Kinesiska tecken
Kinesiska tecken är symboler som används för att skriva det kinesiska och japanska språket. Tidigare användes de även på andra språk som koreanska och vietnamesiska. Dessa tecken började användas för minst 3000 år sedan, vilket gör dem till ett av de äldsta skriftsystemen i världen som fortfarande används idag. På kinesiska kallas de hanzi (汉字/漢字), vilket betyder "Han-tecken". På japanska kallas de kanji, hanja på koreanska och Han Nom på vietnamesiska.
Kinesiska tecken är en viktig del av den östasiatiska kulturen. Kinesiska tecken kan betraktas som abstrakt konst, eftersom tecknen består av linjer och punkter. Konsten att skriva kinesiska tecken kallas kalligrafi.
Kinesisk kalligrafi
klassisk kinesisk skrift
Skrivning
Kinesiska tecken är en typ av logogram, dvs. skrivna symboler som representerar ord i stället för ljud. De flesta tidigare kinesiska tecken var piktogram, som är enkla bilder som används för att beteckna något slags sak eller idé. I dag är mycket få moderna kinesiska tecken rena piktogram, utan de är en kombination av två eller flera enkla tecken, även kallade radikaler. Även om många radikaler och tecken visar ett ords betydelse är det inte alla som passar in i den beskrivningen. Ibland ger en radikal eller till och med ett helt tecken i sig självt antydningar om ordets uttal, i stället för dess betydelse.
För att bättre förklara de olika syftena med och typerna av kinesiska tecken som finns har kinesiska forskare delat in de kinesiska tecknen i sex kategorier som kallas liushu (六书 / 六書), som bokstavligen översatts som de sex böckerna. De sex typerna av kinesiska tecken är följande:
- Piktogram, xiàng xÍng (象形): tecken med en enkel bild eller en radikal som direkt representerar konkreta substantiv som personer, platser och saker. Exempel på detta är:
Kinesiska tecken (traditionell/ förenklad) | Pīnyīn (Mandarin uttal) | Betydelse | Ser ut som |
shān | berg | 3 toppar | |
rén | person/folk/mänsklighet | en varelse som står på två ben | |
kŏu | munnen | en öppen mun | |
dāo | svärd/kniv | ett blad | |
mù | trä | ett träd | |
日 | rì | sol/dag | en sol med ett moln i mitten |
yuè | Månad/månad | samma som 日, men i form av en halvmåne | |
nǚ | kvinna/flicka/kvinna | person med stora bröst | |
zi/zĭ | barn | ett barn lindat i en filt | |
馬 / 马 | mǎ | häst | en häst med ett huvud, en mane, en kropp, en svans och fyra ben |
鳥 / 鸟 | niǎo | fågel | en varelse med ett huvud och en vinge med fjädrar |
mù | Ögon | ett öga med två ögonlock | |
shuǐ | vatten | tre vattenströmmar |
- Enkla ideogram, zhǐ shì (指事): tecken som använder en radikal för att representera abstrakta substantiv, t.ex. idéer och abstraktioner. Exempel på detta är bland annat:
Kinesiska tecken (traditionell/ förenklad) | Pīnyīn (Mandarin uttal) | Betydelse | Ser ut som |
一 | yī | en | 1 rad |
èr | två | 2 rader | |
sān | tre | 3 rader | |
大 | dà | stor/stor/stor/stor | en person 人 som sträcker ut sina armar så brett som möjligt |
tiān | himmel/himmel/dag | som 大, men en rad ovanför, så den största av de stora | |
xiǎo | liten/smal | fingrar som håller fast vid en nål | |
shàng | upp/över/förut | en växts stjälk och blad ovanför marken | |
xià | ner/under/nerst | en växts rötter | |
本 | běn | rot | ett träd 木 med rötterna under jorden |
mò | apex | ett träd 木 med en extra linje i toppen, så att den allra översta delen |
- Komplexa ideogram, huì yì (会意), eller tecken som använder mer än en radikal för att representera mer komplexa idéer eller abstraktioner. Exempel på detta är:
Kinesiska tecken (traditionell/ förenklad) | Pīnyīn (Mandarin uttal) | Betydelse | Ser ut som |
míng | ljus/ljus/morgon | en sol 日 och en måne 月 bredvid varandra, vilket betyder att morgondagen kommer att inträffa efter att solen och månen har passerat. | |
hǎo | bra | en kvinna 女 och ett barn 子 bredvid varandra, vilket visar att en kvinna med barn är bra. | |
xiū | vila | en person 亻(人) bredvid ett träd 木 | |
lín | skogar | två träd 木 bredvid varandra | |
sēn | skog | tre träd 木 bredvid varandra |
- Fonetiska låntecken, jiǎ jiè (假借), eller tecken som lånar en radikal från andra tecken för att de låter likadant, inte för att de har samma betydelse. Dessa kallas rebusar, eller bilder/bokstäver/siffror/symboler som används för att representera ett ord med samma uttal. Till exempel skriver någon meningen "Vi ses ikväll" som "⊙ L C U 2nite". Ibland görs ett nytt tecken för det ursprungliga ordet för att det inte ska uppstå någon förvirring mellan de olika orden.
