Cryptosporidium - symtom, diagnos, smittvägar och förebyggande åtgärder

Cryptosporidium är en protozo-parasit som orsakar utbrott av diarré.

Ett antal arter av Cryptosporidium kan infektera däggdjur. Den vanligaste arten som infekterar människor är Cryptosporidium parvum. Diarrén kan bli allvarlig hos barn och hos personer vars immunförsvar är försvagat. Det förekommer ofta hos hiv-patienter som har diarré. Hos friska vuxna är infektionen vanligtvis kortvarig.

Den är svår att identifiera i laboratoriet. Oocyterna kan ses i mikroskop, men de kan vara förvirrade. De flesta cryptosporidier är 3-6 μm stora, men i vissa rapporter har större celler beskrivits. Ny övervakning i realtid kan upptäcka Cryptosporidium bättre än de äldre metoderna med stickprov och batchprov.

Om Cryptosporidium misstänks finnas i vattnet är det säkraste alternativet att koka dricksvatten.

Symtom

Symtomen börjar vanligen efter en inkubationstid på cirka 2–10 dagar (oftast runt 7 dagar). Vanliga symtom är:

• Vattentunn diarré, ofta frekvent och ibland i flera dagar till veckor
• Magont och kramper
• Illamående och ibland kräkning
• Feber och allmän sjukdomskänsla
• Viktminskning och uttorkning vid långvarig diarré

Hos personer med nedsatt immunförsvar kan diarrén bli längre, mer uttalad och leda till kronisk sjukdom och allvarlig viktnedgång.

Diagnos

Diagnos ställs genom analys av avföringsprov. Metoder som används inkluderar:

• Direkt mikroskopi med särskild färgning (t.ex. syrafast färgning) för att hitta oocyter
• Immunofluorescens och antigentester som kan vara känsligare än enkel mikroskopi
• PCR (molekylär diagnostik) som kan påvisa parasitens DNA och ge hög känslighet och specificitet

Eftersom oocyterna är små (vanligtvis 3–6 μm) krävs ofta särskilda laboratorietekniker. Ny övervakning i realtid kan upptäcka Cryptosporidium bättre än äldre metoder med stickprov och batchprov.

Smittvägar

Cryptosporidium smittar huvudsakligen via fekal-oral väg. Vanliga smittkällor och situationer där utbrott kan uppstå:

• Kontaminerat dricksvatten eller ytvatten (sjöar, vattentäkter)
• Simhallar och badplatser där parasiten sprids via avföring i pooler eller vattenlek
• Livsmedel som hanterats av infekterade personer eller som kommit i kontakt med kontaminerat vatten
• Person-till-person-spridning i hem eller på vård/daghem där hygienen är bristfällig
• Kontakt med infekterade djur eller deras avföring, särskilt i jordbruks- och gårdsmiljöer

Oocyterna är motståndskraftiga i miljön och tål vanlig klorbehandling i poolvatten bättre än många andra mikroorganismer, vilket gör vattenburna utbrott vanliga.

Förebyggande åtgärder

Följande praktiska åtgärder minskar risken för smitta:

• God handhygien: Tvätta händerna noggrant med tvål och vatten efter toalettbesök, vid blöjbyte, efter djurkontakt och innan matlagning. Handsprit utan tvål är mindre effektiv mot oocyter.
• Undvik att bada i pool eller öppet vatten: Om du har diarré, vänta minst 48 timmar efter att besvären upphört innan du badar.
• Vattenhantering: Om du är osäker på vattnets renhet bör du koka det — kokning i minst 1 minut (vid högre höjd något längre) dödar oocyter. Filtrering med ett filter som tar bort partiklar <1 μm kan också hjälpa. Klorering ensam är ofta otillräckligt.
• Livsmedelssäkerhet: Undvik råa eller otillräckligt rengjorda grönsaker/frukter som kan ha sköljts i kontaminerat vatten. Se till att mat hanteras hygieniskt.
• Skydd för riskgrupper: Personer med nedsatt immunförsvar bör undvika riskmiljöer (rått vatten, djurhantering) och rådgöra med sin vårdgivare om ytterligare försiktighetsåtgärder.

Behandling och uppföljning

Många friska personer återhämtar sig utan specifik medicinsk behandling när immunförsvaret räcker till. Viktiga stödåtgärder är:

• Vätskeersättning för att förebygga och behandla uttorkning
• Upprätthållande av näring och saltbalans

Det finns läkemedel, till exempel nitazoxanid, som kan förkorta sjukdomens varaktighet hos vissa grupper (vuxna och barn med normal immunfunktion). För personer med allvarlig immunbrist (t.ex. obotliga immunbristsjukdomar eller obehandlad hiv) är behandling svårare och målet blir ofta att återställa eller förbättra immunfunktionen (t.ex. antiretroviral behandling vid hiv).

När söka vård

Sök medicinsk hjälp om:

• Diarrén är svår, långvarig (>7–10 dagar) eller leder till tecken på uttorkning (mindre urin, yrsel, torr mun)
• Du har nedsatt immunförsvar eller är svårt sjuk
• Du är barn, äldre eller har andra kroniska sjukdomar och utvecklar kraftiga symtom

Offentliga åtgärder vid misstänkta vattenutbrott

Vid misstanke om Cryptosporidium i dricksvatten gör myndigheter ofta följande:

• Utreda och provta vattenkällor med känsligare metoder såsom PCR och koncentrationsprov
• Utfärda rekommendationer om att koka vatten tills problemet är åtgärdat
• Vidta tekniska åtgärder i vattenverken, t.ex. förbättrade filtermetoder eller UV-desinfektion
• Informera allmänheten om hygienråd och när man ska söka vård

Sammanfattningsvis: Cryptosporidium orsakar ofta vatten- eller personrelaterade utbrott av diarré. God handhygien, säkert vatten (koka vid osäkerhet) och försiktighet vid bad och djurkontakt minskar risken. Vid allvarliga eller långvariga symtom bör du söka vård.

Frågor och svar

F: Vad är Cryptosporidium?

F: Vilka däggdjur kan smittas av Cryptosporidium?

F: Vilken Cryptosporidium-art infekterar vanligtvis människor?

F: Vem löper större risk att drabbas av allvarlig diarré till följd av Cryptosporidium-infektion?

F: Hur kan Cryptosporidium påvisas i laboratoriet?

F: Vilket är det säkraste alternativet om man misstänker Cryptosporidium i vattnet?

F: Vad är fördelen med den nya realtidsövervakningen för att upptäcka Cryptosporidium?

Sök med bokstav