Corythosaurus är ett släkte av ornithopoder inom gruppen lambeosaurinae — de så kallade kam‑ eller hatt‑hadrosaurierna. Det var en stor växtätande dinosaurie med ankben, vanligen uppskattad till cirka 9–10 meter i längd, ungefär 2 meter hög vid höfterna och med en vikt i storleksordningen 3–5 ton. Fossil av Corythosaurus kommer främst från senare delen av kritaperioden (Campanian) i västra Nordamerika, framför allt Alberta, Kanada.

Tidsperiod och utbredning

Corythosaurus levde under övre krita, för ungefär 77–75 miljoner år sedan. De mest kända fynden kommer från Dinosaur Park Formation i Alberta, där flera relativt kompletta skelett har påträffats. Materialet visar att arten fanns i trädrika flodslätter och deltaområden tillsammans med andra dinosaurier och ett mångfacetterat ekosystem.

Kammens uppbyggnad och möjliga funktioner

Liksom andra hadrosaurier hade den en ihålig, benig kam på toppen av sitt långa huvud — en uppåtsträckt "hjälm" som var tillplattad på sidorna (därav namnet: Corythosaurus = "hjälmödla"). Inuti kammens beniga struktur låg förlängda näsgångar som slingrade sig och skapade resonansrum. De troliga funktionerna var bland annat:

  • Ljudprojektion: näsgångarna kunde fungera som resonanslådor och ge upphov till karakteristiska läten, kanske lågfrekventa rop som hördes långt.
  • Visuell kommunikation och art-/könsigenkänning: form, storlek och mönster på kammens utsida kan ha använts vid parningsspel och för att skilja individer eller arter åt.
  • Sexuell dimorfism: befruktade hanar verkar ha haft större och mer framträdande kammar än honor och unga individer; ungdjur utvecklade kammens form först under tillväxten.

Anatomi, föda och rörelsemönster

Corythosaurus liknade andra hadrosaurider i grundbyggnad: ett relativt långt huvud med näbb av hornaktig keratin, en effektiv "dental battery" med många hopställda tänder för malning av växtmaterial och en kropp byggd för både snabbt tvåbent löpande och långsamt fyrbent stöd. Den långa svansen var styv tack vare förbenade senor (senor), vilket gav balans vid upprätt gång.

  • Händer och fötter: händerna var specialiserade för att bära vikt och hjälpa till vid gång på alla fyra; mittenfingrarna var sammanlänkade och bildade ett stadigt stöd, medan ett ytterligare finger var mer rörligt och kunde användas för att manipulera föremål.
  • Fötter: varje fot bar tre kraftiga centrala tår som användes vid gång och löpning.
  • Kost: Corythosaurus åt sannolikt ett brett spektrum av växter — blad, grenar och kanske vattenväxter — och tuggade dem effektivt med sina tätt sittande tänder innan de svaldes.

Fynd, bevaringsgrad och taxonomi

Det första väsentliga materialet av Corythosaurus beskrevs av paleontologen Barnum Brown 1914 (typarten ofta angiven som C. casuarius). Flera relativt kompletta skelett och skullar har gjort det möjligt att rekonstruera kammens inre struktur. Hos vissa fynd har man även observerat välbevarade hudavtryck som visar en fjällad, polygonal hudstruktur, vilket ger inblick i utseendet utanför skelettet.

Ekologi: Corythosaurus levde i stora samhällen tillsammans med andra växtätare och rovdjur (till exempel tyrannosaurider och stora köttätare i samma formationer), och det finns teorier om att hadrosaurier kunde bilda flockar, bygga bon och uppfostra ungar i grupper — beteenden som är belagda hos släktingar genom fossil evidens.

Sammanfattningsvis var Corythosaurus en typisk lambeosaurin hadrosaurie: stor, social, specialiserad för effektiv växtätning och med en iögonfallande, sannolikt kommunikationsinriktad kam som gjorde den lätt att känna igen i de sena kritans landskap.