EU-medborgarskap: juridisk status, rättigheter och nationell reglering
Översikt av EU‑medborgarskapets juridiska status, centrala rättigheter (fri rörlighet, rösträtt, konsulärt skydd) och hur medlemsstaternas nationella lagstiftning reglerar förvärv och förlust.
Medborgarskap i Europeiska unionen är en juridisk status som infördes genom Maastrichtfördraget 1992. Det är ett kompletterande medborgarskap som tillkommer personer som är medborgare i ett av Europeiska unionens medlemsstater och ger särskilda rättigheter inom unionens område utöver de nationella medborgerliga rättigheterna.
Bildgalleri
3 BilderÖversikt
EU-medborgarskap bygger på nationalitet i en medlemsstat och är därför beroende av varje medlemsstats lagstiftning om medborgarskap. Det innebär att rättigheter som följer av EU-medborgarskapet gäller på europeisk nivå, men att frågor som förvärv och förlust av medborgarskap i första hand regleras nationellt.
Historisk bakgrund
Begreppet EU-medborgarskap formaliserades när Maastrichtfördraget trädde i kraft 1992. Fördraget gav en rättslig ram för en gemensam medborgarskapsstatus för personer som var medborgare i någon av medlemsstaterna. Sedan dess har rättigheterna utvecklats genom fördragsändringar, rättspraxis och kompletterande EU-lagstiftning.
Laglig grund och räckvidd
- Komplementärt status – EU-medborgarskapet är ett tillägg till nationellt medborgarskap och medför inte ett helt nytt statligt tillhörande.
- Nationell grund – Endast personer som är medborgare i en medlemsstat omfattas; medlemsstaterna bestämmer vem som är medborgare enligt sin egen lagstiftning.
- Rättsligt ramverk – Bestämmelser om EU-medborgarskap och dess rättigheter finns i unionens fördrag och i beslut och domstolspraxis som tolkas av EU-domstolen.
Huvudsakliga rättigheter
- Fri rörlighet och uppehållsrätt – Rätt att resa till, uppehålla sig i och arbeta i andra medlemsstater under förutsättning av gällande villkor och regler.
- Val- och rösträtt – Rätt att rösta och ställa upp i val till Europaparlamentet samt i kommunalval i den medlemsstat där man bor, även om man inte är medborgare i den staten.
- Konsulärt skydd – Rätt att begära diplomatiskt eller konsulärt bistånd från en annan medlemsstats myndigheter när ens egen medlemsstat saknar representation i ett tredje land.
- Rätt att vända sig till unionsinstitutioner – Möjlighet att lämna petition till Europaparlamentet och att vända sig till EU-ombudsmannen samt att få tillgång till vissa EU-dokument.
Begränsningar och undantag
- Nationell suveränitet – Medlemsstaterna behåller främsta ansvaret för medborgarskapsfrågor, straffrätt och inre ordning.
- Offentlig ordning, säkerhet och hälsa – Rättigheter kan begränsas av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa enligt unionens regler.
- Sociala förmåner – Tillgång till vissa sociala förmåner kan vara villkorad av medlemsstatens nationella regler och kan variera mellan länder och situationer.
Förvärv och förlust av EU-medborgarskap
- EU-medborgarskapet förvärvas automatiskt genom att bli medborgare i en medlemsstat; förlust av nationellt medborgarskap medför normalt förlust av EU-medborgarskapet.
- Regler om förvärv, återfåande eller förlust av nationellt medborgarskap bestäms av varje medlemsstat och kan påverka en persons status som EU-medborgare.
- Vissa fall, som förlust på grund av förvärv av utländskt medborgarskap eller frivillig avsägelse, varierar i praktiken beroende på nationell lagstiftning.
Praktisk betydelse
- EU-medborgarskapet underlättar arbets- och studiebyten inom unionen och stärker rätten till fri rörlighet för miljontals människor.
- Det medför konkreta politiska rättigheter, exempelvis rätten att påverka representanter i Europaparlamentet oavsett i vilken medlemsstat man bor.
- I praktiken fungerar EU-medborgarskapet både som en juridisk garanti för grundläggande friheter och som en ram för samarbete mellan medlemsstaterna.
Vidare läsning
För en översikt och aktuella uppgifter om institutionella bestämmelser och rättigheter kan information hos EU och nationella myndigheter användas som utgångspunkt. Fördjupning kan också sökas i fördragen och i EU-domstolens praxis.
Historia
Före Maastrichtfördraget (1992) gav Europeiska gemenskapernas fördrag arbetstagarna och deras familjer rätt att resa och bo i vilket medlemsland som helst. Denna idé började när Europeiska kol- och stålgemenskapen inrättades genom Parisfördraget 1951. Detta gjorde det möjligt för arbetstagare inom kol- och stålindustrin att flytta till ett annat land för att arbeta. År 1957 inrättades Europeiska ekonomiska gemenskapen genom Romfördraget. Det fördraget gjorde det möjligt för alla arbetstagare att röra sig fritt.
