CAGE-frågeformuläret består av fyra frågor om en persons alkoholvanor. Det används ofta för att testa vuxna för alkoholism.

Eftersom det är så kort börjar läkare ofta med att använda CAGE-frågeformuläret när de misstänker att en patient kan vara alkoholist. Människor kan också göra CAGE-enkäten på egen hand.

"CAGE" är en akronym för de fyra frågorna i testet.

 

Vad består CAGE av?

CAGE innehåller fyra enkla ja/nej-frågor. På engelska kommer de från orden i akronymen C‑A‑G‑E. Här är vanliga svenska formuleringar:

  • Har du någonsin känt att du borde dra ner på ditt drickande?
  • Har människor irriterat dig genom att kritisera ditt drickande?
  • Har du någonsin känt skuld eller dåligt samvete för ditt drickande?
  • Behövt ta en alkoholhaltig dryck tidigt på morgonen (”eye‑opener”) för att må bra eller få bukt med baksmälla/abstinens?

Poängsättning och tolkning

  • Varje ”ja”-svar ger 1 poäng.
  • En totalscore på 2 eller mer ses ofta som ett tecken på ett potentiellt alkoholproblem och bör följas upp med mer noggrann utredning.
  • CAGE är ett screeninginstrument — det ger inte diagnos. Positivt resultat innebär att vidare bedömning behövs (anamnes, konsumtionsmätning, eventuell psykiatrisk bedömning eller laboratorieprover).

När är CAGE användbart?

  • Lämpligt som snabb screening i primärvård, mottagningar och vid sjukhusbesök där tid är begränsad.
  • Används ofta som första steg när en läkare eller sjuksköterska misstänker alkoholberoende.
  • Kan också användas av individen för att reflektera över sina egna alkoholvanor.

Styrkor och begränsningar

CAGE:s styrka är att den är kort, enkel och fokuserar på tecken som ofta kopplas till alkoholberoende. Samtidigt finns flera begränsningar:

  • Den fångar bättre alkoholberoende än riskbruk eller episodiskt kraftigt drickande (till exempel binge‑drinking).
  • Den kvantifierar inte hur mycket eller hur ofta en person dricker.
  • Den är mindre lämpad för vissa grupper (unga personer, gravida kvinnor, vissa kulturella sammanhang) där andra verktyg kan vara bättre.
  • Falskt negativa kan förekomma — ett ”nej” på dessa frågor utesluter inte skadligt bruk.

Alternativ och kompletterande bedömning

Om syftet är att identifiera riskbruk eller mäta grad av konsumtion rekommenderas ofta verktyg som AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test). Vid positiv CAGE bör följande övervägas:

  • Fördjupad anamnes om konsumtion (typ, mängd, frekvens), sociala konsekvenser och tidigare försök att sluta eller dra ner.
  • Bedömning av abstinensrisk — ibland krävs medicinsk övervakning vid utsättningsförsök.
  • Laboratorieprover (t.ex. GGT, CDT) kan ge stöd men kan inte ersätta klinisk bedömning.
  • Remiss till beroendemottagning, psykiatrisk utredning eller erbjudande om brief intervention/motivational interviewing beroende på problemets svårighetsgrad.

Praktiska råd vid positiv screening

  • Tänk på att CAGE är ett startsamtal — bemöt patienten icke-dömande och ta upp följdfrågor på ett stödjande sätt.
  • Informera om möjliga hjälpinsatser: rådgivning, stödgrupper, läkemedelsbehandling och eventuellt vård för abstinens.
  • Dokumentera fynd och planera uppföljning.

CAGE är ett välkänt och snabbt screeninginstrument som ofta används i klinisk praxis, men positiva svar kräver vidare bedömning och åtgärd. Vid osäkerhet över vilken metod som är lämplig för en specifik patientgrupp kan man rådfråga lokala vårdrutiner eller specialister inom beroendevård.