Liemannen – personifieringen av döden i myt, konst och folktro

Antik grekisk

På antik grekiska såg grekerna döden som något gott. Han visas ofta som en skäggig, bevingad man eller en ung, bevingad pojke. Döden, eller Thanatos, är motsatsen till livet. Döden framställs som en man och livet som en kvinna. Han är tvillingbror till Hypnos, sömnens gud. han beskrivs som mild, han eskorterar de döda till underjorden, Hades. sedan överlämnar han de döda till Charon, som bemannar en båt som bär de döda till underjorden, genom floden Styx. Thanatos systrar, Keres, var den våldsamma dödens andar, de var förknippade med dödsfall i strid, sjukdomar, olyckor och mord. De porträtterades som onda, de livnärde sig på de dödas kroppar efter att själen eskorterats till Hades. De hade huggtänder, klor och skulle vara klädda i blodiga juveler.

Roman

I den antika romerska mytologin var döden känd som Mors, som var den romerska motsvarigheten till den grekiska guden Thanatos och den hinduiska gudinnan Mara. Även om det latinska substantivet för "död", mors, är av feminint kön, är det inte känt att den antika romerska konst som finns bevarad avbildar döden som en kvinna.

Celtic

Walesarna beskrev döden som Angeu, och för bretonerna var det Ankou, de var samma person. Han uppträdde som en man i svart klädnad, ibland med en lie, ridande på en vagn som han samlade de döda på.

I skotsk folklore trodde man att en mystisk svart, mörkgrön eller vit hund som kallas Cù Sìth tog döende själar till livet efter döden. Liknande figurer finns också i irländska och walesiska berättelser.

Polen

I Polen har Döden, eller Śmierć, ett utseende som liknar vår moderna liemannen, men i stället för en svart kavaj bär han en vit kavaj.

Östersjön

Litauerna kallar döden för Giltinė, från ordet gelti (att sticka). Giltinė framställdes som en gammal, ful kvinna med en lång blå näsa och en giftig tunga. Legenden berättar att Giltinė var ung, vacker och kommunikativ tills hon blev instängd i en kista i sju år. Dödsgudinnan var en syster till livets och ödets gudinna Laima, vilket symboliserade förhållandet mellan början och slut.

Lettländarna gav Döden namnet Veļu māte, från ett ord som betyder "mor".

Efter det antog litauerna och letterna den klassiska liemannen med svart kappa och lie.

Hinduiska texter

I hinduiska texter kallas dödens herre för Yama. Yama rider på en svart buffel och bär ett rep för att föra de döda till sitt fängelse. Det finns många olika former av skördare, de är hans agenter. De kallas Yamaduts. Där lagras alla goda och onda människor i ett slags arkiv. Sedan tar Yama ut arkiven och bestämmer var själen ska placeras i nästa liv, enligt hinduismens reinkarnation. Yama omnämns också i Mahabharata som en filosof och en hängiven Brahmans anhängare.

Santa Muerte (Santa Muerte) är en kvinnlig gudom eller ett folkhelgon i mexikansk folkreligion, vars popularitet har ökat i Mexiko och USA under de senaste åren. La Calavera Catrina, en figur som symboliserar döden, är också en ikon för den mexikanska Dödsdagen.

I Meitei-mytologin (Manipuri-mytologin) personifieras döden av flera gudar, däribland Thongalel, underjordens härskare och dödsguden, tillsammans med sina fruar. I undervärldens rike förvaltar han dödens själar, antingen för att skicka tillbaka dem eller för att föra en ny själ till och från människovärlden. I dessa uppgifter får han hjälp av Thongak Lairembi och Khamnung Kikoi Louonbi. Undervärldens rike kallas "Khamnung-riket" och dess huvudstad, "Khamnung Sawa", ligger mitt i floden "Ashi Turel", som bara har en enda bro bestående av en tråd. Denna bör endast korsas av de själar som inte begår självmord under sitt jordiska liv. I annat fall måste man slå över i underjordens rike men utanför huvudstaden "Khamnung Sawa", vilket naturligtvis också är ett mödosamt liv för själarna.

I Kojiki dör Izanami, efter att ha fött eldguden Kagu-tsuchi, av såren från elden och går in i den eviga nattliga världen som kallas Yomi-no-kuni (underjorden), dit gudarna drar sig tillbaka och dit Izanagi, hennes make, reser i ett misslyckat försök att återta henne. Han upptäcker att hans hustru inte längre är så vacker, och i ett kort gräl efteråt mellan dem lovar hon att ta tusen liv varje dag, vilket innebär hennes ställning som dödens gudinna.

Det finns också dödsgudar som kallas shinigami (死神, "dödsgudar", "dödsandar"), som ligger närmare den västerländska traditionen av liemannen; även om de är vanliga i modern japansk konst och skönlitteratur, saknas de i stort sett i den traditionella mytologin.

Memitim

Memitim är en typ av ängel från Bibeln som är kopplad till människornas död. Orden kommer från det hebreiska språket ממיתים (engelska: Killers). De nämns för att döda de människor som deras skyddsängel inte längre skyddar dem. Det finns en viss debatt om Memitims natur bland bibelforskare, men det är accepterat att de, enligt beskrivningen i Jobs bok 33:22, är mördare av något slag.

Judendom

Form och funktioner

Enligt Midrash skapades dödsängeln av Gud på skapelsens första dag. Han bor i himlen och har tolv vingar: "Jag har gett dig makt över alla människor", sade Gud till dödsängeln, "men inte över den här som har fått frihet från döden genom lagen." Det sägs att dödsängeln är full av ögon. Under dödens tid står han över den döende och väntar på att mannen ska få se honom. När den döende äntligen ser honom släpper han en galla i den döendes mun och det är det som slutligen dödar honom Uttrycket "att smaka på döden" har sitt ursprung i idén att döden orsakades av en droppe galla.

Döden och Satan

Dödsängeln, som av vissa identifieras med Satan, har strax efter skapelsen en dispyt med Gud om Messias' ljus. När Eva rörde vid kunskapens träd talade dödsängeln till henne och hon tänkte: "Nu ska jag dö och Gud ska skapa en annan hustru åt Adam". Adam talade också med dödsängeln. Dödsängeln sitter framför de dödas ansikte. Medan Abraham sörjde över Sara visade sig ängeln för honom, vilket förklarar varför "Abraham reste sig upp inför sin död". Samael berättade för Sara att Abraham hade offrat Isak trots hans jämmer, och Sara dog av förskräckelse och sorg. Det var Moses som oftast hade att göra med ängeln. Vid Koras motstånd såg Moses honom.

Islam

I islam finns dödens ärkeängel som heter Azrael. I Koranen nämns han inte under detta namn, utan under Mal'akkh al Mut (arabiska: ملاك الموت, "Dödsängel"). Han beskrivs också i gamla hebreiska texter som Azrael, dödsängeln. Han kallas också Azrael i tidiga kristna texter.