Darwinius är ett släkte av primater som endast är känt från ett fossil. Det upptäcktes 1983 av en amatör vid Messelgruvan. Detta är ett nedlagt skifferbrott som är känt för sitt häpnadsväckande fossilbevarande, nära byn Messel, cirka 35 km sydost om Frankfurt am Main i Tyskland.
Fossilet är från den eocena epoken för 47 miljoner år sedan. Släktet Darwinius har fått sitt namn för att fira Charles Darwins tvåhundraårsdag och artnamnet masillae hedrar Messel, där exemplaret hittades. Varelsen verkade ytligt sett likna en modern lemur. Det är det enda kända exemplaret av arten.
Fossilet, som fick smeknamnet Ida, delades upp i en platta och en del av en motplatta efter utgrävningen. De två delarna såldes separat och sattes inte ihop igen förrän 2007.
Upptäckt och fyndhistoria
Fyndet gjordes 1983 men blev först allmänt känt när de båda delarna återförenades och preparerades inför en formell vetenskaplig beskrivning. Den kompletta och välbevarade ställningen hos skelettet gjorde fyndet exceptionellt: både skalle, ryggrad, svans, extremiteter och avtryck efter mjukvävnad bevarades. Fossilet hamnade till slut i vetenskapliga samlingar och beskrevs officiellt i en artikel 2009.
Beskrivning och bevarande
Ida är nästan komplett och visar detaljer som sällan bevaras: ytligt bevarad päls, delar av mjukvävnad och tarminnehåll. Tarminnehållet har tolkats som växtmaterial och frörester, vilket ger information om dess kost. Skelettets proportioner, gripande händer och fötter samt ögonstruktur visar att det var anpassat till ett liv i träd (arboreal), med god förmåga att greppa grenar.
Individens ålder vid döden bedöms ha varit ung — flera tecken i tänder och skelett tyder på att det var en juvenilt individ. Tack vare fyndets skick kan forskare studera tillväxtmönster, tänder och andra detaljer som annars saknas i mer fragmentariska fossil.
Systematik och vetenskaplig debatt
När fossilet presenterades 2009 följde en omfattande mediabevakning och ett påstående i pressmaterialet att Ida skulle kunna vara en "saknad länk" i människans evolution. Det påståendet har kritiserats av många specialister. Den dominerande tolkningen i efterföljande forskning är att Darwinius masillae tillhör adapiformerna — en grupp tidiga primater som har fler likheter med dagens strepsirrhiner (som lemurer och lorier) än med de grupper som leder fram till apor och människor (haplorhiner).
Vetenskaplig diskussion har handlat om vilka karaktärer hos Ida som är primitiva respektive mer specialiserade, och om hur dessa ska tolkas i ett fylogenetiskt sammanhang. Trots att den inte betraktas som en direkt förfader till människor, är fossilet ändå mycket värdefullt för att förstå variationen och evolutionära experiment bland tidiga primater under eocen.
Betydelse
Oavsett tolkningens detaljer är Darwinius ett av de mest informativa primatfossilen från eocen tack vare sin ovanliga fullständighet och bevaringsgrad. Det bidrar med kunskap om tidiga primaters anatomi, kost, rörelsemönster och den mikrohabitatmiljö som fanns vid Messel. Messelgruvan i sig är ett UNESCO-världsarv eftersom den ger en unik inblick i ekosystemen för cirka 47 miljoner år sedan.
Sammanfattningsvis är Darwinius masillae (Ida) ett enastående fossil som ger forskare ett fönster in i tidig primatevolution, även om dess exakta placering i primaternas släktträd fortfarande debatteras inom forskarsamhället.