Kinesiska tecken (traditionell/ förenklad) | Rebus-ord (Mandarin uttal) | Originalord | Nytt tecken för det ursprungliga ordet |
來/来 | lái "att komma" | lai "vete" | 麥/麦 mài |
sì "fyra" | sī "näsborre(n)" | 泗, kan också betyda "slem/sniffning". | |
běi "norr" | bèi "baksidan (av kroppen)" | ||
yào "att vilja" | yāo "midja" | ||
shǎo "få/liten" | shā "sand" | 沙 och 砂 | |
yŏng "för evigt/ evighet" | yŏng "simma" |
Exempel på ord som använder fonetiska tecken och som är vanliga i dagens värld är namn på länder, till exempel Kanada, som uttalas Jiānádà (加拿大) på kinesiska. Medan det tredje tecknet 大 dà, som har betydelsen "stor/stor/stor", verkar beskriva Kanada väl, eftersom det är ett stort land, har de två första tecknen 加 jiā, som betyder "att lägga till", och 拿 ná, som betyder "att ta", inget uppenbart samband med Kanada. Man kan därför säga att dessa tecken valdes endast för att uttalet av varje tecken låter som stavelserna i det engelska namnet på landet.
- Semantiskt-fonetiska sammansättningar, xíng shēng (形声), är tecken som har minst en radikal som antyder ordets betydelse och minst en radikal som antyder ordets uttal. De flesta kinesiska tecken är denna typ av tecken. Tecknet 媽 / 妈 mā betyder till exempel mor, och tecknet består av 2 radikaler, 女 och 馬 / 马. Den semantiska radikalen 女 betyder kvinnlig/kvinna/flicka, eftersom ordets betydelse är relaterad till radikalen, och även om betydelsen av den fonetiska radikalen 馬 / 马 mǎ har lite att göra med ordets betydelse, om ens någon alls, låter den likt ordet 媽 / 妈 mā,så den används för att hjälpa läsaren att komma ihåg ordets uttal. Andra exempel är:
Kinesiska tecken (traditionell/ förenklad) | Pīnyīn (Mandarin uttal) | Betydelse | Semantisk radikal | Fonetisk radikal (betydelse) |
qīng | klart | 氵(水) vatten | 青 qīng (grönblått) | |
jīng | Ögon | 目eye | 青 qīng (grönblått) | |
cài | grönsaks-/maträtt | 艹 (艸) gräs/växt | 采 cǎi (skörd) | |
mù | att tvätta sig | 氵(水) vatten | 木 mù (trä) | |
lín | att hälla | 氵(水) vatten | 林 lín (skog) | |
嗎 / 吗 | ma | ja-nej-frågetecken (ord som avslutar meningen i en ja-nej-fråga). | 口 mun (interjektioner och partiklar har ofta denna radikal) | 馬/马 mǎ (häst) |
- Omvandlade kognater, zhuan zhu (转注), eller tecken som tidigare var olika sätt att skriva andra tecken, men som senare har fått en annan betydelse.
Kognat ord | Originalord | Nytt uttal och ny betydelse av ett likalydande ord |
老 lăo "gammal" | kào "test, prov" |
Ingen vet exakt hur många kinesiska tecken det finns, men i de största kinesiska ordböckerna finns omkring femtiotusen tecken, även om de flesta av dem bara är varianter av andra tecken som förekommer i mycket gamla texter. Tecknet 回 (huí) har till exempel också skrivits som varianttecknen 迴,廻,囬,逥,廽,och 囘, även om de flesta kineser bara känner till och använder varianten 回. Studier i Kina visar att normalt används tre till fyra tusen tecken i det dagliga livet, så man kan säga att någon måste kunna tre till fyra tusen tecken för att vara funktionellt läskunnig på kinesiska, eller kunna läsa vardaglig skrift utan allvarliga problem.
