Akbar den store

Administration

Akbars system för centralförvaltningen byggde på det system som hade utvecklats sedan sultanatet i Delhi, men de olika avdelningarnas funktioner omorganiserades med detaljerade regler för hur de skulle fungera.

• Skatteavdelningen leddes av en wazir, som ansvarade för alla finanser och förvaltningen av jagir- och inamdar-fjorden.
• Chefen för militären kallades mir bakshi och utsågs bland hovets ledande adelsmän. Mir bakshi ansvarade för underrättelseinhämtning och gav också rekommendationer till kejsaren om militära utnämningar och befordringar.
• Mir saman ansvarade för det kejserliga hushållet, inklusive haremerna, och övervakade hovets och den kungliga livvaktens verksamhet.
• Rättsväsendet var en separat organisation som leddes av en qazi, som också var ansvarig för religiös tro och praxis.

Mogulriket under Akbars tid (utom det vita området)


Resterna av mogulriket när Akbar dog

Religionspolitik

Akbar var muslim. Han insåg att han för att upprätta ett starkt imperium måste vinna förtroende hos sitt hinduiska folk som var i majoritet i Indien.

Din-i-ilahi var en religiös väg som Akbar föreslog. Det var en moralisk uppförandekod som återspeglade Akbars sekulära idéer och hans önskan att uppnå fred, enhet och tolerans i sitt imperium. Tron på en enda gud, dyrkan av ljuskällan, att inte döda djur och att ha fred med alla var några av Din-i-ilahis kännetecken. Den hade inga ritualer, heliga böcker, tempel eller präster.

Manlig omskärelse fick inte göras förrän pojken var 12 år gammal, och efter det var det frivilligt. Det var en judisk sedvänja som övertagits av islam. Akbars regel var att det skulle göras frivilligt och att det skulle göras, om det alls skulle göras, vid en ålder då pojkarna kunde förstå vad det var. Här gav Akbar varje man ett val och en möjlighet att ha en lek av sitt förnuft. Förnuftets pojke som han var kunde han faktiskt inte förneka det för andra. Han var en mycket god kejsare och han hade en känsla för rättvisa.

När han befann sig i Fatehpur Sikri höll han diskussioner eftersom han älskade att känna till andras religiösa övertygelser. Under en sådan dag fick han veta att religiösa personer från andra religioner ofta var bigotter (intoleranta mot andras religiösa övertygelser). Detta ledde till att han fick idén om den nya religionen Sulh-e-kul som betyder universell fred. Hans idé om denna religion diskriminerade inte andra religioner och fokuserade på idéerna om fred, enhet och tolerans. Hans gest fick hinduer och människor från andra religioner att kalla honom olika namn och börja älska honom.

Personlighet

Akbars regeringstid beskrevs av hans hovhistoriker Abul Fazal i böckerna Akbarnama och Ain-i-Akbari. Andra källor om Akbars regeringstid är bland annat wod Sirhindi. Akbar var hantverkare, krigare, konstnär, vapendragare, administratör, snickare, kejsare, general, uppfinnare, djurtränare och tekniker. Han blev kejsare vid 18 års ålder.

Navaratnas

Akbar hade Navaratnas eller nio juveler vid sitt hov, bland annat Abul Fazel, Faizi, Tansen, Birbal, Raja Todar Mal, Raja Man Singh, Abdul Rahim Khan-I-Khana, Fakir Aziao-Din och Mullah Do Piazza.

Akbarnama

Akbarnāma betyder Akbars bok. Det är den officiella biografiska beskrivningen av Akbar skriven av Abu Fazal. Den innehåller levande och detaljerade beskrivningar av hans liv och tid. Den innehåller också information om flora, fauna, livet för folket under hans regeringstid och de platser som Akbar brukade besöka.

Verket beställdes av Akbar och skrevs av Abul Fazl, en av Navratnas (nio juveler) vid Akbars kungliga hov. Det tog sju år att färdigställa boken. En illustration gjordes i mogulernas målarskola. En del av denna är Ain-i-Akbari.

Död

Den 3 oktober 1605 insjuknade Akbar i en dysenteriattack som han aldrig återhämtade sig från. Tolv dagar efter sitt sextiotredje levnadsår dog han den 27 oktober 1605, varefter hans kropp begravdes i ett mausoleum i Sikandra (Agra): Akbars grav.