Krabbor tillhör gruppen kräftdjur inom ordningen Decapoda. (Begreppet underfamiljen förekommer i taxonomiska sammanhang men beskriver en annan rang i systematiken; de egentliga krabborna bildar infraordningen Brachyura.)

Morfologi och kännetecken

Krabbor är decapoder och har tio ben totalt: åtta gående ben och två förstorade klor (chelae) som används vid födosök, försvar och parning. Kroppen är kompakt och oftast bred med en hård sköld (carapace) som skyddar de inre organen. Kroppens bakdel (abdomen) är kort och ofta ihopfälld under bröstkorgen, vilket ger krabbor deras typiska "platta" siluett. Skalet är ett exoskelett som måste fällas av och ersättas genom ömsning (ecdysis) för att krabban ska kunna växa.

Arter, storlek och variation

Krabbor är en mycket mångformig grupp med ungefär 7 000 beskrivna arter. Storleken varierar kraftigt: de minsta inom familjen Pinnotheridae (de så kallade ärtkrabborna) kan vara nästan ärtstora, medan de största arterna, till exempel den japanska spindelkrabban, kan ha ett benspann uppemot 4 meter.

Det finns många olika familjer med särskilda anpassningar, till exempel:

  • Portunidae (simkrabbor) som har platta, paddelliknande bakben för simning.
  • Majidae (spindelkrabbor) med långa, smala ben och ofta kamouflerande växtlighet på skalet.
  • Gecarcinidae och andra landlevande krabbor som klarar stora delar av sin livscykel på land.

Utbredning och livsmiljö

Krabbor finns nästan överallt i världen — i havets olika zoner, i sötvatten och på land i tropiska och tempererade områden. De flesta arter är marina, men flera har anpassat sig till bräckvatten, flodmynningar och helakvatisk eller semiterrestrisk livsstil. Habitaten sträcker sig från intertidalzoner och korallrev till djuphavsområden och flodsystem.

Ekologi, föda och beteende

Krabbor har varierande diet: många är allätare och åtlar, medan andra är rovdjur eller filtrerare. De bidrar till näringsomsättningen i ekosystemen genom att bryta ner dött material och reglera populationer av exempelvis musslor, maskar och småfisk.

Flera arter gräver gångar eller bon i sediment eller sand, andra lever bland stenar, alger eller korallrev. Vissa, som hinkkrabbor och knytnävs- eller fiddlerkrabbor, visar specialiserat beteende som parningsritualer, signalering med klorna och territoriella strider.

Fortplantning och utveckling

Många krabbor parar sig under specifika årstider och honan bär äggen under buken tills de kläcks. Larvstadierna är ofta planktoniska och genomgår flera metamorfoser (zoea → megalopa → juvenil krabba) innan de antar ett bentiskt vuxenliv. Den planktoniska fasen gör att larver kan spridas över långa avstånd med havsströmmar.

Betydelse för människor och hot

Krabbor är viktiga som livsmedel i många kulturer och kommersiell fångst bedrivs av arter som konserveras, kokas och säljs färska. Samtidigt hotas vissa populationer av överfiske, habitatförlust, föroreningar och klimatförändringar (t.ex. försurning av haven). Åtgärder som fiskeregleringar, skyddade områden och hållbara fiskepraktiker är viktiga för att bevara både kommersiella och ekologiskt viktiga arter.

Sammanfattning

  • Krabbor är en framgångsrik och mångformig grupp inom kräftdjur (Decapoda).
  • De har tio ben: åtta gående ben och två klor, och ett hårt exoskelett.
  • Utbredningen är global — marina, sötvattens- och landlevande arter förekommer.
  • Storlek från ärtstora arter till jättelika arter som den japanska spindelkrabban.
  • Krabbor spelar viktiga ekologiska roller och har stor betydelse för människans matförsörjning, men flera arter är hotade och behöver skydd.

Krabborna är släktingar till andra decapoder som hummer, kräftor och räkor, men skiljer sig i kroppsbyggnad och livsstil. Deras variation i form och beteende gör dem till en av de mest framgångsrika grupperna av leddjur på jorden.