Dödsstjärnan

Ursprung och utformning

Dödsstjärnans detaljer ändrades mellan olika modeller under produktionen av Star Wars Episode IV: Ett nytt hopp. Bland dessa ändringar finns superlaserns placering. Idén om Dödsstjärnan som en stor, sfärisk rymdstation var densamma i alla modeller. Ljudet av Dödsstjärnan som räknar ner tills den avfyras kommer från Flash Gordon-filmerna. Att göra en Dödsstjärna som bara var delvis byggd (men som ändå var kraftfull) var ett problem för Industrial Light & Magics modellbyggare för Star Wars Episode VI: Jedins återkomst. Endast framsidan av den 137 centimeter stora modellen var färdigställd. Bilden vändes horisontellt för den slutliga filmen. Båda dödsstjärnorna skapades i filmerna med hjälp av en hel modell, modeller av delar av rymdstationen och mattmålningar.

Avbildning

Filmer

Den första Dödsstjärnan visades i sin färdiga form i Star Wars Episode IV: Ett nytt hopp. Den leddes av Grand Moff Tarkin (Peter Cushing). Dödsstjärnan var det galaktiska imperiets "ultimata vapen". Filmen börjar med att Leia Organa (Carrie Fisher) försöker ta med sig stationens planer till rebellalliansen, för att hjälpa dem att förstöra Dödsstjärnan. Ombord på sitt skepp fångades hon av ett imperieskepp och togs till fånga på Dödsstjärnan. Där försöker Tarkin få Leia att avslöja rebellbasens plats genom att hota med att använda Dödsstjärnan för att förstöra Leias hemvärld Alderaan. Hon berättar en plats men inte den riktiga, men Tarkin låter ändå förstöra hennes planet. Senare blir även Luke Skywalker (Mark Hamill) och hans lilla besättning tillfångatagna och förda till stationen, men flyr kort därefter tillsammans med Leia. I filmens viktigaste stridsscen säger Obi-wan Kenobis kraftspöke till Luke att han ska använda Kraften för att hjälpa honom att rikta proton-torpeder från sin x-wing mot Dödsstjärnans reaktorhärd och inte med sitt skepps målsökningssystem. Luke lyder och lyckas med att skjuta torpederna in i reaktorhärden. Detta resulterade i slutändan i att stridsstationen förstördes.

Jediriddarnas återkomst äger rum fyra år senare. Vid denna tid bygger Imperiet en ny Dödsstjärna. Den är halvfärdig i filmen. Kejsar Palpatine (Ian McDiarmid) och Darth Vader (David Prowse/James Earl Jones) skickar falska uppgifter till rebellerna i syfte att fånga dem i en fälla och säger att stationens vapensystem inte är fullt fungerande. De vill också få Skywalker ombord så att de kan vända honom till den mörka sidan av Kraften. I filmens klimax kastar Vader Palpatine ner i en av stationens reaktorhärdar, vilket tydligen dödar honom. Palpatine avfyrar dock en stor mängd sith-blixtar under denna process och skadar kritiskt elektroniken i Vaders dräkt som håller honom vid liv. Luke försöker få ut sin far ur stridstationen men han dör kort därefter. Luke tar sedan faders kropp och lämnar Dödsstjärnan strax innan den förstörs av Lando Calrissian ombord på Millennium Falcon.

Den första dödsstjärnan behandlas också i Star Wars prequel-trilogin. Dess ritningar visas i Star Wars Episode II: Attack of the Clones. I slutet av Star Wars Episode III: Revenge of the Sith visas hur Dödsstjärnan börjar byggas.