Tschuktjiska havet – fakta, geografi och natur i Arktis

Upptäck Tschuktjiska havet — fakta, geografi och unik arktisk natur. Kartor, kustbyar, djurliv, klimat och historiska platser i Norra ishavet.

Tschuktjiska havet är ett randhav i Norra ishavet. Det avgränsas i väster av De Long Strait utanför Wrangel Island och i öster av Point Barrow i Alaska, där Beauforthavet ligger. Beringssundet utgör dess sydligaste gräns och förbinder det med Beringshavet och Stilla havet. Den viktigaste hamnen i Tschuktjiska havet är Uelen i Ryssland. Den internationella datumgränsen korsar Tjukishavet. Den flyttas österut för att undvika Wrangelön samt det autonoma distriktet Tjukotka på det ryska fastlandet.

Geografi och fysiska förhållanden

Havet har en yta på cirka 595 000 km² (230 000 mi²). Det ligger i stor utsträckning över den arktiska kontinentalsockeln och är därför relativt grunt jämfört med många andra hav; stora delar är mestadels grundare än 200 meter. Havet påverkas kraftigt av inflöde av varmt och näringsrikt vatten från Stilla havet genom Beringssundet, vilket ger följdeffekter för temperatur, salthalt och ekologi.

Klimat och ismönster

Klimatet är arktiskt med långa, hårda vintrar och korta, svala somrar. Stora delar av ytan är täckta av havsis under vinterhalvåret; ismängden varierar år från år men i allmänhet är havet isbelagt större delen av året. Det är endast möjligt att resa genom området sommar/höst under ungefär fyra månader per år, när isen drar sig tillbaka och öppna farleder uppstår. Klimatförändringar påverkar dock ismönstret och öppnar vissa år längre perioder med isfria ytor, vilket förändrar både natur- och människopåverkan.

Öar och kustlinje

Tschuktjiska havet har relativt få öar jämfört med andra arktiska hav. Wrangelön ligger vid havets nordvästra gräns och Heraldön ligger nära dess norra gräns — (obs: Heraldön omnämnd i originaltexten; ofta nämns Herald Island i anslutning till Wrangel). Längs kusterna finns också flera små öar och kustnära vikar. På sibiriska sidan återfinns en rad udde- och ortsnamn: Kap Billings, Kap Schmidt, Amguyema-floden, Kap Vankarem, den stora Kolyuchinskaya-bukten, Neskynpil'gyn-lagunen, Kap Serdtse-Kamen, Enurmino, Chegitun-floden, Inchoun, Uelen och Kap Dezhnev. I Alaska är de floder som rinner ut i Tschuktjiska havet bland annat Kivalina, Kobuk, Kokolik, Kukpowruk, Kukpuk, Noatak, Utukok, Pitmegea och Wulik. De viktigaste floderna som strömmar in från den sibiriska sidan är Amguyema, Ioniveyem och Chegitun.

Ekologi och natur

Tack vare inflödet av näringsrikt vatten från Stilla havet är Tschuktjiska havet relativt produktivt under sommaren. När isen smälter uppstår stora planktonblomningar som utgör basen i ett rikt marint näringsväv. I havet finns viktiga bestånd av arktiska fiskar som t.ex. torskarter (inklusive arktisk torsk), samt mindre pelagiska arter som är föda åt större rovdjur.

Typiska marina däggdjur är valross, olika sälar (bl.a. ringsäl), samt valarter som nordkaper och beluga (vitsval), vilka utnyttjar öppna vattenskalor och iskanter. Rovdjur som isbjörn jagar i området, särskilt i närheten av iskanter. Havet är också viktigt för fågellivet; Wrangelön och andra öar hyser stora kolonier av sjöfåglar och är skyddade områden — Wrangelön är t.ex. klassat som ett världsarv.

Människor, bosättningar och kultur

Havet är uppkallat efter det tschuktjiska folket. De och andra ursprungsbefolkningar som sibiriska Yupik och inupiat bor längs stränderna och på Chukotkahalvön. Traditionellt har människor livnärt sig på fiske, valfångst och valrossjakt, samt andra former av kustnära resurssamling. Större moderna bosättningar är få; den viktigaste hamnen på den ryska sidan är Uelen.

Navigering, resurser och miljöfrågor

Den arktiska läget och isförhållandena gör sjöfart och prospektering svår och säsongsberoende. Men med minskande is har intresset för sjötransporter och för prospektering efter olje- och gasfyndigheter ökat, vilket skapar både ekonomiska möjligheter och miljörisker. Känsliga arktiska ekosystem gör oljeutsläpp och ökad mänsklig aktivitet särskilt problematiska. Därför finns numera ökat fokus på bevarande, skyddade områden och samråd med ursprungsbefolkningar.

Sammanfattning

• Yta: cirka 595 000 km².
• Isförhållanden: isbelagt stora delar av året, normalt navigerbart omkring fyra månader.
• Ekologi: produktivt sommartid med rik planktonflora, viktiga bestånd av fisk, sälar, valross, valar och isbjörn.
• Människor: traditionellt bebott av tschuktjier samt andra arktiska folk som livnär sig på marina resurser.
• Miljö och framtid: klimatförändringar och ökad mänsklig aktivitet ger både möjligheter och risker för området.

Frågor och svar

F: Vad är Tjockishavet?

F: Hur stort är Tschuktjiska havet?

F: När kan man resa i Tjukishavet?

F: Finns det några öar i Tschuktjiska havet?

Fråga: Vem bor på eller i närheten av dess stränder?

Fråga: Vilka platser ligger längs Sibiriens kust av detta hav?

F: Vilka floder rinner in i landet från Alaska respektive Sibirien?

Sök med bokstav