Tecken är ett slags grafiskt språk, som skiljer sig mycket från språk som använder ett alfabet, till exempel engelska. Det korrekta sättet att skilja dem åt är att komma ihåg strukturen och betydelsen av varje tecken, inte uttalet, eftersom det finns ett mycket nära samband mellan teckenens betydelse och struktur. Exempel: 房(hus)=户+方. 房 är ett tecken med formuttalning. 户 står för form och 方 för uttal. 户 betyder "dörr". 房 betyder "En person bor bakom en dörr". 方 uttal är fang och tonen är 1, och med tonmärket skrivs det som fāng. 房 uttal är också fang, men tonen är 2, och med tonmärket skrivs det som fáng.
Kinesiska tecken på andra språk
Kinesiska tecken har använts för att skriva andra språk.
Det finns fortfarande många kinesiska tecken som används på japanska och koreanska. I allmänhet avgörs en japansk persons utbildningsnivå av hur många kinesiska tecken han eller hon förstår. Även om koreaner numera oftast skriver med hangul, det inhemska koreanska alfabetet, har man upptäckt att vissa betydelser inte kan uttryckas tydligt med enbart hangul, så man måste använda kinesiska tecken som en anteckning med parentes. Före 1446 använde koreanerna endast kinesiska tecken.
På japanska kallas de kanji. Kanji kan användas för att skriva både japanska ord och kinesiska lånord. I japansk skrift används en blandning av kanji och två kanasystem. Kanji används främst för att visa ett ords betydelse, medan hiragana och katakana är stavelserier som visar uttalet av japanska ord. Båda skriftsystemen används ofta när man skriver japanska.
På koreanska kallas de hanja. Under större delen av Koreas historia var hanja det enda skriftsystem som de flesta läskunniga koreaner kände till. Även om hangul uppfanns 1446 användes det bara av vanliga medborgare och inte av regeringen förrän Korea blev självständigt från Japan. Numera skriver de flesta koreaner mest på hangul. I Nordkorea skriver man nästan helt och hållet i hangul sedan Kim Il-sung avskaffade hanja från koreanska. I Sydkorea skriver man mest på hangul, och ibland skriver man lite hanja i vissa fall. Hanja används nästan aldrig för att skriva inhemska koreanska ord. När det gäller dessa ord skriver koreanerna dem vanligtvis bara i hangul. Hanja används vanligtvis bara används för att skriva ner kinesiska låneord, och vanligtvis bara när betydelsen av ett låneord inte är uppenbar utifrån sammanhanget.
På vietnamesiska kallas de chữNôm. Många kinesiska lånord användes i vietnamesiska, särskilt i gammal vietnamesisk litteratur. Samtidigt som vietnameserna använde många kinesiska tecken uppfann de också tiotusentals egna tecken för att skriva vietnamesiska ord. De radikaler som användes i chữ Nôm var oftast en blandning av ordets betydelser och uttal.
Relaterade sidor
- Förenklade kinesiska tecken
- Traditionella kinesiska tecken
- Wade-Giles, ett romaniseringssystem som används för att skriva kinesiska med det romerska alfabetet.
Frågor och svar
F: Vad är kinesiska tecken?
S: Kinesiska tecken är symboler som används för att skriva det kinesiska och japanska språket.
F: Hur länge har kinesiska tecken använts?
S: Kinesiska tecken har använts i minst 3 000 år, vilket gör dem till ett av de äldsta skriftsystemen i världen som fortfarande används idag.
F: Vad kallas kinesiska tecken på kinesiska och japanska?
S: På kinesiska kallas kinesiska tecken för hanzi (汉字/漢字), vilket betyder "Han-tecken". På japanska kallas de för kanji.
F: Vad kallas kinesiska tecken på koreanska och vietnamesiska?
S: På koreanska kallas kinesiska tecken för hanja. På vietnamesiska kallas de chữ Hán.
F: Är kalligrafi en viktig del av den östasiatiska kulturen?
S: Ja, kalligrafi är en viktig del av den östasiatiska kulturen.
F: Vad är kalligrafi?
S: Kalligrafi är konsten att skriva kinesiska tecken.
F: Förutom kinesiska och japanska, vilka andra språk använde kinesiska tecken tidigare?
S: Tidigare användes kinesiska tecken även på andra språk som koreanska och vietnamesiska.