Cressida – Uranusmåne: upptäckt, storlek och egenskaper

Cressida — Uranusmåne: upptäckt av Voyager 2, mått, form och ytegenskaper. Läs om radie, albedo och dess unika prolata form.

Cressida är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes på bilder tagna av Voyager 2 den 1986-01-09 och fick tillfälligt beteckningen S/1986 U 3. Namnet kommer från den tragiska hjältinnan Cressida i William Shakespeares pjäs Troilus och Cressida (figuren förekommer även i berättelser av Geoffrey Chaucer och andra). Månen bär också beteckningen Uranus IX.

Upptäckt och namngivning

Cressida upptäcktes när bilder från Voyager 2 passerade Uranus-systemet i januari 1986. Eftersom månen är liten och mörk upptäcktes den tack vare de skarpa närbilderna från rymdsonden; innan dess var den osynlig för jordbaserade teleskop. Namnet föreslogs i enlighet med den internationella traditionen att döpa Uranus månar efter figurer i verk av Shakespeare och Pope.

Bana och rörelse

Cressida kretsar mycket nära Uranus och ingår i den tätt packade gruppen av inre månar. Den har en kort omloppstid — endast några timmar — och befinner sig på ett avstånd av ungefär 62 000 km från Uranus centrum (ordningen är sådan att exakta värden varierar något beroende på källor). Liksom de andra inre månarna antas Cressida vara tidvattenlåst, det vill säga att den roterar synkront så att samma sida alltid vetter mot planeten.

Fysiska egenskaper

• Radie: ungefär 41 km (anges ofta som genomsnittlig radie).
• Form: framstår som en utsträckt, prolata sfäroid med ett förhållande mellan huvudaxlarna på cirka 0,8 ± 0,3 enligt Voyager 2-bilderna.
• Albedo: geometrisk albedo omkring 0,08 — relativt mörk yta.
• Färg: ytan framstår som grå, vilket liknar flera andra små inre månar kring Uranus.
• Sammansättning: detaljer är okända, men Cressida antas likna andra små satelliter i att bestå av en blandning av sten och is med en mörk ytskiktning (organiskt material eller mikrometeoritsmuts kan bidra till den låga albedon).

Grupp och sammanhang

Cressida tillhör den så kallade Portia-gruppen av månar, som även omfattar Bianca, Desdemona, Julia, Portia, Rosalind, Cupido, Belinda och Perdita. Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper och kan ha gemensamt ursprung eller liknande ytevolution på grund av påverkan från närheten till Uranus och eventuella kollisioner i det täta inre systemet.

Observationer och framtida forskning

Det mesta vi vet om Cressida kommer från de begränsade Voyager 2-bilderna. Jordbaserade teleskop och många rymdteleskop är inte tillräckligt kraftfulla för att avbilda månen i detalj från jorden. Framtida observationer med mycket stora jordbaserade teleskop eller rymdteleskop som James Webb (och eventuella framtida besök av rymdsonder) kan ge bättre bilder, spektral information och förbättrade banparametrar. Sådana data skulle hjälpa till att klarlägga sammansättning, ythistoria och dynamik i Uranus inre månsystem.

Sammanfattningsvis är Cressida en liten, mörk och prolata måne med begränsad dokumentation — kända uppgifter inkluderar dess omloppsbana, en radie på cirka 41 km och en geometrisk albedo på ungefär 0,08, men mycket återstår att upptäcka om dess inre struktur, geologi och utveckling.

Frågor och svar

F: Vad är Cressida?

F: När upptäcktes Cressida och hur?

F: Varför fick Cressida sitt speciella namn?

F: Vilken grupp av månar tillhör Cressida?

F: Vad vet vi om Cressida?

F: Hur ser Cressida ut på bilderna från Voyager 2?

F: Vilket är förhållandet mellan axlarna i Cressidas prolata sfäroid?

Sök med bokstav