Kategoriska imperativet

Det kategoriska imperativet är en idé som filosofen Immanuel Kant hade om etik. Kant menade att ett "imperativ" är något som en person måste göra. Till exempel: Om en person vill sluta vara törstig är det absolut nödvändigt att han eller hon dricker något. Kant sade att ett imperativ är "kategoriskt" när det är sant vid alla tillfällen och i alla situationer.

Exemplet med en törstig person kallade Kant för det hypotetiska imperativet. Kant använde det hypotetiska imperativet för att förklara sina idéer om etiken i ett kategoriskt imperativ. Till exempel är det vanligtvis inte ett moraliskt val när en person bestämmer sig för att dricka vatten, oavsett varför han eller hon dricker vattnet. Om en person är mycket törstig är det ett hypotetiskt imperativ att han eller hon dricker vattnet.

I stället för det hypotetiska imperativet menade Kant att de moraliska valen styrs av ett kategoriskt imperativ. Det kategoriska imperativet är något som en person måste göra, oavsett omständigheterna. Det är absolut nödvändigt för en etisk person att göra val som bygger på det kategoriska imperativet. Ett annat sätt att säga det är att en etisk person följer en "universell lag" oavsett situation.

Kant förklarade sina idéer om att följa det kategoriska imperativet genom att introducera ytterligare en idé som han kallade "maxim". En maxim är ett annat sätt att säga vad vi vill göra och varför vi vill göra det i en och samma mening. Vi kan lära oss etiska maximer genom att tillämpa testet av det kategoriska imperativet. Och han sa att vi kan leva etiska liv om vi använder dessa maximer när vi fattar beslut.

Det kategoriska imperativet, det hypotetiska imperativet och maximen kan alla ses i exemplet med den törstiga mannen.

En man som är inlåst ensam i ett rum för en natt och som inte har med sig något annat än en flaska vatten. Mannen har inte fått något att dricka på hela dagen och är mycket törstig. Vi kan kalla den här mannen för "törstig man". Ett hypotetiskt imperativ skulle kunna vara att "en törstig man måste dricka vatten om han vill sluta vara törstig". Om den törstige mannen levde efter en maxim som bygger på detta hypotetiska imperativ skulle det kunna vara "Om jag kan, ska jag dricka vatten när jag är törstig".

I det här exemplet gör den törstiga mannen inget uppenbart moraliskt val. Vissa filosofer skulle säga att den törstiga mannens maxim är rimlig. Baserat på den törstiga mannens maxim kommer han snart att dricka vattnet.

Några minuter senare kommer en annan man in i rummet. Båda männen får veta att de kommer att vara i rummet hela natten och att ingen annan kommer att besöka dem förrän på morgonen. Den törstiga mannen har ännu inte öppnat vattenflaskan. Den nya mannen har inte fått något att dricka på många dagar. Den andra mannen är tydligt döende av uttorkning. Om han inte får vatten snart kommer han att dö. Vi kan kalla den andra mannen för "den döende mannen".

Den törstiga mannen har nu ett beslut att fatta: ska han dela med sig av vattnet eller dricka det själv?

Den törstiga människan lever inte efter maximen "Jag dricker vatten när jag är törstig", eftersom den maximen inte klarar testet att universellt uppfylla det kategoriska imperativet. Thirsty Man anser att det kategoriska imperativet är den gyllene regeln. För att vara en etisk person anser den törstige mannen att han alltid måste behandla andra på samma sätt som han vill att de ska behandla honom. Med utgångspunkt i den kategoriska imperativet i den gyllene regeln har Thirsty Man antagit en maxim som lyder: "Jag kommer att ge allt jag kan till alla som jag möter, om den personen behöver det jag har mycket mer än vad jag behöver det. "

Den törstiga mannen förbereder sig för att bestämma om han ska dricka det vatten han vill dricka eller om han ska ge det till den döende mannen. Den törstiga mannen testar båda valen genom att jämföra dem med sin maxim. Han ser att det är absolut nödvändigt att han ger vattnet till den döende mannen.

Den törstiga mannen ger vattnet till den döende mannen. Den döende mannen dricker nästan hela flaskan, men kvävs sedan av den sista klunken. Den törstige mannen kan inte göra något för att stoppa kvävningen, och den döende mannen dör.

Det finns många etiska filosofier och många filosofer som har mycket olika åsikter. Vissa filosofer kan säga att det hade varit etiskt försvarbart om den törstiga mannen hade behållit flaskan för sig själv att dricka. Det var hans flaska till att börja med och han kunde göra vad han ville med den. Andra filosofer skulle kunna säga att det var etiskt fel av törstig man att ge flaskan till döende man eftersom vattnet slutade med att döende man kvävdes till döds.

Kants idé om det kategoriska imperativet skulle säga att den törstiga mannen gjorde rätt val, av rätt skäl, och att han fattade dessa etiska beslut på ett logiskt sätt.

En viktig del av Kants idé är att moralen i ett val baseras på varför vi gör valet (intentionen), och inte på vad som händer efter att vi har gjort det (konsekvensen). En annan viktig del av Kants idé är att dessa etiska beslut inte är regler eller lagar som överlämnats till oss (universell lag eller objektivt sant etiskt uttalande). Kant ansåg att etiska beslut måste baseras på logik och förnuft (korrekt resonemang eller deduktivt resonemang).

Kant utvecklade dessa idéer genom att säga att vi bör behandla andra människor som personer och inte som verktyg som kan hjälpa oss på något sätt. Han sade att vi bör göra detta utifrån den etiska skyldighet som alla människor har gentemot varandra, en etisk skyldighet som skulle kunna kallas en universell lag. Kants idéer om denna universella lag och det kategoriska imperativet är viktiga grundkomponenter i absolutismens filosofi.

Frågor och svar

F: Vad är det kategoriska imperativet?

F: Vad är ett hypotetiskt imperativ?

Fråga: Vad är en maxim?

F: Hur förklarade Kant sina idéer om att följa det kategoriska imperativet?

F: Hur kan maximer hjälpa oss att lära oss etiska maximer?

F: Vad var den törstiga mannens maxim?

Sök med bokstav