Chigger (Trombiculidae) – parasitiskt kvalster som orsakar kliande bett

En chigger är ett litet, parasitiskt kvalster som lever i högt gräs. Den tillhör en större familj som kallas Trombiculidae. Chiggers är mycket små – ofta bara 0,2–0,4 mm – och syns därför sällan med blotta ögat.

Endast larvstadiet hos dessa kvalster suger blod eller kroppsvätskor från värddjur; de vuxna stadierna lever fritt i markvegetationen och är inte parasitiska. De arter av Trombiculidae som biter i larvstadiet orsakar "intensiv irritation" eller "en välling, vanligtvis med svår klåda och dermatit". Reaktionen beror på att larverna utsöndrar matsmältningsenzymer som bryter ned hudceller och bildar en liten kanal (stylostom) som de suger upp vätskan genom.

Deras färg kan variera från klarröd till brun. De är nästan för små för att kunna ses med blotta ögat, så det är nästan omöjligt att kontrollera gräset efter dem. Kliande utslag eller små röda knottror uppträder ofta 2–3 timmar efter att en värd har blivit biten och klådan kan pågå i dagar till veckor. De biter på varma, fuktiga ställen, t.ex. i armhålorna, under knäna och på könsorganen.

Trombiculidae lever i skogar och gräsmarker och i låga, fuktiga områden som skogar, bärbuskar, fruktträdgårdar, längs sjöar och vattendrag. Den lever dock på torrare platser som gräsmattor, golfbanor och parker. De är mest talrika på försommaren när gräs, ogräs och annan vegetation är som mest intensiv.

I larvstadiet fäster de sig på olika djur och människor och äter på hudens yta, vilket ofta orsakar klåda. Det är viktigt att känna igen att larverna inte borrar sig in i huden utan bildar en ytlig kanal där de suger upp det nedbrutna vävnadsvätskan. Sårskorpor och sekundärinfektion kan uppstå om man kliar mycket.

Den mest kända arten i Nordamerika är den hårt bitande Trombicula alfreddugesi i sydöstra USA, den fuktiga mellanvästern och Mexiko. I Storbritannien är Trombicula autumnalis den vanligaste chiggern, "skördemetern". Den lever genom Västeuropa till Östasien. I delar av Asien och Stilla havsområdet överför vissa närbesläktade kvalster (särskilt i släktet Leptotrombidium) sjukdomen skrombält (scrub typhus), men de flesta chiggerarter orsakar enbart lokala, kliande utslag.

Förebyggande och praktiska råd:

• Använd långärmade kläder och långa byxor i områden med högt gräs; stoppa byxbenen i strumpor för att förhindra att larver kryper in.
• Använd insektsmedel på kläder eller hud som innehåller DEET eller permetrin (följ produktens instruktioner).
• Undvik att sitta eller lägga sig direkt i tät vegetation och håll gräs och buskage kort runt tomter och lekplatser.
• Dusch och tvätta kroppen samt tvätta kläder i varmt vatten så snart som möjligt efter exponering; detta minskar risken att larver sitter kvar och suger längre.

Behandling vid bett och klåda:

• Tvätta området med tvål och vatten för att minska risken för sekundärinfektion.
• Lokala lindrande medel mot klåda, t.ex. kortisonkräm eller kylande gel, kan minska besvären. Antihistamintabletter kan också hjälpa vid svår klåda.
• Undvik att klia för mycket; om sår eller varbildning uppstår, kontakta vården för bedömning och eventuell antibiotikabehandling.
• Sök vård om du får tecken på allvarlig infektion (ökad rodnad, svullnad, feber) eller om du varit i ett område där sjukdomar som skrombält förekommer och får feber eller allmänpåverkan.

Sammanfattningsvis är chiggers små, ofta besvärande kvalster vars larver orsakar kliande utslag efter kontakt. Med enkla förebyggande åtgärder, korrekt hygien efter exponering och lämplig lokal behandling går problemen i regel över utan allvarliga följder.