Tranor – fakta om arter, utbredning, utseende och hotade bestånd

Tranor – fakta om arter, utbredning, utseende och hotade bestånd. Upptäck 15 arter, global utbredning, kännetecken, hotfaktorer och viktiga skyddsåtgärder för att rädda populationer.

En trana är en typ av höga vadarfåglar från familjen Gruidae (ordningen Gruiformes). Det finns 15 arter i fyra släkten. Den högsta är sarustranan, Grus antigone, som kan bli upp till 1,8 meter hög, och med vingspann som ofta överstiger två meter. Tranor varierar i storlek mellan arterna, från relativt små till mycket stora fåglar, och flera arter lever i parbildning under lång tid.

Tranor liknar mycket hägrar, men de är vanligtvis större, har ett delvis naket huvud och en kraftigare näbb. När de flyger sträcker de ut sin långa hals framför sig och benen är utdragna bakom dem. Många arter har karaktäristiska färgtecken i ansiktet eller på halsen, och flera har kraftiga, trumpetliknande läten som hörs över stora avstånd. Tranors rörelser på marken är graciösa och de känner igens ofta på sina långa steg och långsmala kropp.

De tidigaste fossilerna av tranor hittades i Nordamerika. Levande former finns överallt i hela världen utom i Antarktis och Sydamerika. Många populationer är hotade på grund av jakt och förstörelse av livsmiljöer.

Utseende och kännetecken

• Kropp och fjäderdräkt: Tranor är långbenta och långhalsade. Fjäderdräkten varierar från grått och brunt till vitt och svart beroende på art, och många har tydliga färgmarkeringar i ansiktet eller på nacken.
• Huvud och näbb: En del arter har nakna partier med färgad hud på huvud eller nacke. Näbben är kraftig och anpassad för att plocka föda i vatten och på land.
• Rörelser och läten: Flygställningen med utsträckt hals och baksträckta ben är typisk. Lätena kan vara intensiva och trumpetlika; tranans "rop" fungerar som kommunikation mellan partners och flockmedlemmar.
• Storlek: Höjden varierar vanligtvis mellan cirka 90 cm och 180 cm; vingspann ofta från 1,5 till över 2 meter.

Beteende och ekologi

• Föda: Tranor är alltätare/ombivorer: de äter insekter, små ryggradsdjur, kräftdjur, maskar, frön, rötter och skott, samt ibland spannmål på fälten.
• Häckning: De flesta arter bygger stora, grundläggande bon av vass och vegetation i våtmarker eller översvämmade områden. Fågelparet delar ofta på ruvning och vård av ungar.
• Socialt liv: Många tranor lever i par men kan också ses i stora flockar utanför häckningstid. De är kända för komplexa och synkroniserade "dans"-liknande parningsbeteenden med hopp, vingslag och ljud.
• Migration: Vissa arter är långväga flyttfåglar och migrerar mellan häcknings- och vinterområden, andra är stannfåglar eller bara partiellt vandrande.

Förekomst och arter

Av de ungefär 15 erkända arterna förekommer tranor i tempererade och subtropiska områden i Europa, Afrika, Asien, Nordamerika och Australien. Exempel på välkända arter är Grus grus (gråtrana), Grus americana (whoopingtrana), Antigone canadensis (sandhilltrana) och Bugeranus carunculatus (vattran). Utbredningen är ofta knuten till våtmarker, floddeltan, gräsmarker och jordbrukslandskap där det finns föda och häckningsområden.

Häckning och livscykel

• Monogami: Många tranor bildar monogama par, ibland livslånga.
• Ägg och ungar: Kullar består ofta av 1–3 ägg, vanligast två. Ungarna kallas dunungar och lämnar ofta boet tidigt, men vårdas intensivt av båda föräldrarna.
• Ålder: Tranor kan bli relativt gamla i frihet; flera arter lever ofta flera decennier under gynnsamma förhållanden.

Hot och skydd

Tranor är känsliga för förändringar i sina livsmiljöer. Stora hot mot bestånden är:

• Förlust och fragmentering av våtmarker och gräsmarker genom igenläggning, dränering och jordbruk.
• Jakt och olaglig förföljelse i vissa regioner.
• Kollisioner med kraftledningar och vindkraft.
• Föroreningar, vattenreglering och ändrad hydrologi som påverkar födotillgång och häckningsområden.

Flera arter räknas som hotade eller sårbara och övervakning, skyddade områden, restaurering av våtmarker, åtgärder för att minska kollisioner med ledningar samt fågelräddnings- och uppfödningsprogram har satts in för att bevara populationerna. Exempel på lyckade åtgärder är återintroduktionsprogram, internationellt samarbete för skydd av flyttvägar och lagstiftning som skyddar viktiga våtmarker.

Kulturell betydelse

Tranor har stor kulturell betydelse i många samhällen. Deras parningsdanser, långa vandringar och imponerande utseende har inspirerat konst, myter och traditioner världen över. De ses ofta som symboler för långsamhet, trohet eller lycka i olika kulturkretsar.

Sammanfattningsvis är tranor stora, långlivade fåglar med komplexa sociala beteenden och särskilda krav på livsmiljöer. Deras överlevnad är nära knuten till skyddet av våtmarker och andra öppna landskap samt internationella bevarandeinsatser.

Frågor och svar

F: Vad är en kran?

F: Hur många arter av tranor finns det?

F: Vilken är den högsta arten av tranor?

F: På vilket sätt skiljer sig tranor från hägrar?

F: Hur ser en tranan ut när den flyger?

F: Var upptäcktes de tidigaste fossilerna av tranor?

F: Var finns levande former av tranor?

Sök med bokstav