Dagr — personifieringen av dagen i nordisk mytologi

Karaktär och framställning

I de skildringar som bevarats rider Dagr genom himlavalvet i en vagn, kastande ljus över världen. Hans färd kontrasteras ofta mot natten, som porträtteras som en personifiering med egen vagn. Dagr förenas med solens sken i populära tolkningar; i fornpoesin och prosatexter används hans figur i liknelser och kenningar för dagsljus, morgon och uppvaknande.

Familj och följeslagare

• Förfadern till begreppet: dag i fornnordisk språkhistoria.
• Mytsläktskap: beskrivs som son till gryningsguden Dellingr och natten Nótt.
• Halvbröder och släkt: har enligt källorna syskon som Auðr och Jörð, och vidare släktband till gudar som Þórr i vissa stamtavlor.
• Hästar och symboler: Dagr förknippas i berättelserna med hästen Skinfaxi, vars man lyser över världen.

Källor och tolkningar

Viktigaste källorna för vår kunskap är de medeltida isländska samlingarna, däribland material i nordisk mytologisk tradition återgivet av skaldar och insamlade av medeltida författare. Snorre Sturluson och andra medeltidsskribenter återger mytiska scheman där Oden placerar dag och natt på sina rundor. Tolkningsmässigt ses Dagr mest som ett kosmiskt element snarare än ett objekt för kult.

Användning, betydelse och särskilda fakta

Dagr förekommer i prosatexter, skaldekonst och senare konstnärliga tolkningar. Figurens främsta betydelse ligger i att konkretisera dygnets rytm och ljusets återkomst. Jämförelser görs ibland med andra indoeuropeiska daggudomligheter och med germanska språkliga spår, bland annat i rundornas och ordformerna som återlevt i flera moderna germanska språk. För vidare läsning och källhänvisningar se också relaterade uppslagsverk och tolkande studier via jordsbegrepp och Jörð-framställningar samt kompletterande analyser på språk- och mytforskningens sidor (Nótt, Dellingr, Auðr). Referenser och vidare kontext kan även finnas i populärkulturella bearbetningar via Þórr-motiv och andra nordiska mytfigurer.