EG-domstolen har en bredare uppfattning om den fria rörligheten. Domstolen menade att människor borde få flytta till ett annat land för att få en bättre livsstil, inte bara för att tjäna mer pengar genom att arbeta. Enligt den lag som EG-domstolen har stiftat spelar det ingen roll varför en arbetstagare vill flytta utomlands, de kan börja arbeta deltid eller heltid och få extra hjälp från det nya landet.
Andra beslut av EG-domstolen gjorde det möjligt för en medborgare från ett medlemsland att bo var som helst i EU och behandlas på samma sätt som en medborgare i det nya landet.
Början av EU-medborgarskap
Idén om EU-medborgarskapet började med Maastrichtfördraget och utvidgades genom Amsterdamfördraget. Enligt Amsterdamfördraget ska unionsmedborgarskapet inte ersätta det nationella medborgarskapet, utan endast komplettera det.
Vem är EU-medborgare?
I artikel 17.1 i det ändrade EG-fördraget anges följande
Härmed fastställs unionsmedborgarskap. Varje person som är medborgare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet.
EU-medborgarnas rättigheter
Särskilda rättigheter
Det ändrade EG-fördraget ger EU-medborgarna följande rättigheter:
- Rätten att behandlas på samma sätt som medborgarna i det land där de bor. (artikel 12);
- Rätten att flytta och bo var som helst i EU och att söka vilket jobb som helst. EU-medborgare har också rätt att arbeta för staten, men inte för vissa jobb inom områden som försvar och nationell säkerhet. (artikel 18);
- Rätten att rösta eller kandidera i lokala och europeiska val i alla medlemsstater på samma villkor som medborgarna i den staten (artikel 19);
- Rätten till skydd av de diplomatiska eller konsulära myndigheterna i något EU-land när man befinner sig i ett land utanför EU, om det inte finns några diplomatiska eller konsulära myndigheter i medborgarens eget land (artikel 20);
- Rätten att be om hjälp från Europaparlamentet eller Europeiska ombudsmannen om något EU-organ har agerat illa. (artikel 21);
- Rätten att kontakta EU:s organ på ett av de officiella språken och att få svar på samma språk (artikel 21).
- Rätten att få tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (artikel 255).
Medborgare i nya länder som ansluter sig till EU kan få vissa av sina rättigheter begränsade i upp till sju år efter anslutningen.
Brexit
Storbritannien kommer att lämna Europeiska unionen. Det är fortfarande oklart om brittiska medborgare kommer att fortsätta att ha EU-medborgarskap efter brexit.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: När startades medborgarskapet i Europeiska unionen?
S: Medborgarskapet i Europeiska unionen infördes genom Maastrichtfördraget, som undertecknades 1992.
F: Vad är medborgarskap i Europeiska unionen?
S: EU-medborgarskap är ett ytterligare medborgarskap utöver att vara medborgare i ett av EU:s medlemsländer, vilket ger extra rättigheter till medborgare i EU:s medlemsstater.
F: Ersätter EU-medborgarskapet medborgarskapet i ett medlemsland?
S: Nej, EU-medborgarskap är ett tillägg till att vara medborgare i ett av EU:s medlemsländer.
F: Vilka rättigheter ger EU-medborgarskapet medborgare i EU:s medlemsstater?
S: Medborgarskap i Europeiska unionen ger extra rättigheter till medborgare i Europeiska unionens medlemsstater, även om dessa rättigheter kan variera beroende på den specifika situationen.
F: Varför inrättades medborgarskap i Europeiska unionen?
S: EU-medborgarskapet inrättades för att stärka EU-medborgarnas känsla av att tillhöra Europa.
F: Får alla medborgare i EU:s medlemsländer automatiskt medborgarskap i Europeiska unionen?
S: Ja, medborgare i EU:s medlemsländer beviljas automatiskt medborgarskap i Europeiska unionen.
F: Finns det några nackdelar med medborgarskap i Europeiska unionen?
S: Det finns inga betydande nackdelar med medborgarskap i Europeiska unionen, men det kan finnas vissa begränsningar eller krav för vissa rättigheter beroende på den specifika situationen.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com EU-medborgarskap: juridisk status, rättigheter och nationell reglering Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/20507
Källor
- ena.lu : Treaty of Paris Article 69
- ena.lu : Treaty of Rome Title 3
- eur-lex.europa.eu : Case 53/81
- eur-lex.europa.eu : Case 139/85
- eur-lex.europa.eu : Joined cases 286/82 and 26/83
- eur-lex.europa.eu : Case 186/87
- eur-lex.europa.eu : Advocate General Jacobs' Opinion
- denmark.dk : "The Danish Opt-Outs"
- eur-lex.europa.eu : Treaty of Rome
- bbc.com : Brexit: How would no deal affect UK citizens in the EU? - BBC News