bastrummor. Kompositörer som skriver marscher i klassisk musik kan imitera ljudet från militärband genom att använda dessa instrument.

Marsmusik komponeras ofta för speciella ceremoniella tillfällen, t.ex. kröningar. Edward Elgar och William Walton skrev båda marschmusik för kröningar.

Historia och ursprung

Marschens rötter går långt tillbaka i historien: rytmiska trumslag och blås som hjälpte soldater att hålla takt och koordinera rörelser har funnits i många kulturer. Under tidigmodern tid blev fife- och trumuppsättningar vanliga i arméer, och med tiden utvecklades musiken till mer sammansatta marschstycken för regementen och musikkårer.

På 1800‑talet blev marschen en självständig form i västerländsk konstmusik och i populärkulturen. Militärmarscher och civila paradmarscher växte i betydelse med nationalstaternas uppkomst och offentliga ceremonier. Den amerikanske kompositören John Philip Sousa är ett exempel på en marschkompositör som gjorde formen mycket populär i slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet.

Form, takt och tempo

Takt och tempo: Marscher är oftast i 2/4 eller 4/4 och har en tydlig tvåtaktskänsla. Ett vanligt tempo för snabb (kort) marsch är cirka 120 slag per minut (vilket motsvarar ungefär 120 steg/minut i armé-marschering). Långsamma marscher och begravningsmarscher ligger ofta kring 60 slag per minut eller långsammare.

Typisk form: I populär- och blåsorkestertradition följer marscher ofta en form med flera "strains" (teman): introduktion, första och andra strain, trio (en mer lyrisk del, ofta i subdominanten), breakstrain eller "dogfight" (kontrastfull mellansektion) och avslutning/coda. I konstmusik kan formen vara friare men rytmiken och betoningarna bevarar marschkaraktären.

Triodelen karakteriseras ofta av en modulation till subdominanttonarten (till exempel från C-dur till F-dur), vilket ger en ljusare, mer hymnisk känsla.

Instrumentering

Marschmusik för militärorkestrar och musikkårer använder framför allt:

• Mässingsinstrument (t.ex. trumpet, trombon, valthorn, tuba) för kraft och projektion.
• Träblås och signalinstrument (t.ex. flöjt/fife, klarinett) för melodier och färg.
• Slagverk (t.ex. bastrumma, pukor, cymbaler) för markeringar och accentuation.

I konstmusik kan kompositörer efterlikna militärt sound genom orkestrala effekter även när verket inte är avsett att marscheras till.

Olika typer av marscher

• Militärmarsch – avsedd för truppers marschering, parade och ceremoni.
• Paradmarsch – utformad för högtidliga processioner och offentliga evenemang.
• Begravningsmarsch – långsam, allvarlig karaktär; exempel finns i flera klassiska verk.
• Konsertmarsch – komponerad för konsertframföranden snarare än marschering.

Användning och funktion

Marscher är användbara praktiskt (föra trupp i takt) och symboliskt (visa makt, högtidlighet, nationell identitet). De förekommer vid militära ceremonier, kröningar, statliga parader, begravningar, skolavslutningar (t.ex. Elgars "Pomp and Circumstance") och i populär- och filmmusik för att ge en känsla av ordning, procession eller hot (t.ex. marscher i filmmusik).

Kända exempel och kompositörer

Exempel på berömda marscher i olika genrer:

• Beethovens andra sats i Eroica (begravningsmarsch).
• Chopins "Marche funèbre" i pianosonaten i b‑moll (Pianosonata nr. 2).
• Handels "Dead March" i oratoriet Saul.
• John Philip Sousa – känd för många snabba och patriotiska marscher (t.ex. "The Stars and Stripes Forever", "Semper Fidelis").
• Edward Elgar – Pomp and Circumstance-marscherna, använda vid ceremonier och högtider.
• William Walton – skrev ceremonimarscher som t.ex. för kröningar (t.ex. "Crown Imperial").
• Gustav Mahler – använde marschmotiv i flera symfonier för färg och karaktär.
• Film- och populärmusik – moderna marscher används för dramatiska och symboliska effekter (t.ex. John Williams' "Imperial March" i Star Wars).

Observera: i den ursprungliga texten nämndes Colonel Bogey's March i samband med John Philip Sousa. Det finns dock korrektionsaspekter att notera: "Colonel Bogey" skrevs av den brittiske marschkompositören Kenneth J. Alford (pseudonym för Frederick Joseph Ricketts), medan John Philip Sousa är kompositören bakom många andra berömda amerikanska marscher.

Att analysera och framföra marscher

När man spelar eller studerar en marsch är det viktigt att hålla en tydlig rytm, artikulation och dynamik för att framhäva marschens driv och struktur. För dirigenter och ensembleleder är balans mellan mässing, träblås och slagverk avgörande för att få fram både kraften och de finare melodiska dragen.

Sammanfattning

Marschen är en mångfacetterad form: praktisk i sitt ursprung men konstnärligt rik och uttrycksfull. Den kan vara allt från strikt militär taktmusik till innerliga begravningsstycken och storslagna ceremoniella verk. Genom sin rytm och form har den en fortsatt plats i både militära, civila och konstnärliga sammanhang.

Frågor och svar

F: I vilka tidsinställningar brukar marscher skrivas?

F: Finns det olika typer av marscher?

F: Vem var John Philip Sousa?

F: Finns det några exempel på begravningsmarscher i klassisk musik?

F: Vilka instrument används vanligtvis i marschorkestrar?

F: Komponeras marschmusik för speciella tillfällen som kröningar?

Sök med bokstav