Geoffrey Chaucer (ca 1343–25 oktober 1400) var en engelsk författare, poet och filosof. Han är mest känd för att ha skrivit Canterbury Tales, en ramberättelse om en grupp pilgrimer som på vägen till Thomas Becket:s relik i Canterbury berättar varsin historia. I de manuskript som bevarats finns omkring 24 berättelser; Chaucer planerade ett mycket större verk men fullbordade det aldrig. Han skrev huvudsakligen på medelengelska och betraktas som en av de viktigaste av de tidiga författarna som hjälpte till att göra engelska till ett accepterat litterärt språk.

 

Biografi i korthet

Exakta uppgifter om Chaucer's födelseort är osäkra, men han föddes troligen i London omkring 1343 i en handelsfamilj. Som ung tjänstgjorde han i hovet som page och följde senare kungliga och diplomatiska uppdrag utomlands. Han togs till fånga under ett fälttåg i Frankrike 1360 men blev befriad mot lösen. Chaucer gjorde också resor till Italien, där han kom i kontakt med moderna europeiska författare som Dante, Petrarca och Boccaccio, vilket påverkade hans stil och ämnesval.

Under större delen av sitt vuxna liv innehade Chaucer olika administrativa och kungliga ämbeten — bland annat som tulltjänsteman och senare som Clerk of the King’s Works — samtidigt som han skrev. Han var gift med Philippa Roet, och paret fick flera barn; sonen Thomas Chaucer blev en framträdande politiker. Geoffrey Chaucer avled i oktober 1400 och är begravd i Westminster Abbey, där hans grav senare blev en symbolisk plats för engelska diktare.

Viktiga verk

  • Canterbury Tales – Chaucer största och mest berömda arbete; en blandning av satir, humor, moraliserande och kärlekshistorier, med en rik skildring av medeltida samhällstyper.
  • Troilus and Criseyde – ett långdiktat kärleks- och tragediverk som ofta anses vara ett av hans finaste litterära resultat.
  • The Book of the Duchess, Parlement of Foules, The House of Fame och The Legend of Good Women – lyriska och prosaiska verk med olika teman, från sorgesång till allegori och kärleksdiktning.
  • Han översatte och anpassade också texter från franska och latin, bland annat inslag från Boccaccio och Boethius.

Stil och betydelse

Chaucers språk kännetecknas av levande karaktärsteckning, humor, skarp social observation och en blandning av hövlighet och grovhet. Han använde olika versformer, bland annat den så kallade rhyme royal och former som förebådade den senare iambiska pentametern. Genom sin mångsidighet och sitt intresse för människors olikheter gav Chaucer engelskan en rikedom och auktoritet som tidigare saknats i litteraturen, där latin och franska länge dominerat.

Canterbury Tales är särskilt betydelsefullt för sin struktur (ramberättelsen) och för porträtten av människor från hela det medeltida samhällsskiktet — allt från adelsmän och präster till handelsmän och hantverkare. Berättelsernas ton varierar: en del är andliga och moraliserande, andra är komiska, ironiska eller rent erotiska och satiriska.

Eftermäle

Chaucer har haft ett bestående inflytande på engelsk litteratur och studeras fortfarande i både akademiska och populära sammanhang. Hans verk finns i många medeltida handskrifter och i otaliga moderna utgåvor och översättningar. Han räknas ofta som "fadern till engelsk poesi" och hans grav i Westminster Abbey har blivit en symbolisk plats för senare brittiska författare.