Inom kristendomen kan barn döpas när de är små. När barnet blir vuxet används konfirmationen för att försäkra sig om att den vuxne håller det löfte om att bli kristen som gavs när barnet döptes. I en anglikansk kyrka kan man vanligtvis bara ta emot sin första nattvard om man har konfirmerat sig innan.

Konfirmationen är i grund och botten ett vuxet ja till den tro som föräldrarna eller faddrarna lovade på barnets vägnar vid dopet. Den innebär ofta:

  • en period av undervisning och samtal om kristen tro, Bibeln och kyrkans traditioner (konfirmationsundervisning eller konfirmandundervisning),
  • en offentlig bekännelse av tro där konfirmanden själv bekräftar dopets löfte,
  • en ceremoni i kyrkan där konfirmanden mottar välsignelse — i vissa kyrkor också handpåläggning eller smörjelse.

Betyder och syfte varierar mellan olika kyrkotraditioner:

  • Protestantiska (t.ex. lutherska) sammanhang: Konfirmationen är framför allt en bekräftelse av dopet och ett tillfälle för undervisning. I Svenska kyrkan görs detta ofta i tonåren (vanligt kring 14–15 års ålder) och leds av präster och konfirmandledare; den är samtidigt en folkgemensam händelse med läger eller helgaktiviteter.
  • Anglikanskt område: Som nämnts ovan kan konfirmationen krävas för att få ta emot första nattvard i vissa anglikanska församlingar.
  • Katolska kyrkan: Konfirmationen (ofta kallad firmelse) ses som ett sakrament där den helige Ande stärker den troende; den ges många gånger av biskopen och kompletterar dopet.
  • Ortodoxa kyrkor: Här sker ofta krisma (smörjelse/konfirmation) i direkt anslutning till dopet, även för spädbarn, och därmed separeras inte ritualerna på samma sätt som i västkyrkliga traditioner.

Praktiskt innebär konfirmation i många länder också sociala och kulturella inslag: faddrar eller mentorer kan delta, familjer ordnar fester och konfirmander får ofta diplom eller minnesgåvor. Det är vanligt att kyrkor erbjuder både ungdomskonfirmationer och vuxenkonfirmationer för dem som vill bekräfta sin tro senare i livet eller som har bytt samfund.

Det är viktigt att skilja mellan dop och konfirmation: dopet är upptagandet i den kristna gemenskapen och sker ofta som spädbarnsdop; konfirmationen är den personliga bekräftelsen av dopets löfte och visar att den troende själv vill leva enligt den kristna tron. För många är konfirmationen både en religiös och en personlig milstolpe — en möjlighet att reflektera över tro, etik och eget ansvar inom kyrkans ram.