Schacknotering är en metod för att skriva ner schackdrag: när en spelare har gjort ett drag skriver båda spelarna ner det. Detta är obligatoriskt i alla organiserade schacktävlingar.
Systemet måste innehålla följande element: dragnummer, pjäs som flyttas, ruta från vilken den startar (valfritt), ruta den går till och annan relevant information som t.ex. slag och slott.p275 Det finns andra notationer för att registrera positioner.
Det har funnits sätt att beskriva förflyttningar redan tidigt. Manuskript med dragbeskrivningar är kända på arabiska (800-talet) och från Europa (1200-talet).p275 Dessa tidiga beskrivningar är vanligtvis ganska omständliga: "Kungens bonde går två hus framåt".p229; 469; 848 Denna typ av notation kallas beskrivande. I en beskrivande notation beskriver varje spelare rutor från sin egen synvinkel, t.ex. 1 P-K4 P-K4. En notation som använder etiketter för leden och filerna kallas algebraisk. I denna notation har en ruta endast en etikett, t.ex. 1 e4 e5.
Olika system — beskrivande vs algebraisk
Beskrivande notation (eng. descriptive notation) var länge vanlig i engelskspråkiga länder och i äldre litteratur. Rutor namnges i förhållande till respektive spelares position (t.ex. "P-K4" för bonden framför kungen två steg). Denna form är lättförståelig i tal men blir otymplig och svår att standardisera eftersom två olika spelare ser brädet från olika håll.
Algebraisk notation använder en fast etikett för varje ruta: filerna a–h och raderna 1–8, vilket ger t.ex. e4, d5 osv. Ett helt parti kan skrivas kompakta och entydigt. Modern, internationell schackpraxis använder huvudsakligen algebraisk notation.
Grundregler för algebraisk notation
- Varje drag skrivs med pjäsen (utom bonde) som förkortning följt av målrutan: Nf3 (springare till f3), Bb5 (löpare till b5). Internationellt används engelska bokstäver för pjäser: K = king (kung), Q = queen (drottning/dam), R = rook (torn), B = bishop (löpare), N = knight (springare). Bonddrag anges endast med målrutan: e4, d5.
- Dragnummer skrivs normalt så att vit och svart står efter varandra: 1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 …
- Slag markeras med ett "x": Bxd5 (löpare tar på d5), exd5 (bonde från e-file tar på d5).
- Rockad: O-O för kort rockad (kung + torn på konungssida), O-O-O för lång rockad (drottningssida). Notera att dessa skrivs med stora bokstaven O, inte nollor.
- Schack markeras ofta med + och schackmatt med # (t.ex. Qh5+ eller Qh7#). Vissa teman/utgåvor kan använda andra symboler men +/# är standard.
Specialdrag och hur de noteras
- Promotion (bonde blir annan pjäs): skriv målrutan följt av = och pjäsbokstaven: e8=Q (bonde till e8 och underpromotion eller vanlig promotion till dam). I äldre texter kan man se e8Q utan =.
- En passant: skriv fångst som vanligt, t.ex. exd6 (om svart har spelat d7–d5 och vit tar e5xd6 en passant). Vissa notationer lägger till "e.p." efter draget för att förtydliga, men det är inte nödvändigt i algebraisk notation då reglerna avgör giltigheten.
- Slag och kollisioner: om ett slag är tvetydigt anges vilken pjäs som slår genom fil eller rad eller båda — se nästa avsnitt.
Diskriminering vid tvetydighet
När två lika pjäser kan gå till samma ruta måste notation göra draget entydigt. Regeln är:
- Om pjäserna står på olika filer: ange filen för den pjäsen som flyttar, t.ex. Nbd2 (springaren från b-filen till d2).
- Om pjäserna står på samma fil men olika rader: ange raden, t.ex. N1c3.
- Om båda fil och rad skiljer: ange både, t.ex. R1a3 eller Qh4b6 (i praktiken räcker alltid en av dem, men vid behov används båda för klarhet).
- Vid slag kombineras detta: Raxd1 betyder tornet från a-filen tar på d1.
Symboler för partianalys och bedömning
Utöver själva dragtexten används beteckningar för att bedöma dragets kvalitet eller ställningens resultat:
- ! bra drag, !! utmärkt drag
- ? dåligt drag, ?? katastrofalt drag
- !? intressant, ?! tveksamt
- = eller ± används i analytiska texter för att ange fördel (± vit bättre, ∓ svart bättre) — dessa symboler förekommer mest i kommenterade partier.
Turneringspraxis och registrering
I turneringar måste spelare i normaltempo föra scoresheet (partibok). Det skrivs ofta med kolumner för varje drag, spelarnas namn, startposition och resultat (1–0, 0–1 eller ½–½). Det finns dock undantag: i snabbschack och blixt (rapid/blitz) kan reglerna tillåta att man inte antecknar drag.
Skriv tydligt och konsekvent — vid tvivel om ett påstående eller protest är det viktigt att scoresheet är läsbart. I blinda simultaner eller särskilda format finns andra rutiner.
Digitala format: PGN och FEN
PGN (Portable Game Notation) är standardformatet för att spara partier i textform. En PGN-fil innehåller rubriker (spelare, datum, evenemang) och sedan dragsekvensen i algebraisk notation. Exempel på inledningen av ett parti i PGN:
1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 3. Bb5 a6
FEN (Forsyth–Edwards Notation) används för att beskriva en specifik schackställning på ett entydigt sätt och innehåller information om pjäsernas placering, vem som står på draget, rockadrättigheter, en passant-ruta, halvtur- och fullruträknare. FEN används ofta i databaser och för att dela ställningar mellan program.
Praktiska exempel
Algebraiskt partiexempel (Ruy López):
1. e4 e5 2. Nf3 Nc6 3. Bb5 a6 4. Ba4 Nf6 5. O-O Be7 …
Beskrivande motsvarighet (ungefär): 1 P-K4 P-K4 2 N-KB3 N-QB3 3 B-N5 P-QR3 … (notera att termerna och perspektivet förändras beroende på spelare).
Vanliga frågor och tips
- Vilka bokstäver används för pjäser? Internationellt används K, Q, R, B, N. I svenskspråkig text kan man se lokaliserade förkortningar (t.ex. T = torn, L = löpare, S = springare, D = dam) i kommenterade partier, men PGN och turneringspraxis följer internationell standard.
- Behöver jag alltid skriva "e.p." för en passant? Nej — draget blir entydigt genom reglerna; "e.p." kan användas som förtydligande men är inte nödvändigt i modern algebraisk notation.
- Hur noterar jag resultatet? Skriv 1-0 för vit seger, 0-1 för svart seger, 1/2-1/2 (eller ½–½) för remi.
Genom att lära sig algebraisk notation får du ett effektivt och internationellt gångbart system för att spela in, analysera och dela schackpartier. För historisk fördjupning i äldre system och manuskript, se ovanstående referenser till tidiga texter och manuskript.


