Folkrepubliken Kina gjorde sin olympiska debut vid de olympiska sommarspelen 1952. Det året beslutade Internationella olympiska kommittén att både Kina och Republiken Kina (ROC — som nyligen flyttat sin regering till Taiwan efter det kinesiska inbördeskriget) skulle få delta. Republiken Kina drog dock omedelbart tillbaka sitt lag i protest mot att två kinesiska representationer tilläts.
Från frånvaro till återkomst
Efter 1952 följde en lång period då Folkrepubliken Kina i praktiken stod utanför den olympiska rörelsen på grund av tvisten om vilken kinesisk regering som skulle representera "Kina" i internationella sammanhang. Den kinesiska olympiska kommittén har rötter tillbaka till början av 1900‑talet (bildad 1910 enligt vissa källor), men det var först när Internationella olympiska kommittén 1979 fattade ett avgörande kring representationsfrågan som dörren öppnades för en normalisering. I samma beslut accepterades att ROC skulle fortsätta tävla under namnet Chinese Taipei, vilket gjorde det möjligt för Folkrepubliken Kina att ansluta sig till den olympiska rörelsen igen.
Efter att PRC:s kommitté erkändes deltog landet åter i olympiska spel från och med vintersäsongen 1980, och gjorde sin första olympiska återkomst i sommarspelen 1984. Sedan dess har Kina stadigt stärkt sin ställning inom många idrotter och räknas idag till en av de stora nationerna i medaljtoppen.
Politiska kontroverser och boykotter
Kinas olympiska deltagande har ofta påverkats av politiska spänningar. Under kalla kriget deltog exempelvis vissa länder i bojkott av spel (som 1980 och 1984) och frågor kring Kinas mänskliga rättigheter, relationen till Taiwan och andra politiska frågor har periodvis lett till internationell kritik. Inför de olympiska spelen i Peking 2008 förekom omfattande debatt och kampanjer från människorättsgrupper, och själva OS‑eldens internationella fackelstafett mötte demonstrationer i flera städer.
Hongkong och speciella arrangemang
Hongkong har haft en egen nationell olympisk kommitté sedan 1950 och har skickat idrottare till spelen sedan 1952. Efter överlämningen av territoriet 1997 fortsatte Hongkong att tävla separat under beteckningen Hongkong, Kina, med eget lag och egna uttagningar trots att det är en särskild administrativ region inom Folkrepubliken Kina.
Peking 2008 och Kinas värdskap
Folkrepubliken Kina har hittills varit värd för de olympiska spelen vid minst ett tillfälle: de olympiska sommarspelen 2008 i Peking. Spelen präglades av storslagna arenor (bland annat National Stadium, ofta kallat "Fågelboet", och National Aquatics Center, "Vattenkubben"), en uppmärksammad öppningsceremoni regisserad av Zhang Yimou och en omfattande internationell bevakning.
Peking 2008 hyllades i många avseenden för sin organisationsförmåga och tekniska genomförande, samtidigt som arrangemanget också drog kritik för frågor som luftkvalitet, kostnader och mänskliga rättigheter. Sportligt sett markerade spelen att Kina hade utvecklats till en ledande idrottsnation — värdlandet toppade medaljtabellen i Peking och visade bredd inom idrotter som simning, gymnastik, bordtennis, hopp och tyngdlyftning.
Efter 2008: fortsatt utveckling
Efter framgångarna i Peking har Kina fortsatt att bygga ut sin idrottsinfrastruktur och satsa på elitidrott. Landet blev också värd för de olympiska vinterspelen 2022 i Beijing, vilket gjorde staden till den första som arrangerat både sommar- och vinterspel. Kinas roll i det olympiska systemet i dag är betydande — både som tävlande stormakt och som arrangör av stora internationella evenemang — även om politiska och samhälleliga frågor fortfarande ibland förs in i debatten kring spelen.
Sammanfattning: Kinas olympiska historia är tätt sammanflätad med 1900‑talets och 2000‑talets politiska utveckling. Från tidig närvaro 1952, via en lång period av frånvaro och förhandlingar om representation, till ett återinträde i slutet av 1970‑talet och därefter snabb sportslig uppgång och värdskap för världens största idrottsevenemang.