Kompurgation - medhjälpareden: historiskt rättegångsförsvar i England

Upptäck kompurgation och medhjälpareden i Englands rättegångshistoria — hur vittnesed och samhällstro formade försvar från medeltid till avskaffandet 1833.

Kompurgation var en gammal form av försvar i en rättegång, särskilt i medeltida rättssystem. Den anklagade kallade ett antal personer — vanligtvis tolv — som svor på att de trodde på hans eller hennes oskuld eller att de trodde på den anklagades ed. Dessa personer kallades kompurgatorer eller medhjälpare; de intygade inte själva fakta i målet utan att de litade på den anklagades ed och karaktär.

Hur kompurga­tion fungerade

Vid kompurga­tion lade den anklagade fram en ed om sin oskuld eller om sin skuldfria ställning i en tvist. Därefter uppträdde kompurgatorerna och avlade var för sig en ed om att de trodde på den anklagades ed. Poängen var inte att kompurgatorerna bevittnade händelsen utan att deras ed och ställning i samhället gav tyngd åt den anklagades ord. Antalet kompurgatorer varierade, men tolv var ett vanligt antal — samma siffra som senare kom att förknippas med jury.

Historisk bakgrund och spridning

Kompurgation har rötter i germansk och anglosaxisk rätt och förekom i olika former i stora delar av medeltida Europa. Systemet byggde på personliga relationer, socialt förtroende och lokal heder — i samhällen där vittnesmål och dokumentation var begränsade kunde sådana edsbaserade lösningar uppfattas som trovärdiga.

Utvecklingen i England

I England började bruket av kompurga­tion i brottmål att begränsas under 1100‑talet i samband med kungliga rättsreformer. Reformarbetet under Henrik II — bland annat Clarendonkonstitutionerna 1164 och vidare reformer som ledde fram till assize‑förfaranden — bidrog till att ersätta edssystemet i många brottmål med mer formella förfaranden och juryförhör. Inom common law skedde en gradvis övergång från edsbasade lösningar till juryer och kongruenta beviskrav.

Samtidigt fortsatte kompurga­tion att användas i vissa civilrättsliga mål, särskilt i fordrings- och skuldärenden, där den svarande kunde ”wager of law” (engelsk term för kompurga­tion) för att göra gällande att kravet var obefogat. Eftersom systemet var sårbart för perjury och ansågs otillfredsställande i ett mer dokumentärt och bevisbaserat rättssamhälle, minskade dess användning successivt.

Avskaffande och eftermäle

Kompurgationen förlorade sin rättsliga betydelse under senmedeltid och tidig modern tid när beviskrav, dokumentation och jurysystemet blev mer utvecklade. I praktiken upphörde dess användning i brottmål redan under 1100–1200‑talen i takt med statens centralisering av rättskipning. I civilrättsliga sammanhang levde formen kvar längre men försvann slutligen i England under 1800‑talet; den ses idag som historiskt intressant men olämplig i moderna rättssystem på grund av riskerna för falska eds‑förbindelser och bristande beviskontroll.

Skillnad mot andra medeltida förfaranden: Kompurga­tion skiljer sig från rättegångsordningar som rättegång genom vittnesmål, jury eller prövning genom gudomligt avgörande (ordeal). Till skillnad från ordeals var kompurga­tion inte beroende av fysisk prövning, och till skillnad från juryförfarandet baserades det mer på personligt anseende än på faktaundersökning.

Frågor och svar

F: Vad är kompurgation?

F: Hur många personer kan en anklagad person kalla till compurgation?

F: När avskaffades compurgation i common law i England?

F: Var compurgation fortfarande tillåtet i civilrättsliga mål om skuldsättning?

F: När avskaffades compurgation helt i England?

Fråga: Varför blev compurgation föråldrat i England?

F: Använde andra länder också compurgation som försvar i rättegångar?

Sök med bokstav